Amsterdam, 210329 (IPS) – Vi skulle ha varit på god väg att lösa klimatkrisen nu. Enligt Parisavtalet skulle alla länder förra året ha presenterat sina åtaganden om minskade koldioxidutsläpp, för att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader jämfört med förindustriell tid. Men nu, ett kvartal in på 2021, har den tidsgränsen med råge passerats. Det skriver Naomi Goodman, klimatexpert vid Greenpeace, i denna kommentar.
Vi väntar fortfarande på att några av de viktigaste utsläppsländerna ska presentera sina nationella åtaganden, medan insatserna för klimatet ytterligare har försenats av den förödande globala pandemin.
Samtidigt har klimatkrisens konsekvenser redan börjat – och mest sårbara är de länder som står sämst rustade för att hantera stormen. Miljontals människor har redan förlorat sina liv på grund av klimatkrisen, främst i länderna i Syd.
Situationen är oerhört allvarlig, visar den senaste rapporten från FN:s enhet för klimatkonventionen UNFCCC. Enligt den skulle de åtaganden som har gjorts av länder som står bakom runt 30 procent av de globala utsläppen endast innebära en minskning av koldioxidutsläppen på 1 procent, i stället för de 15 procent som skulle krävas av dessa länder till 2030, för att ligga i linje med 1,5-gradersmålet.
Närmare 70 procent av världens samlade utsläpp kommer att ingå i de nationella åtaganden som ännu inte har presenterats inför FN:s kommande klimatkonferens i Glasgow i november. Och vi vet ännu inte hur dessa kommer att se ut.
De två största utsläppsländerna, USA och Kina, ska presentera sina åtaganden inom de kommande månaderna. Deras ambitioner, eller bristande ambitioner, kommer att ha en direkt inverkan på oss alla under de kommande decennierna. Det som verkligen skulle behövas är att dessa två aktörer samarbetar mot ett gemensamt mål och ställer sig bakom en stark och inkluderande multilateral process.
Det finns dock utrymme för förhoppningar. Kina överraskade världen när man i september förra året meddelade en målsättning om att uppnå klimatneutralitet till 2060, och utlovade att utsläppen ska nå en högsta nivå innan 2030. I USA har Joe Biden meddelat att landet ska uppnå klimatneutralitet till 2050.
Men det är inte tillräckligt med långsiktiga internationella utfästelser, utan det krävs också snabba inhemska åtgärder. Kina skulle kunna sätta stopp för alla nya satsningar på kol och därigenom uppnå sin högsta nivå av utsläpp till 2025, vilket skulle ligga i linje med Parisavtalet. Även USA skulle behöva genomdriva verkliga politiska beslut för att leva upp till retoriken om en övergång till rena energikällor.
Det som skulle behövas från USA är en målsättning om en 70-procentig utsläppsminskning fram till 2030 i jämförelse med 2005 års nivåer. Det skulle därför behövas ett antal snabba inhemska åtgärder.
Både USA och Kina måste prioritera att genomföra verkliga utsläppsminskningar vid källorna, och presentera tidsplaner för en minskning av produktionen av fossila bränslen samtidigt som en omställning genomförs.
Det globala nödläget gäller dock alla nationer, inte bara USA och Kina. Alla länder måste höja sina ambitioner. Japan, Sydkorea och Nya Zeeland måste skärpa de åtaganden de presenterat.
Inte minst gäller det också Brasilien, som upplevt den största avskogningen på ett decennium och förödande skogsbränder i Amazonas, samt Australien, vars åtaganden är svaga trots att flera av landets stora ekosystem är på väg att kollapsa.
Parisavtalet slog fast det gemensamma ansvar som åligger på alla världens länder. Samtidigt måste de länder som bär det tyngsta ansvaret för klimatkrisen också vara de länder som går främst i arbetet för att hitta lösningarna.
Många länder i Syd lider allra mest av pandemins ekonomiska konsekvenser, och därför måste ledarskapet vara som starkast från de regeringar som har råd att vara ambitiösa.
EU och Storbritannien, vars åtaganden har uppdaterats men fortfarande är för svaga, måste visa större ambitioner. De utfästelser som görs nu kommer antingen att leda oss mot en relativt säker framtid, eller sätta kurs mot osäkerhet och fara – där förstörelsen av ekosystem och allt osäkrare vädercykler riskerar att leda till konsekvenser som är så förödande att de inte går att hantera.
* Naomi Goodman är internationell politisk klimatexpert vid Greenpeace
