Bukavu, 111020 (IPS) – Över 4 500 kvinnor som utsatts för sexuellt våld skrevs in på Panzi-sjukhuset i Bukavu i östra Kongo-Kinshasa under förra året. Angeline Mwarusena, 61, vet alltför väl vad massvåldtäkterna innebär för offren.
Hon sitter utanför sitt enkla hus med huvudet nerböjt och talar med låg röst. För fyra år sedan tog sig tre rebeller från den ökända rwandiska hutumilisen FDLR in i hennes hem och misshandlade och våldtog henne, gång på gång.
-Sedan dess hoppar jag till varje gång jag hör ett ljud. Och varje natt gömmer jag mig bland buskarna av rädsla för att de ska komma tillbaka, berättar niobarnsmamman som bor i en liten by i närheten av Bukavu i östra Kongo.
Under lång tid återvände milisgruppen var fjortonde dag för att stjäla bybornas tillhörigheter – och för att våldta och döda. Och enligt Mwarusena återkommer förövarna fortfarande då och då.
Traumat har lämnat både känslomässiga och fysiska ärr hos henne. Våldtäkten var så brutal att hon i tre års tid var i behov av läkarbehandling. Efter händelsen har Mwarusena, som tidigare sålde kassava, tvingats leva i yttersta armod eftersom hon inte länge vågar lämna hembyn för att arbeta på fälten.
-Livet är fruktansvärt, jag skulle föredra att dö, viskar hon fram.
Fem mil söderut på Panzi-sjukhuset i Bukavu är salarna fulla med kvinnor som utsatts för brutala sexuella övergrepp. Alla har liknande upplevelser som Mwarusena.
Det finns ingen officiell statistik över antalet våldtäkter som begåtts i Kongo, men sjukhuschefen Denis Mukwege berättar att man enbart på detta sjukhus tog emot 4 500 våldtagna kvinnor under förra året. Han bedömer att det finns tusentals kvinnor som aldrig berättar om brotten eller söker sjukhusvård.
-Majoriteten av kvinnorna syns inte i statistiken, säger Mukwege.
Under flera år utkämpades ett bittert kring mellan den kongolesiska armén och en lång rad olika milisgrupper från Kongo och grannländerna som alla försökte ta kontrollen över landets stora naturresurser. Närmare fyra miljoner människor dödades under konflikten och en stor andel av befolkningen har trauman med sig i bagaget, i synnerhet de som bor i landets östra delar, som gränsar mot Rwanda.
Officiellt råder det fred i landet sedan i december 2002, då de stridande parterna undertecknade ett fredsavtal, som sedan följdes upp av ytterligare ett avtal i juni 2008. Men trots detta har striderna fortsatt i detta centralafrikanska land.
Det stora intresset för landets enorma mineralresurser har lett till en ständig instabilitet, i synnerhet i östra Kongo. Här finns en tredjedel av världens resurser av kobolt och diamanter, 70 procent av världens koltan – som används i bland annat datorer och mobiltelefoner, samt stora fyndigheter av guld och koppar.
Men bakom de ständiga oroligheterna finns även politiska orsaker. De rwandiska rebellerna FDLR håller till i bergen och skogarna i östra Kongo i väntan på att försöka återta makten i Rwanda, varifrån man flydde efter folkmordet där 1994. Milisen livnär sig på att plundra lokala byar, där man stjäl både skördar och boskap – samt mördar och våldtar.
-Våldtäkterna ingår i en psykologisk krigföring som syftar till att terrorisera befolkningen och underkuva dem. Det förekommer återkommande massvåldtäkter av hela byar, där männen dödas, säger Zawadi Nabintu, vid Dorcas House, ett stödcentrum för våldtagna kvinnor i närheten av Panzi-sjukhuset.
Nabintus organisation erbjuder de utsatta kvinnorna psykologiskt stöd samt hjälp med inkomstbringande aktiviteter i syfte att ge dem en chans att återintegreras i samhället.
-Vi försöker hantera flera problem samtidigt eftersom de flesta kvinnor förskjuts av sina familjer efter att ha blivit våldtagna. Därför försöker vi hjälpa dem att bli ekonomiskt oberoende, berättar Nabintu.
En av hennes patienter är 17-åriga Sarah, som egentligen heter något annat. För tre år sedan bröt sig milismän in i Sarahs hem och våldtog henne. Hon blev samtidigt vittne till hur milismännen mördade hennes föräldrar.
-Männen förde bort mig, våldtog mig upprepade gånger och höll mig fången som tvångsarbetare i deras läger, berättar Sarah.
När hon en månad senare lyckades fly var hon gravid. I dag lever Sarah på Dorcas House tillsammans med sin nu tvååriga dotter som fått namnet Baraka, som betyder “Välsignelse” på swahili. Namnet har flickan fått trots att hon är resultatet av en våldtäkt. Med hjälp av en psykolog försöker Sarah nu bearbeta sitt trauma, och hon har åter börjat i skolan. Tack vare den hjälp hon fått så hyser hon hopp om framtiden.
-Efter examen vill jag läsa till läkare så att jag kan få hjälpa andra, säger Sarah.
De flesta kvinnor som faller offer för det sexuella våldet får dock inte samma stöd som Sarah. I en ännu opublicerad FN-rapport uppskattar man att 17 500 kvinnor våldtogs i Kongo under 2009. Det motsvarar 48 våldtäkter om dagen.
-Det innebär att detta land har det högsta antalet våldtäkter i världen, säger Audrey Shematsi, vid organisationen Action Aid Goma i Norra Kivu, en provins som är lika hårt drabbad av våldtäkter och våld som Södra Kivu.
Shematsi säger att de allra flesta våldtäkterna aldrig rapporteras, och att en försvinnande liten del resulterar i att gärningsmännen döms för sina brott.
-Det finns ingen rättvisa för kvinnorna, konstaterar Shematsi.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: ipsnews(a)telia.com och meddela att ni använt den.
