Nairobi, 200714 (IPS) – Enligt Kenyas författning ska minst en tredjedel av alla valbara platser i offentliga ämbeten upptas av kvinnor. Men dit är det fortfarande mycket långt – och kritiker befarar nu att de små framsteg som gjorts kommer att avstanna i spåren av coronapandemin.
En som vet hur svårt det kan vara för kvinnor att lyckas inom politiken är juristen Alice Wahome. År 2013 kandiderade hon för en plats i parlamentet inom en valkrets som är typisk för kenyansk politik på landsbygden – mycket mansdominerad. Ingen kvinna hade tidigare blivit regionens kandidat.
– Det var en brutal kampanj. Jag blev trakasserad, verbalt påhoppad, utsatt för fysiska hot och man sade öppet hemska saker till mig, berättar hon för IPS.
Alice Wahome menar att egenskaper som brukar uppskattas bland manliga politiker i stället vänds emot kvinnor som engagerar sig politiskt.
– Vi får höra att vi pratar för mycket, och det underliggande budskapet är att anständiga kvinnor inte gör så. Och om du är tydlig om dina budskap och politiska åsikter får du höra att du beter dig intolerant och aggressivt, medan samma uppträdande från män är accepterat.
På valdagen hade någon spridit ut paket med kondomer försedda med Alice Wahomes namn och med ett påstått budskap från henne om behovet av familjeplanering.
– Det var en smutskastning som syftade till att få mig att framstå som en olämplig ledare. Att dela ut kondomer till väljare på en konservativ landsbygd under valdagen är detsamma som politiskt självmord, säger hon.
Men trots smutskastningen lyckades Alice Wahome bli regionens första kvinnliga kandidat att ta plats i parlamentet, och hon lyckades även bli återvald i samband med valet 2017.
Hon är dock långt ifrån ensam om att som kvinnlig politiker i Kenya utsättas för både trakasserier och hot. Dessutom missgynnas ofta kvinnor även av sin egna partier, som har en tendens att favorisera manliga kandidater.
– Den politiska arenan är mycket fientligt inställd till kvinnor, och mängder av kvinnor har utsatts för svåra övergrepp i samband med valkampanjer, säger Wangechi Wachira, ordförande för organisationen Centret för rättigheter, utbildning och kunskap, CREAW, till IPS.
Hon är en av de aktivister som kräver att den kenyanska regeringen ska leva upp till den författning som skrevs 2010, och som i en paragraf föreskriver att en tredjedel av alla valbara platser ska gå till kvinnor. Det åligger landets parlament att lagstifta om hur denna regel ska efterlevas, men trots att det nu har gått tio år har detta fortfarande inte skett.
– Nationalförsamlingen har svikit Kenyas kvinnor. Vi har vänt oss till domstol med krav på att parlamentet ska stifta lagen, men motståndet från det patriarkala systemet är för starkt, säger Wangechi Wachira.
Än så länge är det mycket långt kvar innan målsättningarna uppnåtts. Vid det senaste valet, 2017, gick endast lite drygt 9 procent av alla de 1 835 folkvalda platserna till kvinnor, vilket var marginell ökning jämfört med föregående val, 2013, enligt en rapport från organisationerna National Democratic Institute och the Federation of Women Lawyers-Kenya.
I nationalförsamlingen och senaten är 23 procent av ledamöterna kvinnor, och där ingår de 47 platser som är reserverade för kvinnliga representanter.
Människorättsaktivister menar att kampen för att få parlamentet att fastställa det författningen föreskriver hade börjat ge resultat – fram till att coronakrisen kom. Men nu befarar kritiker att arbetet för att stärka kvinnor inom politiken tappat kraft inför det val som ska hållas i landet 2022.
Aktivisten Grace Gakii i Nairobi menar att politikerna redan börjat positionera sig inför det kommande valet.
– Men ingen av dem talar om kvinnofrågor. Vanliga kenyaner har fullt upp med att hålla sig undan från viruset och att skaffa fram mat till sina familjer. Risken är att de små framsteg som gjorts kommer att gå förlorade under denna pandemi, eftersom ingen är beredd att ställa politiker och andra makthavare till svars, varnar hon.
Kenya betraktas som östra Afrikas ekonomiska kraftverk, men det är också ett land som ligger långt efter flera av grannländerna i fråga om kvinnlig politisk representation. Andelen kvinnor inom politiken är betydligt högre i länder som Sydsudan, Uganda, Tanzania, Burundi och Rwanda.
Och även om vissa framsteg har uppnåtts menar den tidigare politikern Asha Abdi att utvecklingen går oerhört långsamt.
– Många politiska möten genomförs inom exklusiva herrklubbar. Och även om samhället blivit mer välkomnande gentemot kvinnor går förändringarna för långsamt. Den som kandiderar mot en man möts av en samlad grupp män, eftersom det anses vara en djup förödmjukelse att bli besegrad av en kvinna, säger Asha Abdi.
