Takoradi-Sekondi, 110930 (IPS) – Överallt i tvillingstäderna Takoradi och Sekondi i södra Ghana stöter man på barn i stor utsatthet. I slutet av förra året började människor flockas till regionen i samband med att oljeproduktionen i Jubilee-fältet kom igång. Men enligt lokalbefolkningen har oljeboomen hittills inneburit fler prövningar än triumfer.
Tioåriga Kobinas ben är täckta av ärr. De är resultatet av hans arbete längs stranden i Sekondi, där han springer fram och tillbaka över kanoter som blivit hala av fiskrens för att sälja dricksvatten eller färdigskalade apelsiner till de fiskare som arbetar på stranden.
Comfort Essuman livnär sig på att sälja gröt och sött bröd. Hon är två år äldre än Kobina och mindre blyg än sin vän.
-Min mamma säger att jag ska fortsätta försäljningen och att jag får återvända till skolan senare, berättar hon.
Comfort tjänar strax över motsvarande en dollar om dagen och skickar förtjänsten till sin mamma som bor i centrala Ghana. Själv bor hon hos sin moster.
Det finns mängder av barn som Comfort och Kobina i denna region som har en befolkning på runt 335 000 invånare. Takoradi och Sekondi var fram till slutet av förra året sömniga fiskestäder. Men sen kom oljeutvinningen igång i Jubille-fältet utanför kusten. Landets energidepartement beräknar att man vid kommande årsskifte ska kunna producera en kvarts miljon fat olja om dagen. Dessutom förväntas nya oljefyndigheter i närheten resultera i ytterligare produktion inom några år.
Oljeboomen har lett till att mängder av människor har sökt sig till regionen med förhoppningar om att få ta del av de nya arbetstillfällen som ännu inte har uppstått. Det har i sin tur lett till höjda hyror och matpriser, samt trafikproblem. De sociala problemen har ökat i samma takt, och många av de drabbade är barn, säger Deborah Daisy Kwabia, som är chef för regionens sociala myndigheter.
-Mängder av människor har strömmat in till Takoradi-Sekondi i hopp om ett bättre liv, och det blir allt fler, säger hon.
Ett växande problem är barnarbetet. Pojkar kan bli utnyttjade i knarkhandeln eller som ficktjuvar, medan flickor kan hamna som kokerskor eller diskare i de enkla restauranger som kallas för chop bars. Eller också får de flytta in hos personer och arbeta som hembiträden.
Ett annat problem är prostitutionen.
-På grund av oljan har en del prostituerat sig, berättar Comfort Osei Gerning, som är engagerad i den lokala barnorganisationen Mercy Foundation.
I centrum för nattlivet i Takoradi står Zenith Hotel. Det är en upplyst röd byggnad på vars innergård män sitter och dricker alkohol medan de prostituerade rör sig mellan borden.
-De som är mellan 12 och 15 år är en särskild grupp, som kallas för “tusenflickorna”. De tar mindre betalt eftersom de är barn, berättar Gerning.
Epitetet refererar till Ghanas gamla valuta där tusen cedi brukade motsvara sex dollar, det vill säga motsvarande drygt 40 kronor. Och det är alltså vad det kostar att köpa de unga flickornas kroppar. Gerning berättar att sexköparna först tvingas göra upp med en vuxen hallick, som tar emot betalningen.
Ghana har sedan 1998 har en särskild lag om barns rättigheter som förbjuder att barn utnyttjas i landet. Enligt denna lag får ingen under 18 år utföra farliga arbetsuppgifter, medan barn som ännu inte fyllt 13 inte heller får utföra lättare arbetsuppgifter.
Enligt samma lagstiftning ska kommunernas sociala myndigheter se till att reglerna efterlevs, men bristande resurser leder ofta till att så inte sker. Kwaku Agyemang Duah, vid det regionala departementet för social välfärd, säger att hans avdelning enbart har 30 anställda trots att man skulle behöva vara minst 80 personer.
Duah säger vidare att myndigheten har ett behov av ett härbärge för föräldralösa barn. Det närmaste ligger fyra timmar bort, i landets huvudstad Accra. Men även om myndigheten hade ett härbärge så skulle det även krävas resurser för att driva det.
-Vi lägger fram en budgetbegäran varje år, men det som blir resultatet är något helt annat, säger Duah.
Duah menar att hans eget kontor är ett bevis för departementets begränsade ekonomi. Kontoret ser ut som en lagerlokal. Duah har ett bord och några rangliga stolar, men ingen dator och ingen kontorstelefon.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor styck, eller genom särskilda bildabonnemang. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: ipsnews(a)telia.com och meddela att ni använt den.
