Sihanoukville, Kambodja 180925 (IPS) – Den kambodjanska hamnstaden Sihanoukville har börjat kallas ”det nya Macau”. Detta eftersom kinesiska investerare bygger allt fler kasinon i staden. Omvandlingen går mycket snabbt.
Den sydkambodjanska staden ligger längs det som kallas den nya silkesvägen. Kambodjanska myndigheter tar gärna emot de pengar som kinesiska investerare bidrar med medan inga jobbiga frågor från kinesiska myndigheter ställs i Sihanoukville.
En lokal vän berättar för mig att utvecklingen går rasande snabbt i staden och att den har förändrats helt sedan jag sist besökte den i slutet av förra året. När jag nu återvänder visar det sig att han haft rätt.
I staden ser man nu kasinon överallt. Det kanske finns ett hundratal just nu, men hela tiden byggs det ytterligare nya. En del av dem är stora och ståtliga palats, medan andra mer påminner om obskyra spelhålor.
Och vid sidan av alla dessa kasinon finns de vanliga kambodjanska butikerna och restaurangerna där människor dricker te och där maten grillas. Turisterna njuter av sina drinkar eller tar sig ett bad i havet.
Det finns dock ett problem – det är uppenbart att utvecklingen inte följer någon stadsplanering. I stället framstår det som att byggbolagen har fått grönt kort att stilla behovet av spel.
Ett riktmärke i staden utgörs av en staty bestående av två guldfärgade lejon. 76-åriga Leean Saan har en liten butik precis bredvid statyn. Där säljer hon läsk, cigaretter och bensin till motorcyklisterna. För tio år sedan när turisterna började komma ökade hennes försäljning.
– Men nu går affärerna allt sämre. Det kommer fler och fler kineser och de köper ingenting av mig, säger hon.
– De är gangsters, säger en förare av en trehjulig motorcykeltaxi som kommer förbi för att köpa bensin.
– De kan exempelvis lova att betala tre dollar för en resa, men när vi kommer fram lämnar de bara över två. Och när jag klagar kan de hota med våld. De reser alltid i grupp och känner sig därför i överläge.
Men det finns andra som ser mer positivt på utvecklingen. Rath, som är 22, har jobbat för ett kasino i staden i flera år redan.
– Min första månadslön låg på 80 dollar i månaden. För två år sedan höjdes den till 200 dollar och nu tjänar jag 500 dollar i månaden. De behövde erfaren personal.
Samtidigt med löneökningen har dock priserna snabbt stigit i staden. För Raths del har det inneburit en betydligt högre hyra.
Inne på casinot Golden Sand är jag den ende europén och säkerhetspersonalen följer mig noggrant. På en skärm visas en animerad film med kinesiska drakar, och väggar och golv är fyllda med kinesiska ornament.
Croupierer i röda kostymer sitter vid stora bord, och överallt finns det säkerhetsvakter. Unga kvinnor i blå klänningar går omkring i lokalerna med flugsmällor i sina händer, beredda att ta hand om irriterande insekter.
Kambodjaner tillåts inte spela på dessa kasinon så alla kunder är kineser. De flesta är klädda i kortbyxor och t-tröjor.
– De flesta som kommer hit är byggjobbare, säger Wu, som själv jobbar på en av alla byggplatser som finns i staden.
– De kommer hit för att göra av med pengarna de just har tjänat ihop, säger han.
Wu berättar att han är i Kambodja i ett halvår och att han tjänar motsvarande 700 dollar i månaden.
Srun, 28, är kambodjan men har kinesiska rötter och arbetar som guide åt kinesiska turister. Han har lyckats få kontakter med kasinoägare och får nu en andel av de pengar som de turister han tar med till olika kasinon spenderar. En procent av det de spelar bort tillfaller honom.
– Det låter inte som så mycket, men i vissa fall pratar vi om 10 000 dollar för en grupp bestående av fyra personer. Kasinot öppnar då ett vip-rum för kunderna och jag tjänar 100 dollar.
Vid lunchtid beslutar jag mig för att äta nudlar, på en restaurang som visar sig vara kinesisk.
– Vi har bara kinesiska kunder, säger restaurangchefen Zong.
– Jag kan inte ens tala khmer, säger hon.
Zong reste hit tillsammans med sin man för ett år sedan och har inte ångrat sig.
– Här betalar kunderna runt sju gånger så mycket för samma mat, så det var ett lätt beslut att flytta hit.
Hyran är dock hög.
– Det är dyrt, och hyresvärden skulle aldrig kunna få lika mycket pengar från en lokal hyresgäst. Så alla är nöjda.
Samtidigt innebär sådana uppgörelser att lokalbefolkningen, människor som kanske är födda i staden, tvingas ge sig av för att hitta affärslokaler som de har råd med.
