New York, 110405 (IPS) – Nästan en miljon haitier tvingas fortfarande bo i flyktingläger efter den svåra jordbävning som drabbade landet för över ett år sedan. Enligt flera organisationer är kvinnornas situation särskilt svår – mängder av kvinnor uppges ha våldtagits eller utsatts för andra former av våld.
Annie Gell, som arbetar mot våldtäkter vid organisationen Bureau des Avocats Internationaux, säger att situationen för alla de kvinnor och flickor som bor i något av de över tusen lägren är extremt otrygg.
-Detta på grund av avsaknaden av belysning, bristen på övervakning och det faktum att kvinnorna inte kan låsa om sig, säger Gell.
Hon är kritisk mot FN-styrkan Minustah, som enligt Gell upprätthåller sig av utkanterna av lägren i stället för att patrullera i de områden där situationen är livsfarlig för kvinnor – i synnerhet på nätterna.
I en färsk undersökning genomförd av Centre for Human Rights and Global Justice vid New York University School of Law uppger 14 procent av de haitiska hushållen att minst en familjemedlem utsatts för våldtäkt eller någon annan form av sexuellt övergrepp sedan jordbävningskatastrofen.
Marie Françoise Vital Metellus, expert på genderfrågor vid Minustah, berättar att de fredsbevarande styrkorna har skapat en särskild enhet för att bekämpa våldet mot kvinnor. Men hon påpekar samtidigt att det handlar om ett extremt stort antal läger, som dessutom ofta är överbefolkade. Och detta gör arbetet mycket svårt.
Enligt Gell har dock allt fler kvinnor beslutat sig för att anmäla de övergrepp och det våld som de utsätts för.
-Många flyttar även ut ur lägren på grund av otryggheten och farorna, säger hon.
Nyligen framträdde representanter från flera lokala kvinnogrupper inför Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter i Washington, där de berättade om de svåra problem som råder i lägren. Tre haitiska kvinnor vittnade om verkligheten i lägren, som enligt Gell kan beskrivas som en “mardröm”.
Vital Metellus vid Minustah understryker att myndigheterna i Haiti saknar de resurser som krävs för att bekämpa våldet mot landets kvinnor och att man därför behöver stöd från internationella kvinnoorganisationer och olika FN-organ.
Även Gell menar att de lokala myndigheterna saknar de resurser som krävs för att få ett slut på övergreppen. De lokala organisationerna vill se ökade bidrag från de globala biståndsgivarna. Enligt Gell är det viktigt att såväl de lokala myndigheterna som världssamfundet inser hur omfattande våldet mot kvinnor är i landet.
Hon understryker också att det lokala rättssamhället måste få ett ökat stöd, eftersom många av förövarna aldrig ställs till svars för sina brott.
