Stockholm, 190322 (IPS) – Världen har genom de globala hållbara utvecklingsmålen lovat att fattigdomen ska utrotas till 2030 – och att inga grupper ska hamna på efterkälken. Men de som löper störst risk att göra just det är de uppskattningsvis 93 miljoner barn i världen som har en funktionsnedsättning.
Det var budskapet från FN:s chef för mänskliga rättigheter, Michelle Bachelet, då hon nyligen talade vid FN:s råd för mänskliga rättigheter. Hon deltog vid ett möte om hur unga med funktionsnedsättning löper större risk att drabbas av våld, övergrepp och vanvård – trots att de har samma rättigheter som alla andra barn.
För att barn med funktionsnedsättning ska få sina rättigheter tillgodosedda är det särskilt viktigt att de erbjuds samma rätt till utbildning, påpekade FN-experten. Hon påminde om att en ordentlig skolgång ökar människors möjligheter att undkomma fattigdom och exploatering.
– Barn med funktionsnedsättning måste kunna påverka alla frågor som har en inverkan på deras liv. De måste erbjudas möjligheten att nå sin fulla potential och att kunna utöva alla sina mänskliga rättigheter – och för att nå dit måste vi förändra både våra attityder och de miljömässiga faktorerna, sade Michelle Bachelet.
Personer med funktionsnedsättning tillhör de allra fattigaste i många av världens länder – och fattigdom är dessutom en viktig orsak till att människor drabbas av funktionsnedsättningar. I de flesta samhällen tillhör personer med funktionsnedsättning de allra mest marginaliserade.
Michelle Bachelet påpekade att den diskriminering som möter många barn med funktionsnedsättning ofta börjar så fort de föds, exempelvis genom att myndigheter inte låter registrera deras födslar, eller väljer att omhänderta barnen och placera dem på vårdinstitutioner.
Ett annat hinder för inkludering är att dessa barn ofta hamnar på särskilda skolor, institutioner och i avskilda miljöer, påpekade Catalina Devandas Aguilar, som är FN:s särskilda rapportör för personer med funktionsnedsättning.
– Vi kan inte längre ha det så att barn göms undan och isoleras. Barn med funktionsnedsättning måste ha möjlighet att kunna drömma om ett fullvärdigt och lyckligt liv, sade hon.
Men i dag utsätts i stället dessa barn ofta för stigmatisering, diskriminering, fördomar och hinder, påpekade Catalina Devandas Aguilar.
– De överges, försummas, blir socialt exkluderade, segregerade, överbeskyddade och får inte tillgång till de tjänster och det stöd de är i behov av.
FN-rapportören påpekade även att en stor majoritet av de barn som har en funktionsnedsättning inte erbjuds en grundläggande skolutbildning.
Vid mötet deltog även barnrättsaktivisten Dumitriţa Cropivnitchi från Moldavien, som representerar den ickestatliga organisationen Lumos. Hon vittnade om sina egna erfarenheter av att bli diskriminerad på grund av sin funktionsnedsättning.
– På grund av det skickades jag som femåring till en institution, eftersom det var den enda platsen där jag kunde erbjudas en utbildning, berättade hon.
Hon tvingades dela rum och kläder med elva andra barn i en ”stor, kall byggnad” och följa institutionens regelverk. Hon blev kvar där i fem år innan hon kunde återvända hem, och tack vare reformer fick möjlighet att börja i en skola i sin egen hemby.
