Kabul, 141002 (IPS) – Allt fler barn går i skolan i det krigshärjade Afghanistan – men fortfarande kan en stor majoritet av befolkningen inte läsa eller skriva. För 70-årige Mohamad Arif innebär det att han fortfarande kan försörja sig på Kabuls gator.
Mohamad Arif sitter vid ett skrivbord på en gata i Kabul där han mot en avgift erbjuder människor hjälp att författa alla typer av brev och dokument.
-Jag arbetade för det afghanska flygvapnet, men kan knappast överleva på min pension. Jag var tvungen att fortsätta arbeta, och började med det här för tio år sedan, berättar Mohamad Arif i en kort paus mellan två kunder.
Han har två söner som studerar och han sitter här och arbetar sex dagar i veckan, framför provinsmyndighetens byggnad i huvudstaden. Här har han ett litet skrivbord under en parasoll mitt emot en betongmur som fungerar som skyddsvall för myndighetsbyggnaderna. Bredvid honom sitter fler andra som livnär sig på samma sätt.
-Ofta vill folk att jag ska författa brev till släktingar som sitter i fängelse. Men de flesta som kommer behöver fylla i officiella handlingar av olika slag, berättar han.
Den senaste klienten behövde hjälp att fylla i en begäran om att få ut ett arv och fick betala Mohamad Arif motsvarande sex kronor för besväret.
Statistik från Afghanistans utbildningsdepartement visar att 66 procent av landets dryga 30 miljoner invånare inte kan läsa eller skriva. Bland kvinnorna är siffran hela 82 procent.
Karim Gul, 32, är en många som tvingas komma hit så fort han behöver hjälp med någon form av pappersarbete. Denna gång behöver han hjälp att begära pengar för en bil som han sålt, men aldrig fått betalt för.
-Mina föräldrar kom till Kabul från provinsen Badakhshan när jag var liten, men de ville inte att jag skulle gå i skolan. De sa att andra barn skulle skratta åt mig, säger den unge tadzjiken.
Han menar dock att han redan är för gammal för att kunna läsa sig läsa och skriva.
Sammanlagt sitter här 15 män och erbjuder skrivhjälp. Men ingen är antagligen lika erfaren som 65-årige Gulam Haydar, som i flera decennier arbetade på den andra sidan muren – inne i myndigheternas lokaler.
-Jag var tjänsteman fram till att jag gick i pension för åtta år sedan, men jag var tvungen att fortsätta att arbeta för att klara mig, berättar han för IPS.
Gulam Haydar berättar att han nu tjänar bättre än han gjorde som tjänsteman. Priset för att hjälpa till att skriva dokument och brev varierar mellan motsvarande ett par kronor och upp till runt tolv kronor.
Hans kollega Shahab Shams, 42, säger att pengarna han tjänar här precis räcker till att försörja familjen och låta de två barnen gå i skolan.
-Det finns inga arbeten för någon i Afghanistan och korruptionen är omfattande. Du måste lägga pengar under bordet för allt – för att få ut ditt pass eller andra dokument, för att kunna skriva in dina barn i skolan, på sjukhuset, hos alla myndigheter, säger Shahab Shams.
Han har själv en ingenjörsexamen från Kabuls universitet som aldrig kommit till användning. I stället har han under de senaste 13 åren arbetat med att författa dokument åt andra.
Enligt en undersökning gjord av det statliga antikorruptionsorganet HOOAC och FN-organet UNODC uppgav hälften av den afghanska befolkningen att de under år 2012 hade tvingats betala en muta till en offentlig tjänsteman.
I samma undersökning framkom det att en majoritet av befolkningen ansåg att korruptionen var en av de största utmaningar landet stod inför. Detta samtidigt som de flesta tycktes anse att korruptionen blivit en del av vardagen. Omkring 68 procent av de tillfrågade uppgav nämligen att de ansåg att det var acceptabelt att tjänstmän drygar ut sina magra löner genom att begära mindre mutor av människor som behöver deras tjänster.
I april hölls presidentval i Afghanistan, som sedan följdes upp av en avgörande valomgång i juni. Men anklagelser om valfusk ledde till en omräkning av alla röster. Den 21 september meddelade dock de två presidentkandidaterna att de kommit överens om en maktdelning som innebar att Ashraf Ghani tilldelades posten som president medan hans utmanare Abdullah Abdullah fick en post som chefsminister i en gemensam regering.
Något besked om det slutgiltiga valresultatet kommer dock inte att meddelas.
Afghanistans utbildningsminister Ghulam Farooq Wardak säger till IPS att “detta inte hade skett” om alla landets medborgare hade varit läs- och skrivkunniga.
-Men det gäller också att komma ihåg att vi började från noll, där 95 procent inte var läs- och skrivkunniga för bara tolv år sedan, säger utbildningsministern.
Han menar att utvecklingen gått snabbt framåt de senaste tolv åren.
-Vi har gått från att bara en miljon gick i skolan till att i dag nästan ha 13 miljoner elever, och från 20 000 lärare till dagens 200 000, säger Ghulam Farooq Wardak.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni inte har ett bildabonnemang men vill publicera dessa bilder var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(at)ipsnews.net och meddela att ni använt dem.
- Brev- och dokumentskrivare i centrala Kabul. Närmare 66 procent av landets befolkning är inte läs- eller skrivkunnig. Foto: Karlos Zurutuza/IPS
- Avgiften för att hjälpa till att författa ett dokument eller brev varierar mellan motsvarande ett par kronor och upp till runt tolv kronor. Foto: Karlos Zurutuza/IPS
