Rangoon, 140506 (IPS) – Alla är överens om att pressfriheten har förbättrats radikalt i Burma under senare tid. Mängder av nya medier har etablerats och många av dessa rapporterar om ämnen som tidigare var helt tabu. Men samtidigt döms fortfarande journalister till fängelse i landet.
Kyaw Kyaw Aung, 22, påpekar att det inte var länge sedan som spridande av viss information kunde leda till fängelsestraff i detta land som så länge styrdes av en militärjunta.
-Allt är förändrat nu. Men fram till nyligen kunde det räcka att prata om oppositionspartiet NLD eller yttra orden “The Lady” offentligt för att hamna i fängelse, säger Kyaw Kyaw Aung, som arbetar på Rangoons centralstation.
“The Lady” är det smeknamn som många burmeser använder för demokratikämpen Aung San Suu Kyi.
Numera kommer det varje dag ut ett dussintal tidningar i Rangoon. Mediesituationen förändrades i augusti 2012 då reformisten Thein Seins arméstöttade regering lättade på de stenhårda presslagarna genom att ta bort förhandscensuren. Detta följdes i april förra året upp genom att nya licenser för dagstidningar godkändes.
Förutom de nya dagstidningarna har tidigare exil-baserade mediegrupper som Irrawaddy, Mizzima och Democratic Voice of Burma alla startat redaktioner i landet.
-Numera finns det så mycket information och surrar så många rykten att du ibland måste läsa tio olika artiklar om en händelse för att få en hyfsat korrekt bild av den, säger Kyaw Kyaw Aung och pekar på ett tidningsställ med över ett dussin olika dagstidningar.
Journalister och analytiker är alla överens om att mediesituationen i Burma i dag är bättre än den varit någon gång under det senaste halvseklet.
-Journalister är inte rädda för att kritisera. Det rapporteras dagligen om ämnen som tidigare var tabu, som om Suu Kyi och hennes politiska parti, om etniskt våld och om korruption, säger Chit Win Maung, som är medlem av Burmas pressförbund.
Samtidigt menar Chit Win Maung att mycket fortfarande återstår att göra.
-Det finns en begränsning av pressfriheten och rätten till informationsspridning, säger Chit Win Maung till IPS.
Restriktionerna kan komma i många olika former – som påtryckningar från myndigheterna, eller via affärsmän, eller på grund av etniska spänningar som påverkar nyhetsarbetet. Dessutom råder det brist på journalistisk kompetens i landet på grund av den långa historien av hård censur.
-Ibland kan det kännas som att vi saknar censuren, sade U Thiha Saw, vid den engelskspråkiga dagstidningen Myanmar Freedom nyligen inför ett möte med internationella journalister i Rangoon.
Men trots de reformer som genomförts av president Thein Seins regering och de ökade kontakterna med omvärlden så har landets myndigheter också använt sig av gamla metoder gentemot en del av landets journalister.
I december förra året dömdes en reporter vid tidningen Daily Eleven till tre månaders fängelse för bland annat förtal, i samband med arbetet med en artikel om korruption. Samma månad greps fyra journalister vid tidningen Unity Journal i samband med att de rapporterade om en kemifabrik som misstänktes ha kopplingar till regeringsmedlemmar.
Den 7 april dömdes dessutom en reporter vid Democratic Voice of Burma till ett års fängelse efter att ha rapporterat om en korruptionsskandal inom utbildningssektorn. Domen byggde på en anklagelse om att reportern skulle ha gjort sig skyldig till olaga intrång genom att ta sig in i en statlig byggnad. För närvarande avtjänar minst sex journalister fängelsestraff i Burma.
Men myndigheterna har även försökt tysta de utländska journalister som uppfattat det som ganska enkelt att besöka Burma under de senaste två åren. Personalen vid åtminstone en nyhetsbyrå har belagts med hårdare visumregler efter att man rapporterat om en etnisk massaker i området Maungdaw.
-Myndigheterna drog åt tumskruvarna och gjorde klart att utländska korrespondenter inte har något frikort, säger en journalist som har god kännedom om fallet, men inte vill bli citerad med sitt namn.
Regeringens talesperson Ye Htut förnekar dock att man infört några hårdare restriktioner mot utländska journalister.
Samtidigt hävdar en del att de ökande etniska spänningarna i landet även gett utslag i landets medier.
-I de stora medierna är den etniska frågan väldigt undanträngd, säger Zin Linn, vid Burma News International, som är nätverk av medier som rapporterar om Burma, varav vissa företräder landets minoritetsbefolkningar.
Zin Linn menar att en orsak till den bristande rapporteringen om de etniska konflikterna är att många av de Rangoon-baserade nyhetsorganisationerna saknar de resurser som krävs för att bevaka de svårtillgängliga områden där dessa konflikter pågår. Men han befarar att det även handlar om en form av självcensur från mediernas sida inför de val som ska hållas i landet nästa år.
Inom medierna finns det också många som befarar att bristande resurser och påtryckningar kommer att leda till att journalisterna tvingas överge sin roll som oberoende granskare inför detta viktiga val.
Oppositionsledaren Aung San Suu Kyi sade nyligen att ett av de största problemen för landets medier är bristen på utbildade journalister.
Enligt Zin Linn är ett av de tips han ger medarbetare inom Burma News International att alltid dubbelkolla uppgifter och att inte lita på obekräftade uppgifter som sprids via de sociala medierna. Han varnar samtidigt för att böja sig för påtryckningar från medieägare och påpekar att ekonomiska påtryckningar är en vanlig metod som regeringar använder sig av för att få medier att dansa efter deras pipa.
-Den ekonomiska makten och den politiska makten är bara två sidor av samma mynt, säger Zin Linn.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni inte har ett bildabonnemang men vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(at)ipsnews.net och meddela att ni använt den.
