New Delhi, 160407 (IPS) – Uttalanden från ledare för vissa indiska tempel om att menstruerande kvinnor inte är välkomna har på senare tid skapat stor uppmärksamhet i Indien. Denna gång har kvinnor valt att utmana de gamla föreställningarna om renhet.
Diskriminering och fördomar är en del av vardagen för nästan hälften av Indiens 1,2 miljarder invånare, och det gäller också på landets heligaste platser – även i tempel och i moskéer utsätts kvinnor för könsförtryckande strukturer.
Men när ledarna för några kända tempel meddelade att kvinnor inte är välkomna i samband med menstruation valde kvinnor denna gång att utmana deras uttalanden. Budskap om att menstruationen varken ska betraktas som något smutsigt eller skamligt har snabbt börjat spridas av mängder av kvinnor via sociala medier.
I november meddelade en högt uppsatt hinduisk präst vid Sabarimala-templet i den sydliga delstaten Kerala att kvinnor inte skulle ha tillgång till den heliga platsen förrän någon uppfunnit en maskin som kunde känna av om de var “rena” eller om de menstruerade. Ett uttalande som utlöste mycket starka reaktioner från lokalbefolkningen. Varje år besöks templet i fråga av närmare en miljon hinduiska pilgrimer som kommer dit för att visa sin vördnad för guden Ayyappan, som enligt den hinduiska mytologin mediterade på platsen.
En upprörd student reagerade på prästens uttalande genom att lansera en kampanj på sociala medier under parollen “glad över att blöda” som fick en snabb spridning. Snart sågs många indiska kvinnor på sociala medier med nya profilbilder där de håller upp affischer med budskapet “glad över att blöda”.
Samtidigt bestämde sig organisationen Unga indiska juristers förbund för att anmäla Sabarimala-templets ledning till landets Högsta domstol med en begäran om att alla kvinnor ska ges möjlighet att besöka templet. Högsta domstolen har nu begärt att templets ledning ska förklara sitt agerande.
I början av året samlade dessutom en demonstration i staden Pune 500 arga kvinnor som gemensamt tågade mot Shani Shingnapur-templet för att protestera mot att kvinnor inte släpps in i helgedomen. Den lokala aktivistgruppen Ranragini Bhumata Brigade stormade templet för att protestera mot den flerhundraåriga traditionen. Detta trots att de möttes av en stor grupp beväpnade poliser.
-Det handlar om traditioner som uppfunnits av människor. Gud ser inte skillnad på män och kvinnor. Om kvinnor vill besöka templet ska ingen stoppa dem. Eller styrs templet av talibaner? Vi behöver ingens tillstånd för att besöka gud, sade kvinnogruppens ledare Trupti Desai. Och aktionen tycks ha gett resultat. Den 30 mars meddelade nämligen en högre domstol att delstaten Maharashtra måste se till att kvinnor inte nekas inträde till något tempel, och att myndigheterna måste se till att denna rättighet upprätthålls. Domstolen slog fast att alla tempel som kan besökas av män också måste ta emot kvinnor.
Även muslimska kvinnor har börjat utmana konservativa ledare. I Mumbai har en muslimsk kvinnogrupp inlett en rättslig process för att även ge kvinnor rätt att besöka den populära moskén Haji Ali i staden, där kvinnor på senare år har nekats tillträde av ledningen.
Frågan om kvinnors menstruation är ett tabubelagt ämne i det konservativa Indien. Anirudh Kashyap, forskare vid historiska fakulteten vid Delhis universitet menar att striderna om kvinnors rätt att besöka heliga platser i grunden handlar om djupt liggande föreställningar om att kvinnor inte är lika mycket värda som män.
-Motståndet mot kvinnors rätt att utöva sin tro står också i strid med bilden av Indien som världens största demokrati, styrd av en premiärminister som vill att landet ska bli en global stormakt, säger Anirudh Kashyap till IPS.
Juridiska experter påpekar samtidigt att det som komplicerar saken är att den indiska konstitutionen inte tydligt klargör huruvida religiösa ledare har rätt att förvägra kvinnor att besöka helgedomar. Konstitutionen understryker att religionsfriheten gäller för alla, men den slår också fast att religiösa grupper har rätt att själva besluta om vissa frågor, något som ofta leder till diskriminerande regler. Detta samtidigt som staten också har rätt att agera i religionsfrågor i fall där det handlar om “den sociala välfärden”.
