Hållbart vattenbruk möter hinder

Jinja, Uganda, 181115 (IPS) – Fisket är en viktig näring och har en avgörande betydelse för tillgången på mat i Uganda. Odling av fisk i burar har presenterats som en hållbar metod som skulle säkerställa en stabil tillgång till fisk. Men metoden är dyr och har ännu inte fått något större genomslag i landet.

Småföretagaren Colvince Mubiru hade hört talas om fiskodling i burar. Han satsade motsvarande 73 000 kronor för att kunna bygga upp en fiskodling av arten tilapia i Victoriasjön med förhoppningen om att kunna göra en stor vinst. Men bara sex månader senare hade han i stället gjort stora förluster.

– Det var för dyrt att fortsätta och jag kunde ha förlorat allt jag har, säger Colvince Mubiru till IPS.

Victoriasjön är Afrikas största sjö och sträcker sig mellan Uganda, Tanzania och Kenya. Under de senaste åren har det skett dramatiska förändringar i ekosystemen som har lett till att fler än 500 fiskarter i sjön försvunnit.

Men enligt uppgifter som presenterades i december förra året av det nationella forskningsinstitutet för fiskeresurser i Uganda, Kenyas forskningsinstitut för marina frågor och fiske, samt Tanzanias institut för forskning om fiske, har 30 procent av fiskbestånden återhämtat sig i jämförelse med hur det såg ut 2016. Bland annat åtgärder för att bekämpa illegalt fiske uppges ha gett resultat.

Både Uganda och Kenya har börjat bedriva fiskodling i burar som en hållbar metod för att säkerställa en stabil tillgång till fisk i Victoriasjön.

Enligt en studie gjord vid Makerereuniversitetet i Uganda har den sammanlagda produktionen av odlad fisk ökat från 10 000 ton årligen 2005 till 100 000 ton 2013, vilket utgör en femtedel av den totala fiskproduktionen i landet. Endast omkring 1 800 ton produceras dock genom fiskodling i burar varje år.

Enligt studien finns det 28 verksamheter med fiskodling i burar i Uganda. I distriktet Jinja är sex av verksamheterna ägda av utländska investerare. Från de största odlingar säljs fisk vidare till invånare i Bugungu, resten exporteras till Kenya, Kongo-Kinshasa och Europa.

Joseph Okeny arbetade tidigare som fiskare men övergav yrket när det blev allt svårare att försörja sig på det. Han säger att lokalbefolkningen inte har råd med tekniken och därför inte har möjlighet att bedriva fiskodling i burar. Förutom att en bur kan kosta motsvarande 3 200 kronor så kan det kosta motsvarande 2 400 kronor att köpa in fiskyngel, enligt uppgifter från det nationella forskningsinstitutet för fiskeresurser i Uganda. Dessutom tillkommer inköp av fiskfoder.

Joseph Okeny berättar att några lokala fiskare gjorde ett försök att satsa på odling i burar.

– De trodde att odling i burar skulle ge dem inkomster och de började med det utan att ha tillräckligt med kapital för att kunna köpa fiskfoder, säger han.

Enligt en studie publicerad i juni är det bristen på kapital som utgör det huvudsakliga hindret för att kunna satsa på odling i burar. Gerald Kwikirizaa vid Kachwekano Zonal Agricultural Research and Development Institute i Kabale i Uganda, som arbetat med studien, säger att om regeringen skulle införa subventioner för fiskfoder för de som håller på med fiskodling i burar i liten skala så skulle det ge en skjuts åt näringen, särskilt om fodret skulle produceras lokalt.

Richard Ogutu-Ohwayo, fiskexpert vid det nationella forskningsinstitutet för fiskeresurser i Uganda, menar att om verksamheter med fiskodling utvecklas på rätt sätt kan det ge landet nya möjligheter att producera mat. Han förklarar att Uganda har stora färskvattentillgångar medan det är ont om odlingsmark.

– Så vi behöver använda vårt vatten för att producera mat. Fiskodling i burar är ett sätt att använda våra vatten, säger han.

Ett av FN:s globala utvecklingsmål som ska vara uppfyllt till 2030 handlar om att bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt i syfte att uppnå en hållbar utveckling.

Wambi Michael