Tripoli, 120306 (IPS) – Över 150 unga män och kvinnor trängs på den slitna flygplatsen Mitiga i Tripoli i väntan på hemresan till Nigeria. Flighten mot Lagos är bara en av hundratals som anordnats av Internationella migrationsorganisationen, IOM, sedan upproret mot den diktatorn Muammar Gaddafi inleddes för över ett år sedan. Många av migranterna tvingas nu lämna landet tomhänta och skuldsatta.
IOM bedömer att det fanns en miljon migrantarbetare i Libyen innan upproret mot Gaddafi inleddes, en mycket hög siffra med tanke på att landets befolkning uppgår till knappt sju miljoner invånare. Arbetare från Asien, Mellanöstern och grannländerna Tunisien och Egypten lämnade tidigt landet när oroligheterna bröt ut. Från länder som Somalia och Eritrea fortsatte dock människor att anlända till Tripoli under hela konflikten, efter svåra resor genom Sudan.
De hemresor som IOM anordnar för närvarande vänder sig till västafrikaner som kom till Libyen via Niger eller Tchad i jakt på en bättre framtid, men som nu tvingas bege sig hem igen.
Många av de nigerianer som finns på Mitiga-flygplatsen är klädda i de gröna sportjackor och skor som delats ut av IOM. Deras få ägodelar är nedpackade i resväskor av plast och i plastpåsar.
Jeremy Haslam, IOM:s verksamhetschef i Libyen, berättar att det stora problemet är att fastslå migranternas nationalitet och att utfärda tillfälliga resehandlingar åt dem.
-Om de saknar sina dokument – vilket jag hävdar gäller 90 procent av dem – så är det första vi måste göra att få en bekräftelse på var de kommer ifrån, säger Haslam.
Medan en del av resenärerna tycks vara glada över att äntligen kunna få resa hem, så är de flesta förtvivlade. Efter att ha betalat dyrt för att med hjälp av smugglare ta sig in i Libyen genom öknen så har de lagt den mesta av tiden i landet på jakt efter dagarbeten, och i rädsla för att trakasseras, rånas eller gripas av de miliser som rör sig på gatorna.
Nu ska migranterna skickas hem tomhänta, och i många fall skuldsatta till de smugglare som förde in dem i landet.
-När jag anlände till Tripoli så fick jag jobb på en biltvätt där jag tjänade upp emot 50 libyska dinarer om dagen, berättar 24-årige Dennis.
50 dinarer motsvarar ungefär 250 kronor.
-Men när kriget kom bröt helvetet lös. Jag blev av med både mitt pass och mina pengar till en milisgrupp. De grep mig och misshandlade mig under 20 dagars tid. Under kriget så stoppades jag hela tiden av miliserna, så jag tvingades hålla mig inomhus, berättar han.
Flera av de migranter som IPS talar med berättar att deras pass blev konfiskerade, och ingen tycks ha haft något inresetillstånd till landet. Många såg Libyen som en språngbräda till Europa.
Under konflikten drabbades många svarta afrikaner hårt eftersom Gaddafi använde sig av svarta legoknektar i kampen mot rebellerna. Även om problemen med rasismen har minskat på senare tid, så är den fortfarande mycket utbredd i landet enligt migrantarbetarna.
Många av nigerianerna som väntar på flygplatsen i Tripoli känner varandra sedan tidigare. De betalade i slutet av förra året motsvarande drygt 8 000 kronor för att komma med på en farlig båtresa med destination Europa. Deras båt upptäcktes dock av libyska myndigheter och de senaste tre månaderna har nigerianerna suttit gripna i ett fängelse i Tripoli.
En av dem är 38-åriga Shauna, som är mamma till två döttrar på fyra respektive ett år. Shauna skulle föda sin yngsta dotter när oroligheterna bröt ut i Libyen. Samtidigt lyckades hennes man på egen hand ta sig in i Italien. Hennes yngsta dotter föddes i en lägenhet i Tripoli, och efter det köpte hon en biljett till smugglarbåten åt sig själv och båda döttrarna. Istället hamnade både Shauna och hennes barn i fängelset.
-Jag har inga pengar. Vad ska jag ta mig till?, frågar Shauna samtidigt som hon visar upp sin handväska som är full med resedokument och barnteckningar.
FN:s flyktingorgan UNHCR bedömer att 50 000 människor försökte ta sig till Europa över Medelhavet under förra året, varav närmare 2 000 drunknade.
Nu står migranterna inför ett nytt hot i Libyen. Landets arbetsmarknadsminister Mustafa Ali Rugibani har nämligen förklarat att alla migrantarbetare som inte har sina papper i ordning från och med denna vecka kommer att börja deporteras ur landet.
-Jag hoppas inte de kommer att förvisa människor som inte ska utvisas, som asylsökande och flyktingar, eller människor som är i behov av internationellt skydd, säger Emmanuel Gignac, UNHCR:s ansvarige i Libyen.
I närheten av en järnvägslinje i Tripoli bor hundratals flyktingar från Somalia och Eritrea i fallfärdiga byggnader. Området styrs nu av en tungt beväpnad lokal milisgrupp som patrullerar omgivningarna och har ett eget häkte. Milisgruppen kräver flyktingarna på motsvarande 170 kronor i månaden för boendet, och för det erbjuder de “skydd” och dagarbeten. Och trakasserier, enligt de boende i området.
Alla personer i området som IPS talar med säger att deras dröm är att ta sig över till Europa. Detta trots att man nyligen hittade liken efter 15 personer som dött i samband med att ett skepp förlist. Alla drunknade var somalier från deras läger.
-Jag tänker ta mig till Italien, där har jag många vänner, säger Theodras från Eritrea, som för närvarande arbetar tre dagar i veckan med att lasta varor på lastbilar.
På frågan om vad han anser om hotet från myndigheterna om att deportera alla papperslösa migranter svarar Theodras att det inte spelar någon roll – han är bestämd på att ta sig till Italien i alla fall.
I en annan del av Tripoli samlas en grupp människor i en katolsk kyrka, klädda i festkläder. Här pågår ett nigerianskt bröllop, komplett med traditionella maträtter, dans, musik och skratt. Just denna morgon kan de hårt pressade migranterna samlas och njuta av livet, åtminstone under den timme som bröllopet pågår.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: ipsnews(a)telia.com och meddela att ni använt den.
