Auki, 130503 (IPS) – Sedan flera generationer tillbaka har tusentals människor bott på konstgjorda öar här i lagunen Langa Langa väster om ön Malaita på Salomonöarna. De har lyckats överleva trots bristande tillgång till dricksvatten och odlingsbar mark. Men nu möts de av ett betydligt värre hot – klimatförändringarna.
-Vågorna går allt högre. Under regnperioden kommer det ibland vågor som slår över hela ön, berättar Alphonsus Waleronoa som bor på ön Raolo, som är ungefär hundra kvadratmeter stor.
Raolo har en befolkning på 26 personer fördelade på fem familjer. Ön är byggd på en grund bestående av koraller, stenar och sand som uppfördes av Waleronoas pappa efter att en cyklon hade slagit sönder familjens tidigare hem på en annan konstgjord ö 1945.
Salomonöarna består av över 900 öar belägna öster om Papua Nya Guinea, och en majoritet av dess befolkning bor i närheten av kusten. Risken för naturkatastrofer är alltid överhängande, i synnerhet under regnperioden mellan november och april då tropiska stormar och tsunamis kan leda till översvämningar och stor förödelse. Nu har dessutom klimatförändringarna förvärrat kustbefolkningens sårbarhet.
Havsnivån kring Salomonöarna har stigit med åtta millimeter varje år sedan 1993, vilket är betydligt högre än det globala genomsnittet. Fram till år 2030 kan havsnivån komma att stiga med upp till 15 centimeter, samtidigt som man förutspår att cyklonerna kommer att bli starkare och de häftiga regnen flera.
Närmare 12 000 människor är bosatta på konstgjorda öar vid lagunerna Langa Langa och Lau. Ingen vet exakt hur det gick till när öbornas förfäder en gång för länge sedan bestämde sig för att skapa dessa öar, där befolkningarna livnär sig på fiske, samt båtbygge och annan tillverkning. Vissa menar att orsaken kanske var konflikter som uppstått i byarna på fastlandet.
Thomas Dakeros förfäder bosatte sig på ön Busu för fem hundra år sedan. Det är en kilometerlång ö som till hälften är naturlig och till hälften konstgjord. Här bor en växande befolkning som nu består av runt 300 personer. Dakero berättar att det numera händer nästan någon gång varje månad att vågorna går så höga att hela ön dränks i vatten. På öns ena sidan finns en mangroveskog som erbjuder ett visst skydd, men den skogen är numera hotad.
-Jag har sagt till folk att inte hugga ner mangroveträden, men vi behöver veden för att kunna laga mat. Förr brukade vi bara använda döda och torkade träd, men i takt med att befolkningen har ökat har vi tvingats avverka skog, berättar Dakero.
Det dagliga livet är fullt av prövningar för öborna. Det finns inget naturligt färskvatten vare sig på Raolo eller Busu och marken går inte att använda för att bedriva odlingar. Öborna samlar därför regnvatten i tankar, men under den torra säsongen tvingas de åka till fastlandet flera gånger i veckan för att hämta vatten.
-Vi vill stanna på vår ö. Vi har arbetat som fiskare i flera generationer. Vi säljer fisken på marknader och det är den enda inkomst vi har, så det skulle vara svårt för oss att flytta, säger Waleronoa till IPS.
Men öbornas framtid är nu osäker.
-Vi försöker bygga så att ön kommer högre upp och odlar mangroveträd på dess ena sida, berättar Waleronoa på ön Raolo.
Dakero säger att han också skulle vilja förhöja ön Busu, men påpekar att det skulle bli mycket dyrt att transportera dit all sten som skulle krävas för att lyckas med ett sådant projekt.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(a)ipsnews.net och meddela att ni använt den.
