Abuja, 190906 (IPS) – I juli skrev Afrikas största och viktigaste ekonomi Nigeria till sist under det afrikanska frihandelsavtalet inför dess lansering – vilket också var en förutsättning för att det historiska handelsavtalet ska kunna lyckas. Men i landet finns fortfarande farhågor för att inflödet av varor ska leda till ökad arbetslöshet.
Nigerias president Muhammadu Buhari undertecknade frihandelsavtalet AFCTA den 7 juli i år i samband med ett toppmöte inom Afrikanska unionen i Niamey. Detta efter att landet beslutat sig för att inte underteckna avtalet i samband med ett toppmöte som hölls i Kigali förra året. Det var ett beslut som förvånade många eftersom Nigeria tidigare varit en av de viktigaste krafterna bakom tanken på att skapa en gemensam marknad i hela Afrika.
Att Nigerias medverkan spelar stor roll är uppenbart. Det är inte bara kontinentens befolkningsmässigt största land med sina runt 200 miljoner invånare, utan också dess största ekonomi.
Det afrikanska frihandelsavtalet omfattar nu 1,2 miljarder invånare och en enorm samlad BNP och utgör världens största handelsblock i fråga om antal deltagande länder. Dess förespråkare menar också att avtalet kommer att öka handeln mellan olika afrikanska länder, som för närvarande är låg.
Tullar och avgifter har tidigare gjort att handeln mellan länder i Afrika varit mer kostsam än med andra regioner.
– Det råder inget tvivel om att AFCTA kommer att leda till minskade eller slopade handelshinder och skapa en harmonisering på kontinenten, säger Yinka Adeyemi, som är senior rådgivare inom FN:s ekonomiska kommission för Afrika.
Frihandelsavtalet kan även komma att få en stor betydelse för de afrikanska ländernas möjligheter att uppnå de globala utvecklingsmålen.
För Nigerias del kan fördelarna bli många. Vissa av landets banker bedriver redan verksamhet i mer än ett dussin afrikanska länder och dess framgångsrika filmindustri, kallad Nollywood, är känd över hela kontinenten – och kan liksom landets musikindustri dra fördelar av en gemensam marknad.
Tanken är att när företagen är lönsamma så anställer de fler, vilket driver på konsumtionen och skapar ökad tillväxt.
Viktiga nigerianska aktörer, däribland landets ledande fackförbund och representanter för lokala handelskammare, har dock inte varit lika övertygade om frihandelsavtalets fördelar. Inför mötet i Kigali förra året begärde de att regeringen skulle avvakta med att underteckna uppgörelsen. Och med tanke på att val skulle hållas i början av året var inte regeringen villig att ta risken att förlora miljontals röster från personer som oroade sig för att frihandelsavtalet skulle leda till att fler arbetstillfällen skulle flytta utomlands.
Ayuba Wabba, ordförande för fackförbundet Nigeria Labour Congress, har beskrivit AFCFTA som en ”extremt farlig” och ”nyliberal” satsning. Främst har kritiken handlat om att frihandelsavtalet skulle öppna landets gränser för en import av varor som i sin tur skulle slå hårt mot lokala industrier.
Landets en gång i tiden starka textilindustri har sedan slutet av 1990-talet drabbats mycket hårt av billig import från Kina och andra asiatiska länder. Fler än 100 textilfabriker har gått i konkurs och närmare en halv miljon arbetstillfällen gått förlorade.
Av det skälet vill Nigeria försäkra sig om att det under AFCFTA inte ska gå att märka om exempelvis kläder som tillverkats och importerats från Kina till Benin, som om de var tillverkade i grannlandet.
Samtidigt utgör frihandelsavtalet en stor möjlighet för Nigerias tillverkningsindustri – om landets infrastruktur förbättras.
En annan avgörande fråga gäller hur avtalet ska fungera i praktiken. Tidigare erfarenheter i Afrika har visat att långt ifrån alla uppgörelser också har genomförts.
