Nepal, 191104 (IPS) – Under ledning av den colombianske konstnären Dairo Vargas sitter en grupp nepalesiska barn i en cirkel och målar med olika färger. Det barnen har gemensamt är att de varit utsatta för svåra trauman, som i många fall hänger samman med det tidigare inbördeskriget i landet.
Dairo Vargas säger att situationen i Nepal på många sätt påminner om situationen i hans hemland, som också varit drabbat av en långvarig konflikt. Som tonåring genomled han en depression, och Dairo Vargas menar att konsten kan ha en viktig läkande kraft i länder som drabbats av krig.
– När jag var deprimerad kunde jag inte fokusera på någonting. Men när jag började måla så kunde jag koncentrera mig på mitt motiv. Det gjorde mig lugn och bidrog långsamt till att jag kunde ta mig ur min depression, berättar han.
Numera reser han runt i världen för att hjälpa andra som drabbats av krigets effekter. Både i Nepal och Colombia tvingas befolkningarna att hantera minnen av våld. I Nepal slöts ett fredsavtal med den maoistiska gerillan 2006 och i Colombia undertecknades fredsavtalet med Farc-gerillan tio år senare – vilket avslutade en långvarig blodig konflikt.
I Nepal har många som föll offer för fysiska skador under konflikten fått ekonomisk kompensation, men de trauman som så många drabbades av har till stora delar ignorerats. Situationen är snarlik i Colombia, där en stor andel av befolkningen uppges ha drabbats av psykisk ohälsa.
I hemlandet arbetar Dairo Vargas med tidigare gerillasoldater som lider av posttraumatiskt stressyndrom. Men situationen är svår.
– De har fått så många fiender i samhället att det är svårt för dem att återintegreras.
Han använder sina erfarenheter från hemlandet i Nepal, där målet är att öka kunskaperna om psykiska problem, men också att fler traumatiserade människor ska få möjlighet att uttrycka sig genom att måla.
Samtidigt är frågan om psykisk ohälsa fortfarande stigmatiserande i Nepal. I synnerhet gäller det familjer där personer försvann spårlöst, eller där barn bevittnade våldsdåd, eller personer som utsattes för sexuella övergrepp. En studie som gjordes 2012 visade att en majoritet av de befolkningar som drabbades av konflikten led av ångest, depression eller posttraumatiskt stressyndrom. Men trots det söker få hjälp för sina problem.
Suraj Koirala arbetar för en organisation som stöttar personer som föll offer för konflikten.
– De som drabbats värst är barn och kvinnor, och de mest långtgående konsekvenserna drabbar offer för sexuella övergrepp och de vars familjemedlemmar försvann spårlöst, säger Suraj Koirala.
En av dem är Bhagiram Chaudhary, vars bror försvann under kriget.
– När jag ser någon som påminner om min bror tittar jag alltid en extra gång och undrar om det kan vara han. Vi har inte kunnat dödförklara honom eftersom vi inte vet om han fortfarande lever. Att inte kunna få ett avslut gör att vi inte kan gå vidare i livet, säger Bhagiram Chaudhary.
Gita Rasaili var 13 år gammal när hon bevittnade hur soldater förde bort hennes syster. Familjen hittade senare systerns kvarlevor.
– Det finns många krigsoffer som lider av kriser på samma sätt som mig, men vi medger det inte och söker inte hjälp. Om du söker vård tror folk att du är galen. Det behövs betydligt fler insatser för att landet ska helas, säger hon.
Många av krigets offer lider av depression, sömnbrist och koncentrationssvårigheter. Och det är problem som dessutom har en tendens att gå i arv.
– När föräldrar inte kan hantera sina trauman och deras mentala problem kommer till uttryck på skadliga sätt så kan även deras barn drabbas, säger Suraj Koirala.
* Denna artikel har även publicerats av den engelskspråkiga veckotidningen The Nepali Times
