New York, 180521 (IPS) – Både regeringen och rebellgrupper förnekar humanitära grupper att bedriva hjälparbete i det katastrofdrabbade Sydsudan. Det skriver Christine Monaghan, som arbetar för organisationen Watchlist on Children and Armed Conflict, i denna krönika.
När jag besökte Sydsudan under förra året fick jag gång på gång höra hur sjukvårdspersonal och biståndsarbetare förhindrades från att utföra sina mycket viktiga uppdrag. Regeringsföreträdare uppges hela tiden höja kostnaderna för de organisationer som motverkar inbördeskrigets effekter, de stoppar humanitära konvojer på väg med livsavgörande förnödenheter och sätter upp byråkratiska hinder som syftar till att begränsa hjälpen till behövande.
Biståndsarbetare berättar att de måste betala avgifter till regeringen och oppositionen i samband med förhandlingar om sändningar av nödhjälp. Att det finns avgifter för att landa på flygfält, och att det för att ta med sig kontanter ut på fältet krävs godkännanden av minst fem olika departement. De säger att det alltid är något som har ändrats, eller något som saknas.
Exemplen på de hinder som Sydsudans regeringsföreträdare infört för att förhindra att humanitär hjälp når ut i konfliktområdena är många. Såväl regeringen som oppositionen använder sig av detta som en krigstaktik – vilket leder till att sjukdomar sprids och människor dör.
I en ny rapport har Watchlist on Children and Armed Conflict dokumenterat minst 750 tillfällen under 2016 och 2017 då tillgången till humanitärt bistånd förvägrats – i många av fall av myndighetsföreträdare. I dussintals intervjuer med biståndspersonal i landet och i grannlandet Uganda vittnas det om de metoder som regeringen använder sig av för att blockera att hjälpen når ut.
På senare år har jag bevakat samma fenomen i många andra konfliktområden, däribland i Afghanistan och i Jemen. Men ingenstans har omfattningen varit så stor som i Sydsudan.
I mars förra året höjde exempelvis myndigheterna avgifterna för arbetstillstånd till utlänningar från 100 dollar till hela 10 000 dollar. Även registreringsavgifterna för internationella ickestatliga organisationer höjdes. Dessutom har myndighetsföreträdare börjat lägga sig i vilken personal organisationerna vill anställa och de har gång på gång ändrat olika regler vilket gjorde det svårare för humanitär personal att ta sig till sina arbeten.
Allt detta sker i ett land där de humanitära behoven är enorma. I slutet av förra året rapporterade FN-organet OCHA att minst en femtedel av Sydsudans sjukhus hade tvingats stänga medan hälften av de övriga tvingades bedriva sin verksamhet med mycket begränsad kapacitet.
Under 2016 och 2017 genomförde olika väpnade styrkor minst 50 attacker mot vårdinrättningar. Även dessa attacker används som en krigsstrategi för att förhindra att civila får tillgång till vård. Resultatet är att delar av landet är drabbat av undernäring, svält och sjukdomsepidemier.
Landets myndigheters agerande har därmed ytterligare förvärrat den redan mycket svåra situationen för befolkningen.
De humanitära organisationernas arbete i Sydsudan har en avgörande betydelse. Sedan 2013 har dessa organisationer enligt OCHA stått för närmare 80 procent av de vårdinsatser som genomförts i landet.
Som alltid i konfliktområden drabbas kvinnor och barn särskilt hårt. Enligt OCHA har fyra miljoner människor tvingats bort från sina hem i Sydsudan och hela 85 procent av dessa människor är kvinnor eller barn.
Watchlist on Children and Armed Conflict kräver att den sydsudanesiska regeringen följer sina förpliktelser och ser till att inga humanitära insatser blockeras. Dessutom bör ett oberoende organ bildas i syfte att granska hur det humanitära arbetet har förhindrats.
Det internationella samfundet måste omedelbart agera för att få ett slut på denna försåtliga krigsstrategi som har fått förödande konsekvenser för Sydsudans barn.
*Christine Monaghan arbetar för Watchlist on Children and Armed Conflict, en koalition baserad i New York som arbetar för att förhindra övergrepp mot barn i konfliktområden.
