New Delhi, 210823 (IPS) – För 150 år sedan slog det dåvarande brittiska styret fast att det fanns befolkningsgrupper i Indien som var kriminella från födseln. Trots att de stigmatiserande lagarna sedan länge är slopade tvingas de utpekade grupperna fortfarande leva med konsekvenserna.
Det brittiska kolonialstyret slog 1871 via en lag fast att det fanns närmare 150 befolkningsgrupper i Indien vars medlemmarna redan från födseln var att betrakta som kriminella. Den absurda logiken var att dessa grupper, på samma sätt som andra kaster, föddes in i ett slags yrke – och lärde sig att utöva det på samma sätt som andra grupper.
Grupperna beskrivs i dag som ”de-notified tribes”, förkortat DNT, efter att de juridiska stämplingarna upphört att gälla.
Den hyllade filmregissören och aktivisten Dakxin Chhara tillhör den utpekade gruppen och han understryker att DNT-befolkningen i Indien även i dag lever mycket svåra förhållanden som präglas av stigmatisering. Han menar att det handlar om en ”osynlig” minoritet, eftersom de inte omnämns av myndigheterna eller i välfärdssatsningar – och då det helt tycks saknas en politisk vilja att agera mot den marginalisering de utsätts för.
Dakxin Chhara säger till IPS att det i indiska byar fortfarande finns tydliga skillnader mellan var olika kaster och religiösa grupper bor.
– Det gäller även daliterna, som tillhör de mest marginaliserade. Men även de har sina områden. Men för DNT finns det inga platser alls – de anses inte värdiga att bo i byarna, säger han.
Enligt honom tvingas många i stället flytta från plats till plats, avskurna för det övriga samhället.
I dag menar forskare att den brittiska stämplingen av hela befolkningsgrupper som kriminella hängde samma med koloniala fördomar – och att de utpekade grupperna hade en livsstil som gjorde det svårt att få dem att underkasta sig det koloniala styret.
Efter att Indien blev en självständig nation avskaffades den diskriminerande lagen 1952. Men konsekvenserna av lagen lever kvar.
Under åren har det heller inte genomförts några ordentliga satsningar för att förändra situationen för den utsatta gruppen, och de utredningar som har gjorts har inte lett till några resultat. Det säger forskaren Shiney Vashisht i New Delhi, som har arbetat med frågan.
– De nationella kommissioner som har bildats och återbildats genom åren har inte fått något värdefullt uträttat för DNT-gruppen – annat än halvhjärtade rekommendationer om sociala åtgärder, säger Shiney Vashisht.
Genom sin forskning och sina kontakter med ledande företrädare för grupperna har Shiney Vashisht kommit fram till att det som skulle behövas är att det tillsätts en kommission med verkliga befogenheter. Denna expertgrupp skulle sedan få i uppgift att ta fram konkreta förslag på olika sociala satsningar.
Dakxin Chhara säger att ett av kraven är att det införs nationella kvoteringssystem som skulle kunna gynna utvecklingen för DNT-gruppen.
Som barn upplevde han hur hans syster hoppade av skolan efter att hon hade utpekats som en tjuv inför hela klassen, i samband med att några marmorkulor hade försvunnit.
Men enligt Dakxin Chhara har inte mycket förändrats sedan dess. Han tvingades själv se till att hans barn bytte skola efter att rektorn meddelat honom att skolans förvaltare inte ville att barn från hans folkgrupp skulle delta i undervisningen.
– När något sådant kan drabba mig, som vunnit både nationella och internationella utmärkelser, kan man bara tänka sig hur andra som tillhör vårt folk drabbas, säger han.
