Rom, 210507 (IPS) – Livet var redan tillräckligt svårt och präglat av fattigdom för många personer med funktionsnedsättning i gränsstaden Goma i östra Kongo-Kinshasa. Nu har coronakrisen lett till att hindren blivit ännu större.
Sylvain Kakule Kadjibwami förlorade sin förmåga att gå efter att ha fallit offer för ett bakhåll i ytterligare ett av alla de våldsdåd som plågar den konfliktdrabbade regionen Nordkivu.
– Jag trodde mitt liv var över efter att jag hade blivit skjuten. Men när jag sedan fick kontakt med andra personer med funktionsnedsättning insåg jag att det gick att leva vidare, berättar han.
Nu är det pandemin som utgör det största hotet mot honom och hans möjligheter att försörja sig som småskalig försäljare.
Gatorna i Goma är spruckna och även de som inte har några problem att gå riskerar att falla omkull. För den som inte har friska ben kan gatorna fungera som rena fällor.
För personer med funktionsnedsättning är det inte bara de konflikter som plågar regionen som utgör en livsfara, utan det gör även den stigmatisering de möter. Redan innan pandemin var många förpassade till sina hem på grund av fattigdomen. Men de restriktioner som sedan infördes innebar ytterligare ett svårt slag mot mångas svaga ekonomi, som bygger på informella arbeten och solidaritet mellan människor.
– Mer än ett dussintal personer med funktionsnedsättning har dött här i Nordkivu sedan coronakrisen började. Och det beror inte på viruset, utan på hunger, säger Herman Cirimwami från Paph, en lokal organisation som arbetar för att stötta personer med funktionsnedsättning.
Han säger att många är helt beroende av hjälp från sina familjer, grannar och vänner. Men då restriktionerna lett till minskade inkomster för alla har hjälpen i många fall uteblivit – eftersom så många har fått det svårare att ens kunna försörja sig själva.
Att så många personer med funktionsnedsättning är beroende av hjälp från andra beror på att de inte har getts några möjligheter att tjäna egna pengar.
– Många tvingas tigga på gatorna eftersom de inte har någon möjlighet att få ett jobb, berättar Therese Mabulay, grundare av den lilla organisationen Asam, som erbjuder yrkesutbildningar för ungdomar och kvinnor med funktionsnedsättning.
Hon säger att många ser på dessa personer som ”värdelösa”.
En del personer med funktionsnedsättning arbetar som småskaliga importörer och försäljare av mat som de transporterar över gränsen från Rwanda.
Med hjälp av kärror eller specialbyggda cyklar som drivs för hand transporterar de över frukt och grönsaker från tvillingstaden Gisenyi, som ligger på andra sidan gränsen. Dessa småhandlare är viktiga för befolkningen i Goma, eftersom de kan konkurrera med lägre priser än de större distributörerna.
För dessa handlare har situationen varit mycket svår under pandemin. Först var gränsen stängd under åtta månader förra året – och nu när den väl har öppnat igen har det blivit dyrare att ta sig över den.
Jacques Bisimwa Mitima är ordförande för Tuungane, ett förbund för personer med funktionsnedsättning som organiserar drygt två hundra småhandlare som bedriver gränshandel mellan Goma och Gisenyi.
Förbundets medlemmar samlar gemensamt in pengar som kan användas när någon behöver hjälp med kostnader för sjukvård eller begravningar. Men Jacques Bisimwa Mitima säger att allt har blivit svårare för medlemmarna sedan pandemin bröt ut.
– Problemen är så många. En del av våra medlemmar har blivit vräkta eftersom de inte har kunnat betala hyran. Och vårt förbunds lilla stödbudget tog slut i samband med att gränsen var stängd, berättar han.
Han har försörjt sig som försäljare i nästan 20 års tid och har en stor familj som är beroende av hans inkomster – som har raserats efter pandemin.
– Det är svårt att få ihop de pengar som krävs för att vi ska kunna äta, berättar Jacques Bisimwa Mitima.
För att kunna ta sig över gränsen måste handlarna betala för ett resedokument som ständigt måste förnyas – och numera även kunna uppvisa ett covid-19-test. Och båda dessa kostar pengar.
Sylvain Kakule Kadjibwami arbetade som chaufför fram till att han skottskadades 2009. I samband med attacken började en väpnad grupp skjuta mot det fordon han körde. Två personer dödades och flera andra skottskadades.
– Jag blev skjuten i benen och det finns fortfarande kulfragment kvar som borde ha tagits bort för länge sedan. Men jag har inte haft råd att betala för en ny operation, berättar han.
Konflikterna i Nordkivu har gjort Goma till en stad där det bor många med livslånga skador.
– Jag har ingen exakt statistik men skulle uppskatta att 15 procent av Gomas invånare har en funktionsnedsättning, säger Herman Cirimwami från Paph.
Konflikterna i regionen leder inte bara till att många drabbas av fysiska skador – personer med funktionsnedsättningar är dessutom mer sårbara när nya strider bryter ut, förklarar Herman Cirimwami. De har svårare att fly undan och färre möjligheter att försörja sig i nya omgivningar.
Sylvain Kakule Kadjibwami har investerat en mindre förmögenhet på en trehjulig cykel som kan trampas för hand. Problemet nu är hur livet ska kunna återgå till det normala trots pandemin. Innan covid-19 lyckades han försörja sig, men nu är hela livet präglat av osäkerhet.
– Alla mina drömmar hänger samman med vad jag tjänar, och med de inkomster jag har i dag går det inte att planera för någonting, säger han.
*Elena L. Pasquini är redaktör för nyhetssajten Degrees of Latitude och besökte nyligen Kongo-Kinshasa. En film från besöket i Goma, med flera av de personer som förekommer i reportaget, har publicerats här.
