Goma, 130319 (IPS) – Civila tvingas avlöna både rebellgrupper och den kongolesiska armén genom påtvingade så kallade skatter. Pengarna krävs in vid vägspärrar och på marknadsplatser.
Denise Mambo från staden Kitchanga i östra Kongo-Kinshasa är på väg till sina åkrar. Han stannar och pekar på ett rep som ligger över vägen.
-Ingen får passera repet utan att betala “lala salama” till den kongolesiska arméledaren känd under namnet Django, säger han till IPS.
Uttrycket “lala salama” är swahili för “fridfull sömn” och är en olaglig skatt som de stridande parterna kräver in i östra Kongo-Kinshasa – i provinserna Norra och Södra Kivu, samt Maniema, Katanga och östra provinserna.
Alla som passerar männen vid de informella vägspärrarna på väg till åkrarna måste betala en skatt på motsvarande sex kronor eller två till tre kilo skördade grödor. Denna skatt kallas ibland “säkerhetsbidrag”.
-Ibland kan armén och rebellerna börja strida om kontrollen över ett vägområde nära åkrarna, säger Jean Ngoa, lokal ledare i staden Kitchanga i Nord-Kivu.
De beväpnade grupperna tar också ut en parallell skatt jämte den som tas ut av de lokala myndigheterna vid marknadsplatser. Skatten varierar mellan motsvarande 1 krona till 60 kronor beroende av kvaliteten på de varor som säljs. Denna skatt ska betalas två gånger i veckan, precis som myndighetsskatten.
Ända sedan 2009 och den misslyckade integreringen av de forna rebellerna i den kongolesiska armén, som ledde till rebellgruppen M23:s uppror och myteri i april 2012, har civilbefolkningen blivit en av de viktigaste inkomstkällorna för den kongolesiska armén, rebellgrupperna och milisen Demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse, FDLR.
De fem provinserna i östra Kongo-Kinshasa överflödas av miliser och tusentals civila har utsatts för plundring, våldtäkt och mord, enligt Juvenal Munubo, lokalpolitiker i staden Walikale i provinsen Norra Kivu samt medlem av nationalförsamlingens kommitté för försvar och säkerhet.
-Civila utsätts för ett olidligt ekonomiskt utnyttjande, säger han till IPS.
General François Olenga utsågs till arméchef för de kongolesiska trupperna i november 2012 efter att hans föregångare hade anklagats för att ha sålt vapen till rebellerna. Även om arméledare säger att den genomsnittliga lönen för en soldat ökat från motsvarande 60 till 380 kronor i månaden mellan 2006 och 2013, uppger soldater att lönen är otillräcklig och betalas ut oregelbundet.
-Om vi har tur nog att få några pengar så handlar det om 60 000 dollar (motsvarande 380 000 kronor) för att avlöna tusen män inklusive befäl, säger George Sakombi som är befälhavare i Masisi i Norra Kivu-provinsen, till IPS.
Civila har blivit lätta byten i fråga om utpressning och parallella skattesystem har främjat bildandet av nya väpnade grupper. Enligt lokala organisationer har antalet väpnade grupper i Norra Kivu ökat från 12 till 25 mellan 2008 och 2013. I Södra Kivu har antalet ökat från 11 till 20 under samma period.
En lärare i Kashuga i Norra Kivu som vill förbli anonym säger till IPS att hans by attackerades tolv gånger mellan april och juli förra året av den kongolesiska armén, samt av rebellgrupperna APCLS och M26.
-När M26 tog kontroll över Kashuga tvingade de alla över 13 år att betala 1 200 kongolesiska franc (motsvarande 8 kronor).
Skatten kallas “rengera buzima” som betyder “skydda livet” på det lokala språket.
-Milisen går in i flyktingläger, skolor och kyrkor och kräver att alla visar upp kvitton på att de betalat skatten, säger läraren.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(a)ipsnews.net och meddela att ni använt den.
