Buenos Aires, 150604 (IPS) – Nyligen omkom två bolivianska pojkar i en brand i en av de många dolda textilfabriker som finns i den argentinska huvudstaden. Bara några dagar tidigare hade en boliviansk kvinna räddats från en annan fabrik, där hon utsatts för grova övergrepp.
Det har satt fokus på de många illegala låglönefabriker där människor får arbeta under slavliknande förhållanden. Detta samtidigt som myndigheter, textilindustri och konsumenter skyller på varandra som ansvariga för problemen.
Den 27 april omkom två bröder, bara sju respektive tio år gamla, då en brand bröt ut på en fabrik i stadsdelen Flores i Buenos Aires – ett område som är känt för att husera många liknande arbetsplatser. Barnen bodde tillsammans med sina bolivianska föräldrar, som båda arbetade på fabriken.
Bara några dagar tidigare hade en 21-årig kvinna från Bolivia blivit räddad från en annan dold fabrik i staden. Hon hade då hållits fången i fabriken i tre års tid, där hon blivit både våldtagen och misshandlad.
Juan Vásquez har själv tidigare arbetat på en argentinsk så kallad sweatshop. Numera är han i stället medlem i organisationen Simbiosis Cultural, som består av bolivianska migranter som kämpar för att uppmärksamma problemen i de fabriker där människor tvingas arbeta under hemska förhållanden.
-När människor talar om slavarbete så tänker de på detta som “ett bolivianskt problem”. De ser inte kopplingarna till konsumtionssamhället och att detta är något som pågår genom ett tyst medgivande från lokala och nationella myndigheter, säger Juan Vásquez.
Enligt organisationen Alameda finns det närmare tre tusen hemliga fabriker bara i och runt huvudstaden, med i genomsnitt ett tiotal personer i arbetsstyrkan. En stor majoritet av de uppskattningsvis 30 000 arbetarna kommer från Bolivia, som är Sydamerikas fattigaste land. Men det finns även arbetare som kommer från Peru, och en del som kommer från den argentinska landsbygden.
-De bor och blir utnyttjade på samma plats, och de arbetar över 16 timmar varje dag. De styrs helt av sina chefer, säger Lucas Schaerer, vid Alameda, en organisation som bekämpar slavarbete och trafficking.
Han säger att personalen lever under omänskliga förhållanden.
-De sover i sovsalar som påminner om koncentrationsläger och delar badrum med uppemot 60 andra personer.
Många av arbetarna saknar giltiga papper, och organisationer uppger att 90 procent arbetar inom jordbruket eller textilindustrin. Enligt Lucas Schaerer utnyttjar närmare 80 procent av textilindustrin de dolda fabrikerna.
-De ingår i ett stort system. Människor transporteras och får arbeta under slavliknande förhållanden för att tillverka kläder åt både stora och små företag, säger han.
Lucas Schaerer påpekar att en intern utredning som gjordes av försvarsdepartementet 2006 kom fram till att landets armé köpt in utrustning som tillverkats i dolda fabriker.
-Ansvaret för denna kriminella verksamhet delas av många olika aktörer, säger Lucas Schaerer.
Han menar att fabrikerna även har kopplingar till knarkmaffior, som utnyttjar dessa för pengatvätt.
Alfredo Ayala, ordförande för Asociación Civil Federativa Boliviana, som arbetar för bolivianers rättigheter i Argentina, menar att polisen skyddar fabrikerna.
-I utbyte mot mutor kan poliser garantera att dessa sweatshops inte drabbas av några problem, säger Alfredo Ayala till IPS.
Buenos Aires borgmästare Mauricio Macri har sagt att problemen med dolda fabriker beror på bristen på arbetstillfällen och på “illegal immigration”.
Juan Vásquez säger att de som utnyttjas i fabrikerna saknar både pengar och sociala skyddsnät.
-När de anländer är de mycket sårbara eftersom de inte känner till platsen. De får höra “här ska du jobba och vi kommer med mat”, och man börjar acceptera situationen som något normalt. Man ifrågasätter inget, eftersom situationen var så svår i hemlandet, säger han.
Juan Vásquez var bara nio år gammal när han själv kom till Argentina tillsammans med sin bror och mamma.
-Det sista jag minns av Bolivia var att jag var hungrig. Jag minns min mammas desperata jakt på pengar, säger han.
Efter en lång resa hittade de fram till den lilla fabrik där hans pappa arbetade, och som 16-åring började han själv arbeta i en liknande fabrik. Samtidigt startade hans föräldrar en egen liknande fabrik.
-När min mamma startade eget så tänkte hon inte att hon skulle exploatera andra och tjäna pengar på dem. Hon hade bara lärt sig hur systemet fungerade och ansåg att en arbetsdag på 16 timmar var något helt normalt, berättar Juan Vásquez.
Alfredo Ayala påpekar att många bolivianer i Argentina bryter mot lagarna utan att veta om det.
-Ibland tar de över en släkting i tron att de gör dem en tjänst, utan att veta om att de begår ett brott, säger han.
Organisationen Alameda uppmanar till införandet av en certifiering, där företagen garanterar att deras produkter inte har tillverkats under slavliknande förhållanden. Det statliga Nationella institutet för industriteknik har tidigare försökt införa en liknande certifiering på frivillig basis, men då var bara en av de stora klädkedjorna intresserade av att vara med.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni inte har ett bildabonnemang men vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(at)ipsnews.net och meddela att ni använt den.
