Buenos Aires, 110329 (IPS) – En arbetstid på upp till 14 timmar om dagen och vidriga boendeförhållanden. Det är vardagen för hundratusentals arbetare inom Argentinas jordbruksindustri. Detta trots att skördarna i landet är rekordstora, liksom vinsterna för de stora jordbruksföretagen.
Mängder av arbetare inom jordbruksindustrin tvingas sova på lergolv eller i tält bestående av uppspänd plast och saknar tillgång till såväl kranvatten som elektricitet, samtidigt som arbetsdagarna är längre än vad de flesta skulle klara.
-De har inga alternativ utan tvingas acceptera dessa förhållanden, säger Reinaldo Ledesma, ledare för organisationen Unión Solidaria de Comunidades del Pueblo Diaguita Cacano i den nordargentinska provinsen Santiago del Estero.
Exploateringen av landets säsongsarbetare har fortsatt samtidigt som det argentinska industriella jordbruket vuxit sig allt större.
Santiago del Estero ligger över hundra mil nordväst om huvudstaden Buenos Aires och är en av de regioner som sysselsätter flest säsongsarbetare. Här rensar arbetarna åkrarna från ogräs för hand och tar hand om skördarna för de stora jordbruksföretagens räkning.
Nästan alla medlemmar i Reinaldo Ledesmas organisation är beroende av sina tillfälliga arbeten för sin överlevnad, berättar han, och beskriver levnadsförhållandena som “slavliknande”.
Inflyttningen av säsongsarbetare inom jordbruket är ett gammalt fenomen i landet. Men på senare år har även internationella bemanningsföretag som arbetar som mellanhänder åt jordbruksföretagen i allt högre grad börjat ta över verksamheten.
Arbetarna rekryteras genom att erbjudas ett kontrakt med en fastställd ersättning. Senare får dock arbetarna veta att betalningen är avhängig av hur en hel grupp arbetare sköter sig, baserat på ett slags godtyckligt poängsystem.
-Hela laget måste arbeta mellan 10 och 14 timmar om dagen, sju dagar i veckan, oavsett väder. Och om någon klagar så blir varje medlem i laget av med sina poäng, berättar Ledesma.
Dessutom gör arbetsgivarna löneavdrag för transporter, kläder, arbetsredskap och mat. Avdrag som är högre än de priser som gäller på marknaden.
Enligt Ledesma är det svårt för fackföreningarna att agera eftersom arbetarna finns spridda på mängder av olika arbetsplatser.
På senare tid har dock landets myndigheter börjat genomföra inspektioner av arbetsplatserna – och vid dessa kontroller har mängder av oegentligheter upptäckts.
Vid en av den nederländska frötillverkaren Nideras arbetsplatser upptäckte man att arbetarna tvingades sova under plasttält, i vissa fall alldeles bredvid behållare som innehöll bekämpningsmedel.
Även de argentinska jordbruksföretagen Southern Seeds Production och Status Ager, samt globala bemanningsföretag som det USA-baserade Manpower och schweiziska Adecco har anklagats för att exploatera sin personal.
-Samma företag som tvingat bort småbönder och urfolk från sina jordar i syfte att satsa på monokulturer har sedan anställt dem under slavliknande förhållanden, säger Ledesma.
Särskilt svåra är förhållandena för de fattiga migrantarbetarna från landets norra delar, samt de papperslösa arbetare som kommer från Bolivia.
Men även en stor majoritet av de arbetare som har sina papper i ordning tjänar mindre än den minimilön som gäller i landet, enligt en rapport som nyligen publicerades av forskningscentret Cifra. Samma rapport slår samtidigt fast att vinsterna inom jordbruksindustrin på senare tid har varit mycket höga.
Ekonomen Mariana González vid Cifra betonar för IPS att de jordbruksarbetare som har de allra sämsta villkoren inte arbetar för småföretag, utan för multinationella koncerner som drar in stora vinster.
