Washington, 140107 (IPS) – Förvirringen kring Saudiarabiens utrikespolitiska åtgärder är stor. Även saudierna själva verkar vara oklara över beslut som tagits den senaste tiden och i Syrien har landet försatt sig i en extremt komplicerad situation.
Kungarikets uttalade målsättningar är väl kända: att göra sig av med Bashar al-Assad-regimen i Syrien, begränsa Irans nukleära ambitioner, sätta stopp för de problem som de menar att Iran skapar i regionen och skapa en politisk union för oljestaterna i Gulfen, de sex medlemsländerna i Gulfstaternas samarbetsråd, GCC.
Inget av dessa mål är inom räckhåll under de nuvarande förhållandena – Oman har officiellt ställt sig avvisande till förslaget om en politisk union och meddelat att landet kommer att lämna GCC om unionen blir verklighet – och det är svårt att se hur Saudiarabien skulle kunna föra Gulfstaterna närmre varandra under den närmsta tiden.
Samtidigt riskerar hätska uttalanden och meningslösa utspel såsom avvisandet av en plats i FN:s säkerhetsråd, trots att landet länge sökt en plats i rådet, undergräva det långvariga säkerhetssamarbetet med USA som är det enda land som är starkt nog att skydda Saudiarabien från potentiella hot från andra länder i regionen.
-Det är en improviserad politik som skjuter från höften och inte har någon strategisk vision, säger en analytiker med goda kontakter och som inte vill bli citerad med namn.
Syrien är det största och mest överhängande problemet, men knappast det enda. Saudiarabiens tydliga vägran att göra affärer med Nouri al-Maliki-regeringen i Irak har gjort Irak snarare mer beroende av Iran än mindre – ett oönskat resultat enligt saudierna.
Ett starkt, välmående Irak skulle återigen ha kunnat fungera som en buffertzon mellan Saudiarabien och Iran såsom under Saddam Husseins styre, men saudierna gör ingenting för att bidra till landets återuppbyggnad. De har lämnat fältet öppet för Iran.
För övrigt, i vad som kan tyckas vara en motsägelse, har Saudiarabien varit en stark kritiker av kärnvapenavtalet mellan västvärlden och Iran. Men vid det senaste GCC-toppmötet godkände saudierna ett uttalande från gruppen till stöd för avtalet.
I Syrien har Saudiarabien försatt sig i en extremt komplicerad situation då Assad efter tre år av strider verkar ha stärkt sin position medan rebellerna i Syrien är splittrade.
Saudiarabiens ledare vill styra avsättandet av Assad, främst på grund av hans förbindelser med Iran och Hizbollah, men de vill inte att islamistiska extremister tar över och inför en strikt tolkning av islamisk lag i Syrien för att sedan vända sig till grannländerna. Det är en svår balansgång och kan förmodligen inte uppnås genom fjärrstyrning från Riyadh.
Jean Francois Seznec , forskare med bred kunskap om Gulfländerna, skrev i en artikel till det norska utrikesdepartementet att de islamistiska grupper som Saudiarabien stöder är kanske inte knutna till al-Qaida att de står för en rabiat anti-shiitisk retorik och anti-kristen ideologi, där man vänder sig mot resten av världen genom att ta avstånd från moderata grupper. Enligt honom begränsar det saudiernas möjligheter att ena den syriska oppositionen.
Det kan vara möjligt att grupperna med tillräckligt mycket pengar från Saudiarabien och andra Gulfstater och privata bidragsgivare kan skapa en sammanhållen rebellstyrka som på ett kraftfullt sätt skulle kunna vända utvecklingen, avsätta Assad och bilda en ny regering i Damaskus. Men med tanke på att Assad får stöd av Iran verkar stödet från Saudiarabien och Gulfstaterna inte vara tillräckligt.
Seznec menar att Saudiarabiens verkliga problem är att landet trots vapeninköp för miljarder under årtionden saknar den militära styrkan att göra något på egen hand i Syrien och måste förlita sig på tvivelaktiga ställföreträdare. Irans utrikesminister Mohammad Javad Zarif intervjuades i den amerikanska tidskriften Time nyligen och uttalade sig om Saudiarabien och dess farliga spel i Syrien och risken för grogrund för extremism.
I en artikel i tidskriften Masarat, som publiceras av King Faisal Research Centre i huvudstaden Riyadh, beskrevs nyligen att USA och andra västländers ovillighet att agera mot Assad har gjort att Saudiarabien inte haft något annat val än att anta en mer offensiv politik och ta ett bredare ansvar för den regionala stabiliteten.
Enligt artikeln kommer Saudiarabien och allierade i regionen att öka sitt stöd till syriska rebeller och arbeta för att förhindra kollaps i länder som Libanon och Jordanien. Saudiarabien vill bland annat skapa en regional säkerhetsallians ledd av landet och där Egypten, Jordanien, Marocko och GCC-länderna skulle ingå.
Men GCC-länderna har aldrig varit villiga att ingå i några kollektiva säkerhetsarrangemang ledda av saudierna och Egypten har redan händerna fulla av problem på hemmaplan. Även om säkerhetsalliansen skapades – hur lång tid skulle det ta innan en operation skulle kunna sjösattas som skulle kunna rädda Syrien? FN-förhandlingar för stabilisering i Syrien planeras till den 22 januari i Montreux i Schweiz. Om dessa misslyckas med att stoppa blodsutgjutelsen, vilket verkar troligt, kommer rebellerna att vänta sig att Saudiarabien lever upp till sina löften.
*Thomas W. Lippman är forskare vid Middle East Institute i Washington och författare till boken “Saudi Arabia on the Edge”.
