Berlin, 111129 (IPS) – De flesta utländska soldaterna ska lämna Afghanistan under de kommande tre åren. Samtidigt finns det en stark oro för att världens biståndsgivare ska förtränga de skriande behoven i landet i takt med att de utländska soldaterna beger sig hem.
En internationell konferens om Afghanistan kommer att hållas i Bonn den 5 december med delegationer från fler än 90 länder. Inför konferensen framhåller tyska experter och politiker att det är viktigt med tydliga resultat.
-Ni bör försäkra er om att checkarna blir undertecknade i Bonn, var den rekommendation som den tyske parlamentarikern Frithjof Schmidt nyligen gav afghanska politiker vid ett möte i Berlin.
Schmidt, som företräder Allians90/De gröna, menar att det internationella samfundet måste förbinda sig till ett fortsatt civilt bistånd till landet även efter att många av de utländska soldaterna återvänt hem. Han menar att Afghanistan inte har råd att gå igenom samma sak som många andra länder redan har erfarit – att biståndet sjunker när soldaterna försvinner.
-Vi måste garantera ett ansvarsfullt överlämnade av ansvaret för säkerheten, säger ambassadör Michael Steiner, Tysklands särskilde representant för Afghanistan och Pakistan.
Både Steiner och Schmidt menar att det inte finns några militära lösningar på problemen i Afghanistan, och att det har visat sig att fokuseringen på militärt bistånd har varit felaktig.
-Det senaste årtiondet har den internationella närvaron i Afghanistan efterlämnat en lång historia av fatala felbedömningar och missade möjligheter, säger Schmidt.
Enligt Francesc Vendrell, som tidigare var EU:s sändebud i Afghanistan, begick västländerna tidigt flera allvarliga misstag i landet.
-I den svåra situation som råder i Afghanistan är det viktigt att man tar tillvara de få möjligheter som uppstår. Men det har man inte gjort, säger Vendrell.
Enligt honom var de två “kardinalfelen” att man lät afghanska krigsherrar ingå i regeringen och att västländerna undvek att i högre grad samarbeta med FN. Vedrell menar att frånvaron av en betydande FN-insats istället ökade utrymmet för den mer krigsberedda amerikanska Natoinsatsen, vars främsta mål var att bekämpa talibanerna på grund av deras samarbete med al-Qaida.
Genom sin neutralitet hade FN haft störst möjligheter att organisera samtal mellan talibaner och andra grupper i landet, vilket enligt Vedrell är en nödvändighet för att uppnå fred.
Aziz Rafiee, ordförande för den afghanska organisationen ACSFo, säger till IPS att många i landet har oroat sig för den framtida utvecklingen ända sedan den kommande truppreträtten tillkännagavs förra året. Han menar att Nato och Isaf kommer att lämna landet trots att man inte uppnått kriterierna för en reträtt. I flera år har både afghanska och internationella organisationer påpekat hur skev fördelningen varit mellan militärt och civilt bistånd till landet.
-Men nu när det internationella samfundet inser att det inte finns några möjligheter till en militär seger så drar man snabbt tillbaka sina styrkor, säger Aziz Rafiee.
Rafiees organisation beräknar att sedan talibanerna störtades 2001 så har Nato och Isafs militära utgifter i landet uppgått till en biljon dollar. Det motsvarar bara en bråkdel av de summor som gått till civilt bistånd – enligt Rafiee ger en mycket generös beräkning vid handen att det civila biståndet som mest kan ha uppgått till en tiondel av det militära.
De afghanska säkerhetsstyrkor som från och med 2014 ska svara för befolkningens säkerhet tycks samtidigt vara alldeles för svaga för att klara uppgiften. Detta medan talibanerna hela tiden visar sin styrka.
Enligt en rapport från det tyska biståndsorganet GTZ, som numera heter GIZ, kostar en Isaf-soldat som tjänstgör i Afghanistan motsvarande 4 200 dollar om dagen medan månadslönen för en afghansk soldat enbart ligger på motsvarande 400 dollar – i månaden.
Det tyska ekonomiska forskningsinstitutet DIW har räknat ut att notan för Tysklands tio år långa deltagande i kriget i Afghanistan ligger på 17 miljarder euro – vilket är ett tre gånger mer än det belopp som regeringen från början godkände. Fram till år 2014 kommer dessutom den kostnaden att ha stigit till minst 22 miljarder euro, enligt DIW:s beräkningar.
