Addis Abeba, 161010 (IPS) – Eritrea är det mest censurerade landet i världen och har flest fängslade journalister i Afrika. IPS har träffat flera eritreanska journalister som har flytt till Etiopien för att fortsätta sitt arbete där.
Efter sju år hade den eritreanska journalisten Estifo sparat ihop så mycket pengar att han kunde betala en fixare som kunde hjälpa familjen att ta sig från Eritreas huvudstad Asmara till gränsen mot Etiopien. De passerade gränsen till fots och vände sig till etiopiska myndigheter för att söka asyl.
Nu är Estifo en av tusentals eritreaner som bor i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Han arbetar på tidningen Tsilal som bevakar frågor kring flykt och migration och har läsare i flyktingläger på flera håll i Etiopien. Tidningen avråder eritreaner i den etiopiska huvudstaden och i flyktingläger att försöka göra den riskabla resan norrut genom Libyen och över Medelhavet till Europa.
Produktionen finansieras av Norska flyktingrådet och tidningen kommer ut varannan månad med en upplaga på cirka 3 000 gratisexemplar, varav 600 distribueras i flyktingläger. Journalisterna har en liten ersättning på motsvarande omkring 300 kronor per månad.
-Pengarna räcker inte, men vi måste fortsätta för att göra våra röster hörda, säger Estifo.
Han menar att det är viktigt att belysa verkligheten av hur det är att leva i Europa som flykting, något han menar är långt ifrån den framställning som presenteras av unga eritreaner via sociala medier.
Estifo berättar att han drömmer om att en dag kunna starta en radiostation som kan nå människor i Eritrea.
Etiopien har tagit emot över 700 000 flyktingar från grannländerna. Det är knappast förvånande att många av de som tar sig söderut över gränsen till Etiopien är journalister. En sammanställning av pressfrihetsorganisationen CPJ förra året visade att Eritrea är det mest censurerade landet i världen och har flest fängslade journalister av Afrikas länder.
Tillslagen mot medier i Eritrea tog fart på allvar 2001 när allt fokus var på följderna av 11 september-attackerna i New York.
-I september 2001 stängdes alla privata medier och de flesta av mina kollegor greps, säger Estifo som undkom genom att han arbetade som sportjournalist.
En vän hade gett honom rådet att ta ett sådant jobb för att undvika alltför stor uppmärksamhet.
Beyene som också är en eritreansk journalist som arbetar på tidningen Tsilal berättar att 40 journalister greps i landet 2009 anklagade för att ha läckt information om Eritrea till utländska medier.
-Som journalist i Eritrea har du inga rättigheter. Det var riskfyllt även att arbeta för statlig tv. Om du skrev något som inte uppskattades kom polisen, säger han.
Han berättar att gripanden kunde ske när som helst.
-De vill att människor ser det så att de blir rädda, säger Estifo.
Tillgången till internet är mycket begränsad i Eritrea. År 2011 skrotade landet planer på att ge medborgarna tillgång till mobilt internet, vilket gjort det ännu svårare att få tillgång till oberoende information. Internet finns bara tillgängligt för en knapp procent av befolkningen genom långsam uppringd modemförbindelse, enligt Internationella teleunionen. Eritrea har också lägst mobilanvändande i världen – bara 5,6 procent av befolkningen äger en mobiltelefon.
Ett omfattande nätverk spionerar för den eritreanska auktoritära regimen.
Yonathon som lämnade Eritrea 2011 och som nu bor i Addis Abeba säger att det är en fråga om överlevnad.
-Situationen tvingar människor att spionera. De gör det för att kunna försörja sina familjer.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni inte har ett bildabonnemang men vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(at)ipsnews.net och meddela att ni använt den.
