Colombo, 150511 (IPS) – Jordskalvet i Nepal kom inte som någon överraskning för de experter som sedan länge pekat ut huvudstaden Katmandu som en av de mest hotade städerna i världen. Bara några veckor innan jordskalvet varnade landets utrikesminister för den katastrof som hotade det fattiga landet.
Redan för några år sedan varnade Nepals avdelning av Röda korset för hur sårbar huvudstaden skulle vara i samband med ett stort jordskalv. Och år 2013 publicerade IPS en artikel där organisationen GeoHazards International, GHI, underströk att Katmandu var den stad i världen som löpte allra störst risk för att drabbas av en jordbävning.
Den 25 mars varnade landets utrikesminister Mahendra Bahadur Pandey återigen omvärlden för den katastrof som hotade.
-Bedömningen är att ett stort jordskalv skulle få katastrofala humanitära konsekvenser i Katmandudalen, sade han i ett tal vid FN:s världskonferens om krisberedskap i Sendai i Japan.
Det dröjde inte länge innan den olycksbådande varningen besannades. Den 25 april inträffade jordbävningen och den bekräftade dödssiffran uppgår nu till nästan 8 000 personer. Hundratals människor är fortfarande försvunna, och den slutliga siffran över antalet omkomna riskerar därför att stiga ytterligare.
Över 17 500 människor är skadade, och tio sjukhus i landet har totalförstörts, enligt FN:s humanitära organ Ocha. Närmare 8 miljoner av landets drygt 27 miljoner invånare beräknas ha drabbats av katastrofen, främst i de västra och centrala regionerna.
De största städerna, Katmandu och Pokhara, drabbades mycket hårt och 72 timmar efter skalvet hade fler än en halv miljon människor gett sig av från huvudstaden. Uppskattningsvis 600 000 byggnader i landet förstördes i samband med jordbävningen.
Men trots alla varningar tycks Nepal på många sätt ha stått oförberett, och nu står landet inför många svåra utmaningar. Mängder av nepaleser tvingas fortfarande bo i tält efter att ha fått sina hem förstörda och Världshälsoorganisationen WHO har begärt katastrofhjälp till uppskattningsvis 3,5 miljoner människor som är i behov av akuta insatser.
Eftersom så många sjukhus har förstörts bedriver läkare vård ute på gatorna. Hittills har WHO vårdat över 50 000 patienter i 14 av Nepals mest drabbade distrikt.
Det finns dock en gräns för den hjälp landet kan räkna med från omvärlden, och det kommer att bli den nepalesiska staten som får ta lejonparten av återuppbyggnadsarbetet, en uppgift experter befarar att landet inte är redo för.
De långsiktiga kostnaderna kan komma att överstiga motsvarande 40 miljarder kronor. FN meddelade nyligen att man behöver närmare 3,5 miljarder kronor för de akuta insatserna bara under de kommande tre månaderna.
Samtidigt säger Orla Fagan vid FN-organet Ocha att hotbilden lett till att det ändå fanns en viss krisberedskap.
-Det förekom en viss koordination mellan myndigheterna och FN-organen, men detta var i en väldigt liten skala. Man måste förstå att detta är ett av världens allra fattigaste länder, och det råder en stor brist på resurser, säger Orla Fagan.
Nepal är av FN rankat som ett av världens minst utvecklade länder, och har mycket stora utlandsskulder. Under förra året betalade landet tillbaka 217 miljoner dollar på sina lån, pengar som annars hade kunnat läggas på en förbättrad krisberedskap.
Trots att Nepal är ett land som inte bara hotas av jordbävningar, utan också av jordskred och översvämningar så är landets krisberedskap mycket bristfällig.
-Förhoppningen är att de internationella resurser som nu nått landet ska leda till att Nepal kan bygga upp en starkare katastrofberedskap, säger Orla Fagan.
Regionala experter är överens om att behovet är stort. S I Arambepola, ordförande för Asiatiska centret för katastrofberedskap i Bangkok, menar att Nepal kan lära sig av närliggande länder, som också drabbats av svåra naturkatastrofer.
-Nepal bör lära sig av länder som Indien, Pakistan och Sri Lanka och skapa institutionella strategier för riskreducering, säger han.
Sri Lanka är ett land som gjort stora framsteg på detta område, sedan flodvågskatastrofen år 2004. Enligt landets dåvarande minister med ansvar för katastrofberedskap, S M Mohamed, fungerande tsunamin som en “ögonöppnare” för landet.
Efter katastrofen skapades ett Center för katastrofhantering, kallat DMC. Detta center fungerar som ett nav för all katastrofhantering i landet och ansvarar även för att gå ut med varningar till befolkningen. DMC har lokala kontor i alla Sri Lankas 25 distrikt och myndigheten hade en avgörande roll när över en miljon människor blev evakuerade från kustområden i samband med en tsunamivarning i april 2012.
-Centret byggdes upp från noll till att i dag fungera ganska effektivt, även om det fortfarande finns mer att göra, säger DMC:s biträdande chef Sarath Lal Kumara till IPS.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni inte har ett bildabonnemang men vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(at)ipsnews.net och meddela att ni använt den.
