Misrata, 120823 (IPS) – Ett år har gått sedan befolkningen i kuststaden Tawergha tvingades på flykt i samband med upproret mot diktatorn Muammar Gaddafi – och de väntar fortfarande på att kunna återvända hem.
-Vi utsattes för tungt bombardemang, många dödades och vi tvingades fly utan några ägodelar, berättar Huwaida, 23, som nu bor tillsammans med 200 andra från Tawergha på den övergivna byggarbetsplatsen Fallah i Tripoli.
En stor andel av befolkningen i Tawergha, som ligger nära de forna rebellernas starka fäste Misrata, ansågs sympatisera med Gadaffis regim och en del av dem slogs mot upprorsmännen. De flesta i befolkningen härstammar från södra Afrika.
Huwaidas anhöriga och hennes vänner från hemstaden finns numera utspridda i olika delar av landet. Hon menar att de 30 000 invånarna i Tawergha nu utsätts för en kollektiv bestraffning på grund av de personer inom befolkningen som valde att strida på Gaddafis sida.
Grannstaden Misrata drabbades mycket hårt under den brutala konflikten. Efter att staden hade befriats i augusti förra året åkte rebellmiliser de fyra milen österut till Tawergha för att utkräva hämnd. De sökte systematiskt igenom byggnad efter byggnad och förstörde varje hus som stod tomt.
Tawerghas befolkning har bett om ursäkt för deras roll under konflikten, och vill nu uppnå en försoningsprocess med hjälp av en stark företrädare för centralmakten i landet.
-Folket från Tawergha medger och ber om ursäkt för vad en del av befolkningen gjorde, säger Dr. Abdel Rahman Mahmoud, en lokal ledare för befolkningen vid Fallah i Tripoli.
Nästa steg är enligt honom att personer som gjorde sig skyldiga till brott från båda sidor åtalas. Mahmoud säger att man väntar på att från Misrata få en lista med namn på eftersökta personer inom den egna folkgruppen.
-Det är vad vi väntar på. Folk är trötta på att det ska behöva ta så lång tid. Det finns två grupper i Misrata – de unga och hänsynslösa som inte vill att vi ska kunna återvända. Men de kloka och religiösa vill att vi ska kunna göra det, och att det ska bli ett slut på detta.
Men just nu är framtiden för dem som flytt från Tawergha högst osäker. De kan inte arbeta utan tvingas leva på allmosor och det har inträffat ett antal attacker från milisgrupper mot flyktingläger i Tripoli och Benghazi. Av rädsla vågar Tawerghaborna inte lämna sina tillfälliga boplatser.
I ett års tid har Huwaidas familj bott i en sjabbig husvagn på en byggarbetsplats som övergavs av ett turkiskt byggföretag i samband med att revolutionen bröt ut. Så fort byggfirman återvänder hit kan alla flyktingarna tvingas bort från platsen.
I mars i år kom en mycket kritisk rapport från ett FN-råd som slog fast att milisgrupper från Misrata mördat, gripit och torterat människor från Tawergha på olika platser över hela landet. Rapporten slog även fast att förstörelsen av Tawergha syftat till att göra staden obeboelig i framtiden.
På en öde strand vid Medelhavet utanför Misrata bor den lokale fiskaren Ahmad El-Wash, 50, som även är en storkonsument av böcker och som skadades i samband med striderna under revolutionen.
-Det finns ingen chans att Tawergha-borna skulle kunna återvända hit. Jag blev chockad över vad de gjorde under revolutionen, och vi kan inte låta oss bli stungna ytterligare en gång, säger han.
Han påpekar att Libyen är stort, och menar att Tawergha-borna skulle kunna bygga upp ett nytt liv “någonstans söderut”.
Under den långa och blodiga striden om Misrata dödades hundratals stadsbor, och delar av innerstaden förstördes. De värsta anklagelserna som riktades mot de Tawergha-bor som deltog i striderna var dock att de skulle ha gjort sig skyldiga till massvåldtäkter och tortyr av lokalbefolkningen.
-Dödandet är inte den stora frågan. Det handlar om våldtäkterna och tortyren, säger Dr. Salim Beit Almal, som nyligen utsetts till ordförande för Misratas lokala rådsförsamling.
Ibrahim Beit Almal, chef för Misratas underrättelsetjänst, visar en lista med 3 000 namn på efterlysta personer från Tawergha, som han påstår sig ha överlämnat till en försoningskommitté i Benghazi för mer än två månader sedan. Sedan dess har han inte hört ett ord, säger han.
Dr. Salim Beit Almal menar att det är övergångsregeringen som har misslyckats med att hantera frågan.
-Låt mig vara uppriktig. Vi vet definitivt att inte alla Tawergha-bor är kriminella. Men jag anser att myndigheterna borde bygga upp en stad åt dem långt borta från Misrata. Tawergha-bor kan inte leva i närheten av Misrata-bor, åtminstone inte inom de närmaste åren.
Orsaken är enligt Almal att de skulle behöva beskydd, vilket är omöjligt.
-Tänk dig att de kommer tillbaka och en person tar sig dit med ett vapen och dödar några Tawergha-bor. Vad skulle hända då? Tillbaka till den övergivna byggarbetsplatsen i Tripoli. Där sitter Mahmoud och talar om hur han växte upp i Misrata, och om alla vänner han hade där, innan revolutionen. En av dem är överstelöjtnant Ramadan Ali Mansur Al-Zurmuh, som nu är chef för Misratas militärråd.
-Han förlorade en son. Jag förlorade min bror, hans hustru och deras barn. Hela familjen är borta. Vi måste handskas med verkligheten, suckar han.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(a)ipsnews.net och meddela att ni använt den.
