New York, 140611 (IPS) – Hur mycket kostar en skog? Vad är ett havs verkliga ekonomiska värde? Kan man betala för en fjällskog eller glaciäräng? Och – viktigast av allt – skulle sådana beräkningar rädda planeten, eller leda till att en kollapsande natur underställs marknadskrafterna?
På söndagen, under sista dagen av toppmötet i Mexico City för den globala organisationen för lagstiftare, Global Legislators Organisation, publicerades för första gången en sammanställning av initiativ i 21 länder för att beräkna det ekonomiska värdet av naturresurser.
I studien definieras “naturkapital” som allt från ekosystem och solenergi till mineraltillgångar och fossila bränslen. Det framhålls även hur mänsklig aktivitet förstört miljön och understryks att det finns ett akut behov av att utveckla effektiva metoder och mått för beräkningar av naturkapital för att dessa ska kunna bli del av regleringar och politiska beslut.
Enligt Ben Milligan, en av rapportens huvudförfattare och forskare vid University College London, fann de politiskt stöd för erkännanden av naturens bidrag av viktiga kulturella, andliga och estetiska värden så väl som naturens avgörande betydelse för vår välfärd och ekonomiska existens.
I Peru har miljödepartementet beräknat att det totala värdet av landets ekosystem år 2009 uppgick till 15,3 miljarder dollar. Av detta beräknades vatten- och energitillgångarna ha ett värde av 2,5 miljarder dollar, medan jordbruk, skogsbruk och boskap beräknades ha ett värde av 8 miljarder dollar. Fisket beräknades till ett värde av 864 miljoner dollar, medan naturkapitalexporten beräknades till nio miljoner dollar samma år.
“Ekosystemens sårbarhet är särskilt oroande eftersom ekosystemtjänster är basen för branscher som fiske, jordbruk, tillverkning, turism och läkemedel,” skriver forskarna i rapporten.
Enligt studien har Indien 2,4 procent av jordens landyta men upprätthåller sju eller åtta procent av världens djur- och växtarter och utmärker sig för den biologiska mångfalden. I landet finns flera pågående insatser för att bevara naturen utan fokus på dess värde i pengar, det gäller bland annat Navdanya, en rörelse för biologisk mångfald som skapat fröbanker i 17 indiska delstater.
I Kongo-Kinshasa försöker regeringen fastställa värdet av naturkapitalet. I landet täcks 3,5 procent av landets totala yta av sjöar och vattendrag medan skog med över 700 trädarter täcker 60 procent av landytan. Skogssektorn står för 2 procent av landets BNP. Enligt landets centralbank stod utvinningsindustrin för 45 procent av BNP år 2010 och enbart gruvsektorn för 34 procent. Med detta i åtanke arbetar regeringen nu för att stärka regleringen kring gruvnäringen och med att göra bedömningar av gruvindustrins påverkan på miljön.
Förespråkare för beräkningar av naturkapital, det samlade ekonomiska värdet av biologisk mångfald, ekosystem och naturresurser, hävdar att det kommer främja en hållbar användning av resurser bland världens regeringar. Andra menar att det är ett steg mot en fullständig kommersialisering av planeten.
-Att förstå värdet av stabila och sunda ekosystem för lokalsamhällen är nödvändigt och bra men så fort du tar ett komplext system med flera funktioner och reducerar det till en enda funktion som blir en handelsvara gör man på fel sätt. Livets valuta är liv – inte pengar, säger Vandana Shiva, författare, miljöaktivist och grundare till Navdanya.
Den nordindiska delstaten Uttarakhand i Himalaya som är en av de grönaste i landet var nyligen först med att börja beräkna så kallad bruttomiljöprodukt. Centralregeringen har erbjudit Uttarakhand en “grön bonus” på 0,3 miljarder dollar per år i utbyte för de gröna tillgångarna.
Vandana Shiva menar att en sådan bonus är ett sätt att avleda uppmärksamheten från mer angelägna frågor som avskogning och smältande glaciärer i delstaten som lett till svåra översvämningar i vilka människor omkommit. Högsta domstolen i Indien har bekräftat att dammar och vattenkraftsprojekt i delstaten har lett till förvärrade naturkatastrofer.
Hugo Blanco, bondeledare för rörelsen Confederación Campesina del Perú, CCP, menar att en prislapp på naturtillgångar inte kommer att rätta till den skeva maktpyramiden där transnationella företag har mest inflytande och ursprungsbefolkningar och de som arbetar med miljöskydd har minst.
-Ta till exempel Congaprojektet, guldgruvan i Peru, som hotar att förgifta dricksvattnet för tusentals jordbrukare, säger Hugo Blanco.
Peru är enligt konventionen om biologisk mångfald ett av de länder i världen med högst antal fiskarter, fågelarter och amfibiedjur.
-Det skulle vara ren dårskap att sälja ut denna rikedom, oavsett hur många miljarder dollar det handlar om. Vi kan inte sälja livet, säger Hugo Blanco.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni inte har ett bildabonnemang men vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(at)ipsnews.net och meddela att ni använt den.
