Ramallah, 110617 (IPS) – Israels rese- och rörelserestriktioner för humanitära insatser och biståndsarbete i de ockuperade palestinska områdena kostar hjälporganisationer motsvarande 30 miljoner kronor årligen – och det är europeiska och amerikanska skattebetalare som får stå för notan.
Begränsningarna påverkar också möjligheterna för organisationerna att utföra sitt arbete och leder till att hjälparbetare förhindras att leverera effektivt bistånd till de mest utsatta. Särskilt hårt drabbade är människor i Gaza och på Västbanken.
-Restriktionerna fråntar folket i Gaza möjligheten till återuppbyggnad. Nästan 80 procent av befolkningen i Gaza är beroende av humanitär hjälp och vi förlorar både tid och pengar eftersom vi inte kan få nödvändig personal och material in och ut ur Gaza på ett effektivt sätt, säger Kathy Joubeh, programchef för Medical Aid for Palestinians, till IPS.
MAP är en av de hjälporganisationer som nyligen presenterade rapporten “Restricting Aid: The Challenges of Delivering Aid in the Occupied Palestinian Territory” som beskriver svårigheterna med hjälparbetet i de ockuperade palestinska områdena.
En av biståndsorganisationerna i Gaza drog sig ur ett vatten- och sanitetsprojekt år 2008 på grund av svårigheterna att förflytta varor och personal. En annan organisation rapporterar om upp till ett års förseningar vid leveranser av rörledningar till Gaza till följd av restriktionerna. Ytterligare fem grupper rapporterar förseningar på upp till ett halvår vid leveranser av jordbruksutrustning, plantor, verktyg, böcker, leksaker, vattenpumpar, medicinsk utrustning och matpaket.
Omfattande restriktioner för införsel av byggmaterial till Gaza har lett till att många organisationer nu fokuserar på psykosocialt stöd till barn och familjer istället för en återuppbyggnad av de bostäder och vatten- och avloppsnät som förstördes vid de senaste militära angreppen mot Gaza.
-Just nu ställs vi inför stora problem när vi ska vidta enkla åtgärder som kan förbättra livet för barn och deras familjer i områden som blivit avskurna från hälso- och sjukvård, skolor och den jordbruksmark som är nödvändig för att människor ska kunna överleva. Att vi ska förmedla bistånd till dem enbart vid de tillfällen vi tillåts tillträde är helt enkelt inte acceptabelt, säger Salam Kanaan, landchef för Rädda Barnen.
Biståndsarbetare förhindras att nå vissa områden och nekas återkommande tillstånd för projekt eller arbetsvisum i Gaza och på Västbanken. I byn Barta där 5 400 människor omgärdas av ett elektriskt staket fick biståndsorganisationerna inte ens tillstånd att göra ett två timmarsbesök för att undersöka vilka behov som befolkningen hade.
-Barta är inget undantagsfall. Det finns många exempel där människor inte haft möjlighet att nå den samhällsservice som de behöver, och biståndsorganisationerna har ingen makt att bistå dem på grund av de rörelserestriktioner som man belagt oss med, säger Pauline Nunu, landkoordinator för det Ekumeniska följeslagarprogrammet Eappi.
Särskild personal har anlitats för att hantera arbetstillstånd och visum för internationell personal och detta tär på de resurser som budgeterats för biståndet. Till stor del handlar det om biståndspengar som kommer från amerikanska och europeiska skattebetalare.
