Goroka, Papua Nya Guinea, 150821 (IPS) – Återkommande strider mellan olika klaner i Papua Nya Guinea slår hårt mot befolkningen i ett av Stillahavsområdets minst utvecklade länder. På senare tid har dessutom konflikterna förvärrats av en ökande tillgång på moderna vapen.
Brända husgrunder är allt som återstår i byn Kenemote i provinsen Eastern Highlands. För flera månader sedan bröt en konflikt ut mellan fyra olika klaner i byn. Nio personer har dödats, däribland en liten pojke, och de flesta byggnader har bränts ner. Många människor är dessutom traumatiserade efter striderna, som utkämpats med både moderna vapen, men också med pilar och pilbågar.
-Vi kvinnor har drabbats hårt eftersom vi inte kan gå till våra trädgårdar och hämta mat och barnen kan inte längre gå till skolan. Vi har berövats både frihet och säkerhet, säger Aulo Nareo från Kenemote, till IPS.
Konflikten bröt ut i början av april efter att en klan anklagat en annan för att ha mördat en person i deras befolkningsgrupp. Den klan som gick vinnande ur striderna har nu slagit läger med sina vapen bland ruinerna i byn. Detta medan de övriga tre klanerna, vars befolkning utgör tre fjärdedelar av byns 1 500 invånare, tvingats på flykt. De har slagit upp enkla bostäder i den närliggande staden Goroka eller bor hos släktingar i andra byar.
-När vi ser hus brinna och egendomar förstöras vill vi ha fred, men medlemmar av den andra klanen fortsätter att komma och provocera oss. Det kommer att ta flera år att återuppbygga det som har gått förlorat och vi vet inte vem som ska kunna skapa fred, säger klanledaren Lim Nareo till IPS.
En grupp poliser har tillsammans med den lokala avdelningen av Röda Korset försöka medla mellan grupperna om ett vapenstillestånd, men hittills utan resultat. Och så länge konflikten är olöst vågar inte människor röra sig fritt på grund av risken att drabbas av nya attacker och de som flytt från sina hem vågar inte återvända.
Under de senaste två åren har Röda Korset arbetat hårt att hjälpa människor som drabbats av de konflikter som pågår i minst fyra distrikt i denna provins, som sammanlagt har knappa 580 000 invånare. Många människor är i behov av tillfälliga boenden, vård, vatten och mat. Lokala poliser uppger samtidigt att de försöker hantera minst 30 olika konflikter.
Strider mellan olika befolkningsgrupper har länge varit ett problem på Papua Nya Guinea, ett land vars 7,3 miljoner invånare är fördelade på uppskattningsvis ett tusen olika etniska grupper. Konflikterna har dock förvärrats under de senaste 20-30 åren, i takt med att tillgången på moderna vapen har ökat. I dag kan bybor få tag i automatkarbiner och granater med hjälp av internationella vapensmugglare. Många bybor hävdar att de behöver vapen för att kunna försvara sig, eftersom polisen har svårt att nå ut i landets oländiga terräng på landsbygden, där 80 procent av befolkningen bor. Men vapnen har dessutom blivit en viktig statussymbol för många män och ungdomar.
Utvecklingen har dock fått svåra konsekvenser, enligt Robin Kukuni som arbetar för provinsens avdelning av Röda Korset.
-De flesta bybor har ingen vapenträning, utan avlossar sina vapen omdömeslöst. Många barn och kvinnorna har dödats, säger Robin Kukuni.
Strider kan bryta ut på grund av konflikter över jordtillgångar, boskap, eller som hämnd för påstådda oförätter. Men dagens konflikter kan även utlösas av strider om den kompensation som utgår i samband med olika projekt som bedrivs för att utvinna de stora naturresurser som finns i landet. De traditionella stridsmetoderna, där det fanns regler för hur våldet skulle utövas, har dessutom ersatts av en mer gerillaliknande taktik som förvärras av utövare som är påverkade av narkotika eller alkohol.
Resultatet har blivit att många tvingats på flykt från sina hem, ofta i många års tid. Organisationen Internal Displacement Monitoring Centre, IDMC, bedömer att det finns runt 22 500 människor i Papua Nya Guinea som tvingats på flykt på grund av klanstrider och naturkatastrofer. Internationella rödakorskommittén menar dock att den verkliga siffran är betydligt högre – och att det finns fler än 110 000 internflyktingar i landet.
Lilly Be’Soer, ordförande för den lokala organisationen Voice for Change, understryker att det krävs ett långt och mödosamt arbete för att avsluta konflikter mellan klaner. År 2012 lyckades organisationen få fram en fredsuppgörelse i provinsen mellan två klaner som legat i fejd med varandra i tre års tid. Detta efter att flera andra försök hade misslyckats.
Voice for Change valde dock en annan strategi. De samlade kvinnor som tvingats på flykt och lät dem berätta om sina upplevelser av otryggheten och den ökande fattigdomen inför männen och klanledarna.
-De berättade för männen som stridit om hur situationen såg ut, och att det var dessa män som förorsakat problemen. Detta gjorde intryck på männen, som meddelade att de var intresserade av att gå vidare och sluta fred, berättar Lilly Be’Soer.
Den våldsamma konflikten avslutades, men arbetet för att de 500 människor som tvingats på flykt ska kunna återvända hem pågår fortfarande.
Lilly Be’Soer understryker att en annan grupp som drabbas mycket hårt av konflikterna är barnen.
-De får inte ordentligt med mat och de kan inte gå i skolan. Eftersom kvinnorna inte kan röra sig fritt blir det väldigt svårt att tjäna några pengar eller få tag på mat, säger hon.
De många konflikterna har även stora konsekvenser för utvecklingen i landet, och förvärrar landbygdsbefolkningarnas redan utsatta situation. I provinsen Eastern Highlands ligger medellivslängden på 55 år, medan 73 av 1 000 barn dör innan de hunnit fylla fem år. Detta samtidigt som medellivslängden bland befolkningen i huvudstaden Port Moresby är 59 år, samtidigt som dödstalen bland små barn ligger på 27 barn av 1 000.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni inte har ett bildabonnemang men vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(at)ipsnews.net och meddela att ni använt den.
