Karnataka, Indien, 221206 (IPS) – Många tusentals barn och ungdomar försvinner varje år från sina familjer i Indien. I många fall blir barnen exploaterade i andra delar av landet, dit de förs av människohandlare via det enorma järnvägsnätet. Aktivister menar därför att det krävs fler insatser för att övervaka viktiga järnvägsknutar.
13-åriga Deeepti Rani bor tillsammans med sin mamma i en mycket enkel bostad nära en järnvägsstation i den sydindiska delstaten Karnataka. De försörjer sig på att sälja pocketböcker till resenärer på förbipasserande tåg.
En dag för några månader sedan kom en man i 50-årsåldern på besök hemma hos den lilla familjen. Han påstod sig vara en affärsman från huvudstaden Delhi som ville hjälpa paret ur deras svåra förhållanden. Mannen erbjöd Deepti chansen att få ett bra jobb i huvudstaden, till en mycket bra lön. Hennes mamma såg en möjlighet att kunna lämna den extrema fattigdomen bakom sig, samtidigt som Deepti skulle kunna tjäna ihop de pengar som krävs för att hon ska kunna gifta sig. Så de tackade ja till erbjudandet, och kom överens med mannen om en dag då Deepti skulle hämtas upp.
En granne hade dock fattat misstankar. Och i samband med att mannen skulle hämta Deepti kom polisen till platsen och grep den misstänkte människohandlaren. Den efterföljande utredningen visade att mannen hade planerat att sälja 13-åringen till en bordell i Delhi.
Fallet är bara ett av många i detta land, där statistiken visar att det försvinner ett barn ungefär var åttonde minut. Varje år anmäls 44 000 barn och ungdomar som försvunna i Indien, och vart fjärde fall klaras aldrig upp.
I många fall handlar det om barn i fattiga familjer som blir utlovade bra arbeten med höga löner, men som i stället försvinner till verksamheter där de blir hårt exploaterade.
Många fall av människohandel blir aldrig anmälda till polisen, och trots att det handlar om en illegal verksamhet menar många experter att det krävs fler och hårdare åtgärder för att bekämpa verksamheten.
Samtidigt finns det flera organisationer som bekämpar människohandeln. En är BDSSS, som driver flera program som är inriktade mot utsatta barn från fattiga miljöer. BDSSS driver även en hjälplinje dit personer kan ringa och rapportera om misstänkta fall, som sedan snabbt utreds av organisationens medlemmar.
Peter Asheervadappa vid BDSSS säger till IPS att barn riskerar att bli exploaterade inom sexindustrin och som billig arbetskraft, men att syftet också kan vara barnäktenskap. Han understryker att Indiens järnvägsnät, som är ett av de största i världen, ofta utnyttjas av människohandlarna.
– Av det skälet anser vi och andra organisationer att det behövs särskilda satsningar för att öka bevakningen av viktiga järnvägsknutar. Dessa platser är viktiga för att kunna hitta och hjälpa barn när deras behov är som allra störst, säger Peter Asheervadappa.
Ett annat problem som lyfts fram av aktivister är att äldre välbeställda män är beredda att betala fattiga familjer för att få gifta sig med deras minderåriga döttrar.
Abhinav Prasad, som arbetar för BDSSS, säger till IPS att det finns många män som är på jakt efter unga flickor för detta ändamål, och att de ofta söker efter sårbara flickor i fattiga områden där många familjer är i desperat behov av pengar. Abhinav Prasad ingår i en grupp som utreder misstänkta fall.
– Det är alldeles för vanligt med barnbrudar i Indien, men vi gör allt vi kan för att motverka det, säger han.
