Lima, 101022 (IPS) – Kvinnor från landsbygden i den peruanska provinsen Anta som föll offer för ett tvångssteriliseringsprogram mellan åren 1996 och 2000 har inlett en rättslig process i sin fortsatta kamp för att rättvisa ska skipas.
I maj 2009 beslutade åklagare Jaime Schwartz att lägga ner åtalet mot fyra tidigare hälsoministrar som var verksamma under president Alberto Fujimoris tid vid makten 1990-2000, då tvångssteriliseringarna genomfördes. Enligt åklagaren hade preskriptionstiden för brotten löpt ut.
De utsatta kvinnorna menar att dock att anklagelserna handlar om brott mot mänskligheten, för vilket det inte finns någon preskriptionstid. Trots det valde de rättsliga myndigheterna att följa åklagare Schwartz linje.
Nu har Kvinnoförbundet för offren för tvångssteriliseringarna i Anta beslutat sig för att använda en ny strategi och har lämnat in en stämningsansökan mot de ansvariga för landets familjeplaneringspolitik under Fujimoriregeringens sista fyra år.
De hundratalet medlemmarna i förbundet är fattiga kvinnor på landsbygden som kan vittna om de dolda sidorna av det nationella programmet för reproduktiv hälsa och familjeplanering som infördes under förevändningen att det handlade om fattigdomsbekämpning.
-Jag minns tydligt dagen då de steriliserade mig mot min vilja, den 24 augusti 1996, eftersom det har varit ett lidande för mig sedan dess, säger 41-åriga Sabina Huillca, till IPS.
Hon är en av dem som är kallade att vittna mot dem som införde programmet.
-Efter att ha fött min fjärde dotter gick jag till en läkare vid Izcuchaca-kliniken. Han sa att jag inte borde ha några fler barn och att jag borde sterilisera mig. Jag sa “nej”. “Du är löjlig,” sa han. “Du kommer att få fler barn och du kommer inte att kunna ta hand om dem”.
När hon låg och vilade på en sjukhussäng kom en sköterska och gav henne en spruta.
-Jag visste inte, och ingen berättade för mig, att jag skulle sövas. När jag vaknade var mina fötter och händer fastbundna i sängen med bandage. Jag var orörlig. Jag såg att de avslutade några stygn och skrek “Vad har ni gjort mot mig!” “Vi är snart klara”, sa läkaren och jag började gråta. “Jag ville inte det här, jag ville inte det här!”, skrek jag i förtvivlan. Men skadan var redan skedd.
Sedan dess lever hon med en ständig smärta. Sabina Huillca berättar att hon hade svårt att arbeta efter ingreppet.
-Efteråt klarade jag inte av att lyfta upp mina barn, eller att arbeta på fälten, som var vårt levebröd. Jag kan inte ens laga mat, eftersom jag får fruktansvärt ont. Värst av allt är att läkaren som skadade mig för livet arbetar kvar på kliniken. Varje gång som jag ser honom blir jag ursinnig, eftersom ingenting har hänt med honom, säger hon.
1998 sammanställde den peruanska människorättsjuristen och aktivisten Giulia Tamayo en rapport där de systematiska tvångssteriliseringarna av fattiga kvinnor på landsbygden dokumenterades.
Efter att rapporten hade publicerats av Cladem, en organisation som arbetar för kvinnors rättigheter i Latinamerika och Karibien, utsattes Tamayo för hot från den peruanska regeringen. Hon var tvungen att lämna landet och bosatte sig i Spanien. Men nu har hon återvänt till Peru för att bistå de kvinnor som utsattes för tvångssteriliseringarna, i den nya rättsliga process som inletts.
Den peruanska staten har medgett att 300 000 steriliseringar utfördes under Fujimoriregeringen. Landets ombudsman har samlat in vittnesmål från 2 074 kvinnor som tvångssteriliserades mellan åren 1996 och 2000.
Tamayo säger också att Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, IACHR, har konstaterat att tvångssteriliseringarna var ett brott mot internationell rätt.
Den förre presidenten Alberto Fujimori sitter fängslad dömd för korruption och människorättsbrott. Men flera av dem som låg bakom tvångssteriliseringarna har ännu inte ställts tills vars i domstol.
-De maktstrukturer som skyddade upphovsmännen bakom programmen finns fortfarande kvar och det innebär att de ansvariga inte straffas, säger Tamayo till IPS.
