Buenos Aires, 120220 (IPS) – Argentinsk vårdpersonal har samlat på sig mycket erfarenheter om hur man bäst hjälper människor som drabbats av trauman på grund av statsterrorism. Nu har man börjat dela med sig av sina kunskaper till kollegor i grannländerna.
Brasilien, Chile och Uruguay styrdes precis som Argentina av militärdiktaturer under 1970- och 1980-talen. Nu kan vårdpersonal i dessa länder få hjälp av argentinska kollegor, som sammanställt sina erfarenheter om hur man bäst hjälper människor som utsatts för tortyr eller andra former av statligt våld, i en växande samling skrivet material.
Psykologen Fabiana Rousseaux är chef för Dr Fernando Ulloa-centret, en argentinsk institution som under de senaste åren arbetat med att hjälpa människor som utsatts för människorättsbrott. Centret har även sammanställt mycket material kring dessa frågor, som nu kommer till användning i grannländerna.
-Vid centret erbjuds psykologisk hjälp och rådgivning till offer som överlevt statsterrorism, och till anhöriga och andra som drabbades under denna tid, säger hon till IPS.
Under den argentinska militärdiktaturen 1976-1983 försvann närmare 11 000 människor spårlöst enligt en lista upprättad av landets justitiedepartement. Människorättsorganisationer och oberoende experter menar dock att det verkliga antalet försvunna snarare uppgår till närmare 30 000 människor.
Under diktaturen satt politiska fångar gripna i en lång rad hemliga fängelser i landet, där de utsattes för mängder av övergrepp, i form av bland annat tortyr och våldtäkter. Många av fångarna dödades, en del genom att dumpas levande i havet från flygplan under så kallade “dödsflygningar”.
Dessutom kidnappades hundratals barn till politiska fångar, barn som sedan under falsk identitet fick växa upp hos familjerna till militärer.
Rousseaux berättar att många av dem som överlevde diktaturens våld nu tvingas återuppleva sina extremt traumatiska upplevelser. Detta i samband med att de kallas som vittnen till de rättegångar som på senare år har inletts mot diktaturens hantlangare.
-Det är chockerande att uppleva hur djupt dessa händelser har påverkat det vardagliga livet för offren. Och att prata om det innebär att de återupplever det hela, berättar Rousseaux.
Närmare 4 500 personer har vittnat i de rättegångar som inleddes i Argentina efter att de tidigare amnestilagarna för militärjuntans medarbetare undanröjdes år 2005.
-En återkommande fråga är att offren inte kan sluta sörja personer som försvann spårlöst så länge deras kvarlevor ännu inte har återfunnits, säger Rousseaux.
Enligt henne finns det dock metoder för att anhöriga ska kunna komma vidare med sitt sorgearbete. Ibland fungerar dessa metoder, ibland inte.
Vid Ulloa-centret utbildas personal från vanliga sjukhus ute i landet, och experterna vid centret utbildar även de läkare som sitter i de råd som avgör vilken kompensation offren för det statliga våldet ska erbjudas.
Rousseauxs personal ger även stöd till personer som vittnar i rättegångar mot militärjuntans medlemmar och har också utarbetat en manual för de jurister som deltar i dessa förhandlingar. Syftet med denna är, så långt det är möjligt, att undvika att rättegångarna blir traumatiska för offer och vittnen.
Denna handledning, som färdigställdes i september förra året, används även i grannländerna. Den slår bland annat fast att individer som vittnar inte ska ses som “ett bevismaterial” utan som personer med rättigheter.
Manualen slår även fast att vittnen aldrig ska behöva ha någon direkt kontakt med de åtalade.
Ulloa-centret har även skrivit flera andra handledningar för hur man bäst hjälper personer som utsatts för statsterrorism. En av dessa handlar om vilket stöd vittnen behöver, en handledning som bygger på erfarenheter från tidigare rättegångar och som kan användas även i andra länder där offer för diktaturer kallas som vittnen i rättegångar.
