New York, 151009 (IPS) – Fler än 3,3 miljarder människor i världen lever på landsbygden. Om världssamfundets nya hållbara utvecklingsmål ska kunna förverkligas är därför en utveckling utanför städerna nödvändig – och då kan Sydkoreas erfarenheter komma att tjäna som ett föredöme.
Efter att världens ledare antagit de nya 17 hållbara utvecklingsmålen i New York hölls ett uppföljande möte anordnat av OECD, Sykoreas utrikesdepartement och FN:s utvecklingsorgan UNDP med fokus på hur situationen ska kunna förbättras för världens landsbygdsbefolkningar.
-Världens ledare har lovat att skapa ett värdigt liv för alla människor. Vi har försäkrat att ingen ska halka efter, däribland familjer på landsbygden, sade FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon, som tidigare var Sydkoreas utrikesminister.
Just utvecklingen i Sydkorea, ett land som på ett par generationer gick från ett fattigt jordbruksland till ett av Asiens rikaste länder, stod i fokus för mötet. Landets president Park Geun-Hye förklarade vid mötet hur Sydkorea numera samarbetar med UNDP och OECD för att bidra till utveckling i andra länder.
-Vi var ett av världens fattigaste länder. Nu är vi en av världens 15 starkaste ekonomier och en av de internationellt viktigaste biståndsgivarna, sade presidenten.
De flesta experter menar att utvecklingen i Sydkorea främst hänger samman med landets starka industriella utveckling. Men landets biträdande FN-ambassadör Choonghee Hahn menar att de satsningar som gjordes på landsbygden under 1970-talet var avgörande för landets nuvarande framgångar.
-Det handlade om en rörelse för att människor skulle ändra sina visioner, från hopplöshet till hopp, från fattigdom till välstånd. Sydkorea vill dela med sig av dessa utvecklingserfarenheter till alla länder i världen, säger Choonghee Hahn till IPS.
Den sydkoreanska utvecklingsmodellen, kallad saemaul undong, är nu på väg att bli en del av satsningar i en lång rad utvecklingsländer i världen, däribland i Etiopien, Uganda, Rwanda, Tanzania, Afghanistan, Burma, Laos och Kambodja.
Satsningen initierades av landets nuvarande presidents pappa, Park Chung-Hee, år 1970, då byar i landet gavs tillgång till cement och stål. Sedan rankades byarna efter hur bra de hade lyckats utnyttja de nya resurserna. De byar som fick högst ranking fick sedan mer statliga resurser, vilket fungerade som en sporre för befolkningen i byarna som började samarbeta och tävla mot sina grannbyar.
Enligt sydkoreanska företrädare ledde detta till att det växte fram en sammanhållning och stolthet bland lokalbefolkningarna, samtidigt som deras liv förbättrades. Choonghee Hahn menar att det genom programmet växte fram en stark känsla av självtillit bland befolkningen och även en vilja att bli mindre beroende av både statligt och utländskt bistånd.
Med tiden utvecklades utbildningscentrum där politiska företrädare och lokala myndighetspersoner och folkvalda företrädare för landets byar kunde mötas. Ett av kraven var att minst en av varje bys företrädare skulle vara en kvinna, vilket även gynnade kvinnors rättigheter.
Mario Pezzini, chef för OECD:s utvecklingscenter, säger till IPS att den sydkoreanska modellen kan tjäna som förebild även i andra länder. Av de 3,3 miljarder människor som lever på landsbygden bor hela 92 procent i utvecklingsländer, och om de nya utvecklingsmålen ska kunna förverkligas till år 2030 är en utveckling av landsbygden enligt honom avgörande.
Det är även på landsbygden en majoritet av världens fattiga lever.
-En aktör kan inte få saker gjorda på egen hand. Men om den offentliga sektorn vill bli effektiv så måste även den privata sektorn, föreningar och medborgare engageras. Det avgörande är att se till att värdera de tillgångar som ännu inte har utnyttjats, säger Mario Pezzini till IPS.
