Nairobi/New York, 131023 (IPS) – Genom den globala uppvärmningen har torkor blivit allt vanligare. Men omfattningen av klimatrelaterade naturkatastrofer avgörs av vilken typ av beredskap som finns. En ny studie visar att fattigdomsbekämpning är starkt kopplad till katastrofberedskap.
Enligt ODI, Storbritanniens ledande tankesmedja om internationell utveckling och humanitära insatser, avgörs omfattningen av naturkatastrofer av vilken typ av beredskap som finns för torkor, översvämningar och orkaner.
I samband med jordbävningskatastrofen i Haiti i januari 2010 dog elva procent av befolkningen i det drabbade området. Skalvet uppmättes till 7,0 på Richterskalan. Drygt en månad senare skakades Chile av en av de kraftigaste jordbävningarna under de senaste hundra åren. Det skalvet uppmättes till 8,8 på Richterskalan, men endast 0,1 procent av befolkningen i området omkom i jordbävningen. I samband med cyklonen Nargis omkom 138 000 människor i Burma medan endast 153 människor dog när orkanen Gustav av samma styrka slog till mot Karibien och USA.
År 2009 drabbades centrala och sydöstra Kenya av en svår torka som gjorde 3,8 miljoner människor beroende av livsmedelsbistånd. Nu, fyra år senare, är förhållandena fortfarande mycket svåra. Enligt lokala myndigheter får de norra delarna av Mukurweinidistriktet 1 500 millimeter regn per år medan de södra delarna endast får 200 millimeter regn årligen.
En ny rapport från ODI visar att Kenya är ett av elva länder som i framtiden löper störst risk att drabbas av ökad fattigdom till följd av klimatrelaterade naturkatastrofer. Rapporten med titeln “The geography of poverty, disasters and climate extremes in 2030” framhåller att det internationella samfundet inte på allvar tagit itu med det hot som dessa katastrofer utgör för de fattigaste delarna av världen.
Rapporten visar riskområden för både fattigdom och naturkatastrofer år 2030, och i många fall handlar det om samma regioner.
Enligt ODI är det ofta de långsamma katastroferna som torkor som leder till störst bakslag för utvecklingen särskilt i fattiga jordbruksområden där sociala skyddsnät saknas.
Wambui Karunyu, 72, och hennes sjuåriga barnbarn är några av dem som drabbats hårt av återkommande svår torka. Karunyus man och deras fem barn dukade alla under på grund av de svåra levnadsförhållandena i Mukurweinidistriktet i centrala Kenya som har varit hårt drabbat av torka.
-Jag planterar majs och bönor varje säsong, men jag skördar nästan ingenting. Jag slutar inte att plantera eftersom jag alltid hoppas att det ska bli bättre än tidigare år. Men det är alltid detsamma – förlust och svält, säger Karunyu till IPS.
Simon Mwangi, som också bor i Mukurweini och som arbetar för en sammanslutning för småskaliga getuppfödare, säger att Karunyus situation inte är unik. Han förklarar att oregelbunden nederbörd, ofta förekommande torkor och svårigheter för befolkningen att anpassa sig till klimatförändringarna har påverkat odlingen av olika grödor såsom majs och bönor som förr skördades i stora mängder.
-Södra Mukurweini är inte längre en zon som är lämpad för majsodling, men jordbrukare fortsätter att plantera majs utan att få några skördar. Grödor som tål torka som ananas och den lokala mangon går att odla här, men det är svårt för befolkningen att anpassa sig till det torra klimatet, säger han.
Regionen saknar också organisationer och biståndsarbetare som kan vända utvecklingen. Internationella jordbruksutvecklingsfonden, IFAD, var verksam i Mukurweini i nio år men lämnade området 2011.
-Det var mycket bättre när IFAD var här och hade utbildningar i bevattning och jordbruk. Då fanns det mat, men nu är risken för svält stor i många delar av södra Mukurweini, säger Mwangi till IPS.
Ett barn som föds under ett år av torka i Kenya löper 50 procent större risk att bli undernärda enligt ODI:s rapport. Mellan 1997 och 2007 lyftes mindre än 10 procent av befolkningen ur fattigdom medan 30 procent av befolkningen som inte var fattig drevs in i fattigdom delvis på grund av de många naturkatastroferna.
I juli 2012 utsåg FN-chefen Ban Ki-Moon en högnivåpanel för fattigdomsbekämpning. Tio månader senare lade denna panel fram en rapport som visade att beredskap i förhållande till naturkatastrofer var ett viktigt område. Panelen framhöll att detta är viktigt att inkludera i de fattigdomsbekämpningsmål som kommer att ta vid efter millenniemålen år 2015. Millenniemålen innehåller inga skrivelser om naturkatastrofer.
Naturkatastrofernas intensitet väntas öka med klimatförändringarna. ODI förutspår att omkring 325 miljoner fattiga människor i 49 länder i världen kommer att vara utsatta för extrema väderförhållanden år 2030.
