New York, 150225 (IPS) – Trots att det står i strid med internationella deklarationer så visar en ny rapport att dussintals länder i världen fortfarande har djupt diskriminerande lagar. Det kan handla om regler som tillåter månggifte, våldtäkter inom äktenskapet eller misshandel av kvinnor.
Den New York-baserade människorättsorganisationen Equality Now pekar i en ny rapport ut dussintals länder vars lagstiftning står i strid med internationella konventioner och FN-deklarationer. Med på listan finns bland andra Kenya, Mali, Iran, Saudiarabien, Indien, Kongo-Kinshasa, Bahamas, Malta, Nigeria och Jemen.
-Vår rapport belyser ett antal diskriminerande lagar i en lång rad länder som på olika sätt skadar och hämmar kvinnor genom hela deras liv, säger Antonia Kirkland, vid Equality Now till IPS.
Rapportförfattarna uppmanar alla länder i hela världen att omedelbart avskaffa alla lagar som diskriminerar kvinnor, en uppmaning som redan fanns med i den så kallade Pekingdeklarationen som antogs i samband med FN:s fjärde kvinnokonferens 1995.
Antonia Kirkland påpekar att FN:s generalförsamling år 2000 återupprepade budskapet, och samtidigt satte en tidsgräns för när kravet skulle ha varit uppfyllt till år 2005 – något som alltså långt ifrån alla världens länder alltså har levt upp till.
I år kommer FN, med dess kvinnoorgan UN Women i spetsen, att uppmärksamma att det gått 20 år sedan konferensen i Peking, genom att belysa både framsteg och misslyckanden.
Som exempel på diskriminerande lagar nämns Malta, där en person som kidnappat någon enligt lagen inte ska ställas till svars om de senare gift sig, eller Nigeria, där en mans “korrigerande” våld mot en hustru inte är olagligt, eller Kongo-Kinshasa där det är “en hustrus plikt att leva med sin man och följa honom dit han anser att det är passande att bo”, eller Guinea, där en hustru bara tillåts ha ett eget yrke “så länge mannen inte har några invändningar”.
Sanam Anderlini, biträdande ordförande för organisationen International Civil Society Action Network, Ican, menar att många länders lagar inte bara står i strid med FN:s konventioner mot kvinnovåld och den handlingsplan som antogs i Pekingdeklarationen – utan också mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, som undertecknats av alla medlemsländer.
-Vi måste säga vad det här handlar om – en universellt sanktionerad sexism, säger Sanam Anderlini, som tidigare varit expert i jämställdhetsfrågor inom FN.
Hon menar att man i många länder använder sig av “kulturella ursäkter” för att blockera försök att skriva om lagarna.
-Men det handlar om sexism och om makt, säger Sanam Anderlini.
Vissa av de diskriminerande lagarna är dessutom ganska nya. Som exempel nämns i rapporten hur man i Kenya så sent som förra året godkände en lag som tillåter månggifte, utan att någon tillåtelse från en mans första hustru krävs. År 2011 uppdaterades en lag i Mali utan att en regel om att en hustru ska vara “lydig” togs bort, och år 2013 uppdaterades en iransk lag som innebär att en kvinnas vittnesmål ska vara mindre värt än en mans.
Antonia Kirkland vid Equality Now påpekar att lagarna i de länder som uppmärksammas i rapporten måste reformeras.
-Om det inte råder jämställdhet i lagstiftningen så kan det aldrig uppnås någon jämställdhet i samhället, säger hon till IPS.
Som andra exempel på nya diskriminerande lagar nämns en lag som tillkom i Indien 2013, vilken slår fast att sex mellan en man och hans hustru, så till vida att hon har fyllt 15 år, inte kan klassas som en våldtäkt. På Bahamas finns det en lag som slår fast att en våldtäkt i juridisk mening bara kan begås om någon har sex med en person som denne inte är gift med – vilket innebär att en man inte kan våldta sin hustru. I Jemen finns samtidigt en lag som slår fast att en kvinna måste tillåta sin man att ha sex med henne, så länge det inte finns några hälsohinder.
Sanam Anderlini vid Ican menar att tiden är inne för årliga rapporter där de länder som fortsätter att ha diskriminerande lagar tydligt pekas ut. Detta för att visa på det hyckleri som hon menar råder i dessa länder. Sanam Anderlini menar att offentliga deklarationer och löften från länder med dessa lagar är meningslösa så länge som åtgärder inte vidtas.
-Varför inte ha en process som den som gäller för att gå med i EU, där länder får erkännanden baserat på konkreta handlingar eller uppnådda resultat, inte bara på vad de säger eller undertecknar?, säger hon.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni inte har ett bildabonnemang men vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(at)ipsnews.net och meddela att ni använt den.
