Kattankudy, 161108 (IPS) – Kattankudy var hårt ansatt under det långvariga inbördeskriget på Sri Lanka och många invånare tog första möjlighet att fly härifrån. Sedan sju år råder det fred och många tidigare flyktingar har nu kunnat flytta tillbaka. Men med befolkningstillväxten har nya problem uppkommit.
Spåren och minnena efter det blodiga kriget finns kvar i moskén Meera Grand i Kattankudy, 30 mil öster om huvudstaden Colombo. Moskéns innerväggar är fortfarande fulla av kulhål efter den attack som genomfördes här i augusti 1990 av vad som tros ha varit medlemmar av LTTE-gerillan de tamilska tigrarna. När attacken mot moskén och en närliggande mindre moské var över hade 103 människor massakrerats med maskingevär.
Moskéns ledning har låtit den sönderskjutna väggen stå kvar orörd som en påminnelse över regionens blodiga närhistoria. I över 30 års tid var Kattankudy hårt drabbat av inbördeskriget. Orten är en muslimsk enklav omgiven av tamilska byar och dess befolkning upplevde det under kriget som om man var belägrade. De som kunde flydde härifrån.
Konflikten skördade över 100 000 människoliv och i landets östra och norra delar tvingades miljontals på flykt. De materiella skadorna var enorma. Men för sju år sedan tog kriget slut, efter att regeringsarmén till sist lyckades besegra den separatistiska LTTE-gerilllan.
Sedan dess har städer som Kattankudy kunnat återgå till en fredlig tillvaro, men också drabbats av nya problem. I Kattankudy är ett av problemen att många fler vill bo i staden än det finns plats för. Orten är hem för 53 000 invånare på en mycket liten yta. Enligt M.M. Shafi, ordförande för stadens kommunala myndighet, har fler än 500 familjer på senare tid återvänt eller valt att flytta till Kattankudy.
Avfallsproblemen i staden har blivit allt värre och myndigheterna har stora problem med att hantera ökningen av sopor som den växande befolkningen för med sig. Mohamed Zubair, vice ordförande för Kattankudys moské säger att ortens muslimska identitet är viktig. Muslimerna är en minoritetsgrupp i landet som utgör ungefär sju procent av befolkningen.
-Det stora problemet är bristen på mark, säger Mohamed Zubair.
Även i regionens fattigaste delar råder det brist på både mark och vatten. I Welikanda, som ligger sju mil väster om Kattankudy, är befolkningen mer utspridd, men här är också fattigdomen djupare. Bristen på vatten och bra åkermarker är stor och under det senaste halvåret har regionen varit drabbad av en svår torka som förvärrat situationen. Närmare 35 000 människor har blivit beroende av vatten som måste transporteras in till dem. Harsha Bandara vid de lokala myndigheterna säger att freden inneburit att allt fler människor blivit bofasta – och därmed har behoven av åkermarker ökat.
-Dessutom har nederbördens mönster förändrats, så situationen är svår, säger Harsha Bandara.
Bybor som Wickrama Rajapaksa säger att torkan skapat många problem. Dessutom har mycket ny boskap kommit till Welikanda eftersom stora mejerier har startat verksamhet här sedan kriget tog slut.
-Under kriget var befolkningen mindre. Nu kämpar fler människor och boskap om samma vatten- och markresurser, säger Wickrama Rajapaksa.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(a)ipsnews.net och meddela att ni använt den.
- Barn cyklar hem från skolan i Welikanda, en av många orter i östra och norra Sri Lanka som upplevt en snabb inflyttning sedan kriget tog slut. Foto: Amantha Perera/IPS.
- Besökare i moskén Meera Grand i Kattankudy, vars innerväggar är full av kulhål efter den massaker som ledde till fler än 100 människors död 1990. Foto: Amantha Perera/IPS.
