Lima, 171020 (IPS) – En stor andel av kvinnorna på landsbygden i Latinamerika lever fortfarande i fattigdom – och under högst ojämlika förhållanden.
I en avlägsen by i Anderna i Peru har Bonificia Huamán lyckats trots de svåra förutsättningarna. I ett växthus odlar hon numera grönsaker på mark som ligger över 3 500 meter över havet. Tack var det har hennes familj numera tillgång till både en bättre och mer varierad kost, något som Bonificia Huamán är mycket stolt över. Det som är mindre bra är att hennes näst äldsta dotter, som är 17 år, valde att hoppa av skolan. Det var för att hjälpa sin mamma med den stora arbetsbördan – med jordbruk och allt annat hemarbete i familjen, som består av fyra barn och ett barnbarn.
-Skolan kostar mycket pengar. Det handlar om skoluniformer och andra utgifter, något jag inte har råd med, säger Bonificia Huamán, som är 47 år gammal.
Problemet delar hon med många andra kvinnor på landsbygden i Latinamerika. Bristande tillgång till utbildning, produktiva resurser och tekniska hjälpmedel är bara några av de utmaningar som bidrar till en fortsatt brist på jämställdhet. Det bor närmare 60 miljoner kvinnor på landsbygden i Latinamerika och av dessa beräknas 40 procent leva i fattigdom.
Trots att de flesta av dessa kvinnor arbetar mycket hårt – inom jordbruk och med att ta hand om sina familjer, se till att barnen får mat och att de som blir sjuka får omvårdnad – får de ingen lön eller några egna inkomster.
Bolivia är ett av de länder i regionen där jordbruksarbetet i högre grad har blivit en kvinnosyssla.
-Dessa kvinnor producerar närmare hälften av den mat som konsumeras i landet, säger Wilfredo Valle, vid den lokala organisationen Cecasem, som arbetar för att stötta och utbilda kvinnor.
Han menar att trots att landsbygdskvinnorna har en avgörande roll inom matproduktionen så får de sällan den uppskattning de förtjänar. Om kvinnorna lyckas dra in pengar till hushållet så får de sällan vara med och påverka hur resurserna ska användas, eftersom det är männen som styr över familjernas ekonomi. Wilfredo Valle understryker att detta förhållande gör det svårt för många att bryta fattigdomscykeln.
Bristen på jämställdhet är även tydlig när det gäller äganderätten till åkermarker. Statistik visar att i de fall där kvinnor äger åkrar så är dessa generellt både mindre och av sämre kvalitet än männens jordar.
I Peru visar officiella siffror att de åkrar som ägs av kvinnor i genomsnitt är 1,8 hektar stora, medan männens åkrar i genomsnitt är 3 hektar stora.
Ketty Marcelo är ordförande för en peruansk organisation som företräder kvinnor från ursprungsbefolkningen i Anderna och hon menar att det viktigaste för att bryta diskrimineringen av kvinnor är att deras rättigheter blir erkända.
-Regionens länder måste erkänna att vi existerar och genomföra åtgärder för att försäkra att våra rättigheter respekteras. Vi måste bryta patriarkatets barriärer, säger Ketty Marcelo.
Hon menar att ursprungsfolkens kvinnor ofta blir osynliggjorda, men har förhoppningar om att de globala hållbarhetsmålen i Agenda 2030 ska innebära en förändring i framtiden.
-De innebär en möjlighet för oss att få in våra frågor i de nationella handlingsplanerna, säger Ketty Marcelo.
Latinamerika och Karibien anses vara den mest ojämlika regionen i världen. FN:s ekonomiska kommission för Latinamerika och Karibien, Eclac, har antagit en handlingsplan för att förbättra jämställdheten i regionen till 2030. Den ligger i linje med målsättningarna i Agenda 2030, där frågan om jämställdhet står i centrum för en hållbar utveckling.
