Tokyo, 120312 (IPS) – För precis ett år sedan inträffade jordskalvet i regionen Tohoku som utlöste härdsmältan i Fukushima. Följderna blev förödande. Men för kvinnorna i regionen innebar naturkatastrofen också en möjlighet att kliva fram i ett land som präglas av patriarkala maktstrukturer.
Professor Akiko Nakajima, specialiserad på genderfrågor vid Wayos kvinnouniversitet, säger att kvinnorna i Tohoku fram till naturkatastrofen betraktades som “hjälplösa” i förhållande till sina medsystrar i de stora städerna.
-Men katastrofen förändrade detta, säger hon.
Tohuku drabbades mycket hårt av jordskalvet det 11 mars förra året och den efterföljande kärnkraftsolyckan. Kvinnorna i denna avlägsna region, som har ett kargt klimat, har traditionellt arbetat tillsammans med männen inom jordbruk- och fiskenäringar som helt slogs ut av den radioaktiva strålningen.
-Med mer tid över från sina hårda arbeten så har kvinnorna på landsbygden börjat ställa krav och söka andra arbeten, samt lett återuppbyggnadsarbetet, säger Nakajima till IPS.
Tillsammans med kvinnogrupper i Tokyo har Tohokus kvinnor bland annat krävt större fokus på jämställdhetsfrågor i samband med återuppbyggnaden efter katastrofen, samt uppmanat till att alla landets kärnkraftverk ska stängas.
I höstas anordnade kvinnogrupperna protester utanför regeringsbyggnaderna i Tokyo där man enligt kvinnoaktivisten Ayako Oga från Fukushima samlades med krav på en “utveckling där skyddet för människolivet kommer först”.
Som ett resultat av dessa protester beslutade regeringen att genderfrågor särskilt ska beaktas i återuppbyggnadsarbetet.
-Innan katastrofen i Tohoku inträffade nämndes inget om kvinnors specifika behov i katastrofberedskapsplanerna, säger Akiko Domoto, guvernör i prefekturen Chiba utanför Tokyo.
Domoto är en av få kvinnliga guvernörer i Japan och välkänd för sitt arbete för kvinnors rättigheter.
Kvinnogrupper som har granskat insatserna efter katastrofen har bland annat kunnat visa att kvinnor led särskilt av bristen på privata utrymmen och den dåliga säkerheten på de skyddsboenden som upprättades. Kvinnor diskriminerades dessutom i fråga om tillgången till ekonomisk hjälp.
