Hamilton, Kanada, 211004 (IPS) – Möjligheterna att dra nytta av stora datamängder kommer att förändra länders ekonomier – och deras förmåga att hantera klimatrelaterade problem. Samtidigt halkar de länder som har allra störst behov av dessa kunskaper efter i utvecklingen. Det skriver forskaren Hamid Mehmood i denna kommentar.
Företagsvärlden håller på att omvandlas med hjälp av digital teknik, för att kunna bemöta de förväntningar som finns hos kunder och på marknaderna. Denna digitalisering har påskyndats ytterligare av coronapandemin.
Samtidigt driver den mycket snabba tillväxten av ”big data” på utvecklingen av ny teknik, bland annat i form av artificiell intelligens – något som förväntas ha en enorm framtid ekonomisk potential. Av det skälet anses big data vara ”den nya oljan”.
Men på samma sätt som med oljan är ansamlingen av stora datamängder i allt högre grad koncentrerad till en mindre del av världens länder. Det vi nu bevittnar är en data-fattigdom bland länderna i syd, som innebär att dessa länder inte kommer att kunna skörda de ekonomiska fördelarna av utvecklingen. Men de kommer heller inte att med hjälp av ny data-genererad teknik kunna hantera klimatförändringarnas stora utmaningar i form av enorma skogsbränder, vattenbrist, översvämningar och torkor.
Trots att det talas mycket om den enorma tillväxten av datauppgifter talas det mindre om hur rätt data skulle kunna bidra till en global, regional och nationell utveckling. Klyftorna mellan de länder som har tillgång till data och de som saknar detta växer.
En stor del av de data-fattiga länderna är samtidigt nationer som står inför stora utmaningar när det gäller tillgången på vatten och risken för översvämningar och torkor – problem som kan bemötas bättre med hjälp av datauppgifter av hög kvalitet.
Tydligast är detta i Afrika, där datauppgifterna som berör vatten ligger långt efter Världsmeteorologiorganisationens, WMO:s, riktlinjer. Enligt WMO:s databas finns det tio gånger fler mätstationer i Nordamerika än det gör i de 20 länder i världen som är hårdast drabbade av så kallad vatten-stress. Den ojämna insamlingen av datauppgifter ligger på samma nivå även när det gäller mätningar av vattenkvalitet och vattenrelaterade katastrofer.
Med tanke på att världens vattenrelaterade problem kommer att förvärras i framtiden är det uppenbart att orättvisorna vad gäller datainsamling måste åtgärdas – om de hållbara globala utvecklingsmålen ska kunna uppnås.
Men då krävs att det att länderna i nord ser till att skapa en ny världsordning kring data. Länderna i syd måste erbjudas den teknik som krävs för att de ska kunna samla in datauppgifter av så pass hög kvalité att dessa i sin tur kan användas för att vidta åtgärder – både på global och nationell nivå. Resursstarka länder måste även stärka kapaciteten för forskning om vatten, genom att finansiera en förbättrad övervakning och datainsamling.
*Hamid Mehmood är senior forskare med inriktning på vattenfrågor och informationsteknik vid Institute for Water, Environment, and Health vid McMaster University i Hamilton i Kanada.
