Matlock, 141014 (IPS) – På senare tid har Medelhavet förvandlats till en dödlig barriär för papperslösa migranter på väg till Europa. Under de senaste två decennierna har nästan 20 000 migranter drunknat här – och situationen är på väg att förvärras ytterligare. Under årets första nio månader dog rekordmånga i Medelhavet i samband med att de försökte ta sig till Europa.
Nyligen rapporterade Internationella organisationen för migration, IOM, att 3 072 migranter drunknat i Medelhavet under årets första nio månader. Detta är dock med stor sannolikhet en underskattning eftersom många dödsfall aldrig blir inrapporterade.
Samtidigt uppger Amnesty International i en ny rapport att 2 200 migranter drunknade i Medelhavet bara mellan början av juni och fram till mitten av september. Den värsta enskilda katastrofen under denna period inträffade den 11 september då ett stort antal män, kvinnor och barn – de flesta flyktingar från Syrien och palestinier från Gaza – drunknade efter att flyktingsmugglare enligt uppgift medvetet skulle ha rammat deras skepp utanför Malta.
Katastrofen inträffade mindre än ett år efter tragedin utanför den italienska ön Lampedusa i oktober förra året, då 360 migranter drunknade efter att deras skepp förlist. Tragedin utlöste mycket starka reaktioner i omvärlden. Påven Franciskus och EU-politiker som Cecilia Malmström och Juan Manuel Barroso, samt FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon, gick alla ut och uppmanade till åtgärder för att förhindra liknande framtida tragedier.
Ett år senare fortsätter katastroferna.
Efter Lampedusa lanserade Italien en stor räddningsinsats under namnet Operation Mare Nostrum, där man för en kostnad på motsvarande 80 miljoner kronor i månaden sedan dess lyckats rädda 100 000 människor på havet.
Men trots denna satsning är dödssiffrorna redan nu fyra gånger högre än de var under hela förra året. Ett av skälen till detta är att allt fler människor försöker ta sig över Medelhavet till Europa – främst beroende på inbördeskriget i Syrien och oroligheterna i Libyen. Hittills i år har fler än 130 000 migranter tagit sig över Medelhavet, vilket kan jämföras med 60 000 under föregående år.
Det stora antalet nyanlända migranter och flyktingar har utgjort en prövning för Malta och Italien. I vissa fall har människor drunknat på grund av ett bristande samarbete mellan de båda ländernas räddningsinsatser. Det har ibland dessutom förekommit en bristande vilja från maltesiska myndigheter att hjälpa människor i nöd, vilket enligt vissa analytiker beror på en ovilja att acceptera dem som flyktingar.
Men även EU har agerat iögonfallande passivt gentemot den tragedi som utspelar sig längs unionens södra havsgräns. Trots att den italienska regeringen vid upprepade tillfällen begärt extra stöd så dröjde det ända till augusti i år innan EU gav dess gränsmyndighet Frontex i uppdrag att genom Operation Triton bidra till att hjälpa de italienska myndigheterna i deras räddningsinsatser. Frontex roll är dock i första hand att stärka gränsskyddet, snarare än att bidra med räddningsoperationer.
Europas regeringar skulle samtidigt kunna göra mycket mer för att minska antalet dödsfall i Medelhavet. De skulle med hjälp av sina flottor ha kunnat skapa de “humanitära korridorer” mellan Nordafrika och Europa som FN:s flyktingorgan UNCHR föreslog i samband med inbördeskriget i Libyen. De skulle i högre grad kunna erbjuda de män, kvinnor och barn som flyr från krig och förtryck möjligheten att på legal väg resa till Europa. Då skulle dessa människor inte behöva lägga sina liv i händerna på människosmugglare.
EU skulle dessutom kunna avskaffa eller reformera Dublinkonventionen, vilken föreskriver att en flykting endast kan begära asyl i ett land. Denna konvention har lagt ett stort ansvar på EU:s gränsländer, som Malta, Italien, Spanien och Grekland.
De flesta migranter som tar sig över Medelhavet är flyktingar som enligt UNHCR är i behov av skydd i någon form, i enlighet med Genèvekonventionen. Men för att kunna ta del av detta skydd måste de först utsätta sig för alla de risker som en resa till Europa innebär.
Processen har enligt Amnesty förvandlat resorna över Medelhavet till ett “överlevnadsprov” för flyktingar och migranter. Det är dock något som få politiker skulle erkänna offentligt eftersom det skulle stå i direkt motsats till de värderingar som EU:s länder sagt sig stå för ända sedan det europeiska integrationsprojektet började ta form efter andra världskriget.
Istället väljer många regeringar att fördöma de människosmugglare och organiserade kriminella grupperingar som profiterar på flyktingströmmen – och att uttrycka bestörtning när särskilt stora tragedier inträffar.
Men Amnesty menar samtidigt att Europas “olyckliga respons” även har bidragit till de höga dödstalen. Och det är svårt att dra någon annan slutsats än att den linje som regeringarna valt inte är något annat än en metod för att stoppa flyktingströmmen till Europa, där det i tysthet accepteras att människor drunknar. Så länge den linjen ligger fast så kommer fler migranter att omkomma, och de höga dödssiffrorna detta år kan mycket väl förbli på en mycket hög nivå.
Italien har dessutom hotat med att upphöra med sina räddningsinsatser efter årsskiftet.
Amnesty har vädjat till Europas regeringar att de ska leva upp till sina humanitära förpliktelser och i en rapport slagit fast att “EU som helhet inte kan förhålla sig likgiltigt till detta lidande”.
Än så länge finns det dock inga tecken på att någon skulle ha lyssnat på den uppmaningen.
