Doha, 121207 (IPS) – Den nya gröna klimatfond som ska hjälpa utvecklingsländerna att hantera klimatförändringarna kan en dag komma att ha en större budget än Världsbanken. För närvarande är dock fonden tom. Detta trots att fonden ska börja fördela pengar redan under nästa år.
-Finansieringen utgör kärnan av förhandlingarna här, säger Tim Gore, som arbetar med klimatfrågor vid hjälporganisationen Oxfam International.
IPS möter honom vid FN:s pågående klimatmöte i Qatars huvudstad Doha.
-Frågan ställs på sin spets här i Doha. Utvecklingsländerna är bittra och menar att de rika länderna än en gång är på väg att svika sina löften, säger Gore.
Han säger att Oxfam tillsammans med många andra organisationer uppmanat klimatmötets ordförande att sammankalla till ett särskilt rundabordssamtal om finansieringsfrågorna.
Gore anser att utvecklingsländerna i samband med klimatmötet i Köpenhamn 2009 köpte de rika ländernas “säljsnack” om att börja bidra finansiellt från och med nästa år, och att innan år 2020 årligen bidra med motsvarande 100 miljarder dollar till den nya fonden. I utbyte mot löftet om en grön klimatfond undertecknade utvecklingsländerna Köpenhamnsavtalet, med frivilliga utsläppsminskningar.
Detta var en stor kompromiss. Gore påpekar att utvecklingsländerna egentligen var ute efter ett juridiskt bindande avtal med löften om större utsläppsminskningar från de rika länderna, samt förpliktelser om betydligt större bidrag för att hantera klimatförändringarnas effekter.
För att överbrygga mellan 2010 och 2012 gick utvecklingsländerna även med på ett snabbt program bestående av 30 miljarder dollar. Hela den summan har dock inte levererats, och det mesta av pengarna har bestått av lån, inte av bidrag.
Samtidigt befarar representanter för världens ursprungsbefolkningar att om den gröna klimatfonden fylls på med pengar kan dessa komma att användas till projekt som får negativa konsekvenser för dem. Victoria Tauli-Corpuz, som representerar urfolken i Filippinerna, befarar att resurserna kan komma att användas till byggen av enorma vattendammar eller stora trädplanteringar, som tvingar bort lokalbefolkningar från sina hem.
-Problemen skulle bli enorma om pengarna går till fel projekt, säger Tauli-Corpuz till IPS.
Inom den gröna klimatfonden ska det finnas sociala och miljömässiga regler som ska förhindra att detta sker. Dock har lokalbefolkningar och representanter för urfolken en svag representation inom fonden. Dess styrelse består av 24 medlemmar, varav hälften kommer från rika länder och andra hälften från utvecklingsländer. Vid sidan av styrelsen finns det fyra observatörer, varav två kommer från det civila samhället, och två från näringslivet.
Men enligt Mrinal Kanti, representant för ursprungsbefolkningen tripura i Bangladesh, har dessa observatörer ingen rösträtt. Det händer dessutom ofta att observatörerna inte får delta vid styrelsemöten enligt Kanti, som själv deltagit som observatör.
-Vi får inte ens se dokumenten i förväg. Det gör det väldigt svårt för oss att delta, säger Kanti till IPS.
En annan stor fråga gäller hur fonden ska styras. De rika länderna vill att styrelsen ska ta besluten medan utvecklingsländerna enligt Tauli-Corpuz anser att den ska styras av FN-organet UNFCCC, vilket skulle ge alla länder samma rösträtt.
-Det som sker vid detta klimatmöte är att de rika länderna håller tillbaka sina löften om att finansiera den gröna klimatfonden för att ta reda på hur stora uppoffringar utvecklingsländerna är beredda att göra, säger hon.
