Katmandu, 220221 (IPS) – Nepal har på senare år satsat på att erbjuda eftersatta grupper gratis vård för vissa sjukdomar. Men orättvisorna inom sjukvården består, vilket har blivit ännu tydligare under pandemin.
I takt med att spridningen av omikronvarianten av covid-19 på senare tid har ökat snabbt i Nepal har myndigheterna sänkt avgifterna för pcr-tester på de offentliga vårdinstitutionerna. Detta för att få fler att testa sig.
Det nya priset per test ligger på motsvarande knappa 70 kronor, i ett land där genomsnittsinkomsterna är mycket låga.
– Människor med begränsade inkomster har inte råd att testa sig, säger Baburam Marasini, tidigare chef för landets center för epidemiologi och smittskydd, till Kathmandu Post.
Han påpekar att införandet av gratis vård i samband med svår undernäring och sjukdomar som tuberkulos och malaria har räddat många liv i landet – och att covidtesterna av samma skäl borde vara avgiftsfria i hela landet.
På senare år har den nepalesiska regeringen infört gratis behandling för ett antal sjukdomar bland eftersatta grupper. Men ojämlikheterna inom vården har förblivit ett stort problem.
En rapport från Internationella juristkommissionen, ICJ, visar samtidigt att den plan som funnits för att se till att sårbara grupper skulle erbjudas covid-19-vaccin först inte alltid har följts.
ICJ konstaterar att flera medier i stället har rapporterat om hur vaccin som var tänkta att gå till äldre nepaleser i stället har gått till politiker och andra högt uppsatta personer, samt till deras familjemedlemmar och vänner.
Landets författning slår fast att alla medborgare har rätt till god sjukvård, och att staten ska satsa på de investeringar som krävs för att säkerställa denna rättighet.
Men enligt ICJ har fortfarande endast en liten andel av befolkningen tillgång till vård av hög kvalitet – och det råder fortfarande stor brist på resurser, läkemedel och nödvändig infrastruktur inom vården.
Hjärtläkaren Prakash Raj Regmi säger att han dagligen upplever hur hårt de höga avgifterna för olika vårdinsatser drabbar patienter – och att detta även drabbar personer som tillhör medelklassen. Enligt honom leder de höga priserna på läkemedel till att vissa patienter inte har råd att fullfölja sina behandlingar.
Samtidigt har vissa förbättringar skett på senare år. Ett nytt nationellt sjukförsäkringssystem har införts och en del av ansvaret för sjukvården har flyttats över till de lokala myndigheterna.
Prakash Raj Regmi påpekar att enorma summor har investerats i sjukvården, vilket också gynnat en del av de fattiga som är i behov av långvariga behandlingar. Samtidigt menar han att större resurser också borde satsas på förebyggande vårdinsatser.
Att vägen mot en jämlik sjukvård fortfarande är lång är tydligt inom mödrahälsovården. Ett exempel är landsbygdsprovinsen Sindhupalchowk, som ligger tre timmar från huvudstaden Katmandu. Trots att det finns flera kliniker i regionen väljer de som har råd att i stället bege sig till moderna sjukhus i huvudstaden för att föda sina barn. Närmare hälften av landets sjukhus och de flesta specialistmottagningar ligger i närheten av Katmandu.
En färsk rapport som bygger på uppgifter fram till 2016 visar att det har gjorts stora framsteg inom mödravården på nationell nivå. Men en närmare granskning visar samtidigt att utvecklingen nästan stått helt stilla i landets sju fattigaste provinser.
