Kairo, 120522 (IPS) – Egyptens befolkning förbereder sig för att välja landets första president sedan Hosni Mubarak tvingades från makten. Men militären som styrt landet de senaste 15 månaderna visar få tecken på att vara beredda på att acceptera ett civilt ledarskap.
-Att militären släpper greppet om statsmakten är en process som kommer att ta år. De har satt gränser för den civila kontrollen, säger Robert Springborg, professor i nationella säkerhetsfrågor vid amerikanska Naval Postgraduate School.
Egyptens militär har i tysthet dominerat det politiska livet i nästan 60 år. Sedan landets sista monark störtades vid en militärkupp 1952 har Egypten styrts av fyra presidenter med militär bakgrund, och de senaste månaderna av ett råd av generaler.
Generaler har byggt upp ekonomiska imperium genom att göra sig förmögna på statliga pengar. Experter beräknar att militären kontrollerar någonstans mellan 5 och 40 procent av den egyptiska ekonomin, men den verkliga siffran är svår att fastställa. Information om militärens verksamhet och tillgångar är sekretessbelagd och en journalist som rapporterar om detta riskerar fängelse.
Det är välkänt att de tidigare presidenterna betalade dyrt för militärens lojalitet och försåg militären med olika förmåner och privilegier. Vid pensionering tilldelades ledande militärer vanligtvis en provins, stad eller lokal myndighet att ha ansvar för, medan andra tog plats i ledningen eller styrelser för statliga bolag.
Officerare har följaktligen haft en fortsatt inflytelserik ställning efter sin pensionering. De återfinns inom allt ifrån tillsynsmyndigheter till presidentvalskommittén – vars beslut inte kan överklagas.
Militära bolag är fria från skatter och statlig tillsyn och gynnas av tillgång till statlig mark och 250 000 värnpliktiga som utgör vad som kan betraktas som gratis arbetskraft.
-Med tanke på till vilken grad som Egyptens militär blivit en del av statsapparaten är staten mer eller mindre i dess tjänst. Vad militären bestämmer sig för att göra med statens resurser är helt och hållet deras sak, och det sker utan tillsyn, säger Springborg till IPS.
De ledande kandidaterna i landets presidentval har lovat att militären inte kommer att stå över presidenten eller konstitutionen. Men att lossa militärens grepp om makten, eller att upphäva deras ekonomiska privilegier, skulle kunna leda till en farlig konfrontation.
-Om inte man är intresserad av att engagera sig i något självdestruktivt så ser jag ingen anledning till att någon politisk aktör skulle vara intresserad av att utmana militären. Det bästa skulle vara att lägga grunden för att militären under en längre tidsperiod skulle föras under större civil kontroll, säger Springborg.
Militärrådet, som leds av Mubaraks försvarsminister, lovade först att lämna över makten till en vald civil regering inom sex månader. Men efter en mängd bortförklaringar gick rådet till sist med på att hålla presidentval och överlämna makten i slutet av juni.
Generalerna har använt övergångsperioden till att befästa sin makt. Militärrådet har utsett aktiva och pensionerade officerare till viktiga poster inom industrier, fastigheter och medier och militära domare har satts att hantera civila fall och har dömt demonstranter som kritiserat militärrådet till stränga straff.
De ledande militärerna har utformat en drakonisk lagstiftning som begränsar pressfriheten och många former av fredliga protester.
Hossam Bahgat, chef för Egyptian Initiative for Personal Rights, EIPR, säger att militärrådet försöker se till att militärens ställning och privilegier förblir oantastliga även under civilt styre. Som minimum vill de styrande generalerna ha sista ordet i alla frågor som rör den nationella säkerheten och militära frågor.
-Det är tydligt att militärrådet inte vill ha en vald civil president som har kontroll över militären, säger Bahgat.
Generalerna har fortfarande tid att påverka utvecklingen. Egyptens parlament har inte lyckats komma överens om en ny författning som klargör presidentens befogenheter. Ett sätt som militären skulle kunna fortsätta att ha ett starkt inflytande är genom ett nationellt säkerhetsråd som skulle bestå av ministrar, parlamentariker och högt uppsatta militärer – vilket skulle ge generalerna en röst i frågor som rör allt ifrån utrikespolitik till brödbrist.
Enligt Bahgat kan militärrådets ledare se det som en möjlighet att “försvaga presidentens makt över militären” samtidigt som man ger intrycket av att underordna sig ett civilt styre.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: sweden(a)ipsnews.net och meddela att ni använt den.
