Hon undkom våldet strax innan nödläget utlystes

New York, 200416 (IPS) – ”Jag var 16 år när jag fick mitt första barn, och 17 år när jag fick min arm bruten av min svärmor”. Det berättar Balaphuspika M. Gopal från Nepal som för närvarande bor på ett boende för kvinnor i ett nedstängt New York.

Hon kom till New York för två år sedan med sin man och fem barn. Till kvinnoboendet kom hon för någon månad sedan efter att ha lämnat ett sjukhus i Queens där hon vårdats efter att ha fått ett revben och tre fingrar brutna. Hon befinner sig nu i total isolering i samband med det nödläge som utlysts i staden till följd av coronaviruset.

Nepal är ett av de länder i Sydasien där våld mot kvinnor är vanligt. Omkring 32 procent av kvinnorna uppger att de någon gång utsatts för våld i nära relationer. Kvinnors tillgång till utbildning och jobb är begränsad. Många kvinnor i Nepal är marginaliserade och saknar makt över sin egen situation bland annat på grund av patriarkala normer som sätter ett högre värde på söners än döttrars utbildning och framställer äktenskapet som det viktigaste målet för döttrarna.

Balaphuspika M. Gopal berättar att det är vanligt att kvinnan flyttar till mannens familj där de blir ansvariga för huset, barnen och gårdsarbetet. Hon säger att hon och hennes döttrar utsattes för ständiga hot, förolämpningar och våld från maken och hans föräldrar.

Hennes äldsta dotter tvingades gifta sig som 15-åring och är nu skild. Hon utsattes bland annat för misshandel och blev våldtagen av en berusad familjemedlem.

I Nepal är de flesta anmälningar om våld kopplade till hemgift, polygami, fysiskt våld mot kvinnor, människohandel, våldtäkt och försök till våldtäkt.

Balaphuspika M. Gopal förklarar att det är vanligt i många nepalesiska familjer att döttrarna försummas och diskrimineras utifrån sitt kön. Flickor ges färre möjligheter än pojkar att studera eller arbeta och får till och med ofta mindre mat.

Under de senaste tre åren har 125 kvinnor mördats i landet, ofta av sina berusade män eller av sina svärföräldrar.

Det beräknas att av de 87 000 kvinnor som avsiktligt dödades i världen under 2017 var det över hälften – 58 procent – som dödades av sin partner eller någon annan familjemedlem. Det betyder att 137 kvinnor dödas varje dag av en familjemedlem, runt om i världen.

Balaphuspika M. Gopal slapp undan sin man strax innan New York utlöste nödläge på grund av coronaviruset.

– Nu har jag mat och vi kan sova. Jag blev slagen som ett livlöst föremål och min man brukade alltid börja när jag sov. Jag har tillbringat otaliga nätter med att hoppas att jag skulle dö eftersom smärtan var outhärdlig. Dagen som jag fördes bort med ambulans, tack vare att min dotter ringde från en grannes telefon, var dagen då jag räddades.

Hon berättar att hon bara har 55 dollar att leva av och inget permanent arbets- och uppehållstillstånd.

– Helt ärligt så känner jag att jag ligger folk till last genom att bo här och få mat utan att arbeta, men det här är första gången som jag känner mig trygg på många år.

På boendet får hon även juridisk hjälp.

Balaphuspika M. Gopal talar inte engelska, men hennes 7-årige son gör det och översatte när polisen kom för att träffa henne på sjukhuset.

– Min man tog våra pass men polisen har försäkrat oss om att vi kan få tillbaka dem. Nu vill jag bara jobba och få en nystart.

Hon säger att hon är evigt tacksam för att allt detta hände innan New York utlyste nödläge, så att hon hade möjlighet att komma till boendet för kvinnor.

– Om vi hade stannat hos honom under den sociala isoleringen skulle han ha dödat mig och mina barn, en efter en.

Fairuz Ahmed