Kofi Annan vågade gå emot FN:s medlemsstater

New York, 180821 (IPS) – FN:s generalsekreterare brukar sällan utmana organisationens medlemsstater. Kofi Annan, som dog förra veckan vid en ålder av 80 år, gjorde dock det – trots att han fick betala ett högt pris.

Kofi Annan beskrev USA:s invasion av Irak i mars 2003 som ”illegal” eftersom den inte hade godkänts av de 15 medlemmarna i säkerhetsrådet, den enda institutionen inom världsorganisationen som har rätt att förklara krig.

USA:s dåvarande regering under president George W. Bush slog dock tillbaka mot Kofi Annan, efter att han kritiserat landets beslut att förklara krig mot Irak, ett annat av FN:s medlemsländer, utan några juridiskt berättigade skäl.

De massförstörelsevapen som Irak påstods vara i besittning av, och som var ett av huvudskälen till invasionen, återfanns aldrig.

Senare kritiserades Kofi Annan hårt för påstådda oegentligheter kring det så kallade olja-för-mat-programmmet, som hade haft som syfte att minska det lidande som det irakiska folkets drabbades av på grund av de FN-sanktioner som riktades mot landet.

Ian Williams, författare till boken ”UNtold: The Real Story of the United Nations in Peace and War”, säger till IPS:

– Det är värmande att nu höra alla uppskattande ord om Kofi Annan, men jag kan ändå inte låta bli att notera hur stora kontrasterna är jämfört med den tystnad som uppstod då Rupert Murdoch-pressen och dess anhängare ställde honom mot väggen efter att de skapat olja-för-mat-skandalen, säger han till IPS.

Han menar att allt för många förblev tysta medan Kofi Annan under flera månaders tid utsattes för konstant kritik.

I dag är det få som ens minns olja-för-mat-skandalen. Detta trots att den enligt Ian Williams vid tiden beskrevs som ”den största finansiella skandalen i historien”. Han menar att Kofi Annan drabbades hårt på ett personligt plan eftersom så många som borde ha vetat bättre ändå valde att förbli tysta.

– Faktum är att det var ett av de största fejknyhets-hopkoken i historien, nästan i samma division som berättelsen om de irakiska massförstörelsevapnen. Och det är ingen slump, många av källorna till båda berättelserna var desamma, säger analytikern Ian Williams, som varit skribent för en lång rad stora dagstidningar.

Kofi Annan utmanade även FN:s generalförsamling då den fortsatte att ge plats i talarstolen för ledare som kommit till makten med odemokratiska metoder eller genom militärkupper. När OAU, Afrikanska unionens föregångare, beslöt att utesluta kuppledare från organisationens toppmöten gick Kofi Annan ut och menade att det var en framtida modell som kunde användas över hela världen för att straffa diktatorer.

Han sade att han hoppades att generalförsamlingen, som är FN:s högsta beslutande organ, skulle följa efter. Detta var första gången en generalsekreterare sa något sådant. Men förslaget genomfördes aldrig av den institution som styrs av dess medlemmar och inte av dess generalsekreterare.

Den frispråkige Kofi Annan, som själv kom från Ghana, var även mycket kritisk mot korruptionen på hemkontinenten:

– Miljardtals dollar av offentliga medel fortsätter att vara undangömda av vissa afrikanska ledare. Detta samtidigt som vägarna spricker, sjukvårdssystemen fallerar, skolbarnen varken har böcker, skolbänkar eller lärare, och medan telefonerna inte fungerar, sade han.

Jayantha Dhanapala, som arbetade tillsammans med Kofi Annan som undergeneralsekreterare för nedrustningsfrågor, säger om sin vän:

– Han var utan tvekan den bästa generalsekreterare FN har haft, efter Dag Hammarskjöld. Jag kände Kofi innan han blev generalsekreterare och han förblev värdig och ärlig i sin strävan efter fred, säger Jayantha Dhanapala till IPS.

På frågan om hur Kofi Annan behandlades efter att ha kritiserat invasionen av Irak svarar han:

– USA gav sig på honom på grund av det, och trakasserade honom.

Kofi Annans officiella uttalanden om att USA:s invasion var illegal bemöttes med hårda reaktioner från både Vita huset och olika amerikanska politiker.

– Om Kofi fått som han ville så skulle Saddam Hussein fortfarande ha suttit vid makten, sade exempelvis senatorn John Cornyn.

Ian Williams menar att Kofi Annan var en person med stor integritet som var medveten om sina egna misslyckanden, däribland på Balkan och i Rwanda, och därför agerade, genom att begära fram utredningar.

– Med hans erfarenhet inom FN-maskineriet kunde han ha lagt skulden någon annanstans, men han accepterade sin del av det – vilket gav honom resningen att kunna representera FN.

Kofi Annan kritiserades ibland för att inte vara tillräckligt högljudd. Men enligt Ian Williams var detta snarare en styrka.

– Han sade det som måste sägas, även om det ibland var impopulärt.

När Kofi Annan slutade som generalsekreterare 2006 hade han suttit tio år på posten. Han lämnade ett blandat politiskt arv efter sig – framgångar i kampen för fred, utveckling och för jämställdhet och mänskliga rättigheter, och misslyckanden, vilket han själv medgav, när det gällde att minska den spretande FN-byråkrati som kritiserats för att vara misskött.

Kofi Annan tilldelades tillsammans med FN Nobels fredspris 2001.

Thalif Deen