Peking, 100917 (IPS) – De möts av enorma problem och riskerar att drabbas av hårda repressalier. Men en liten grupp av undersökande journalister i Kina vägrar att foga sig och fortsätter sitt arbete för att avslöja korrumperande tjänstemän och företagsskandaler.
Den kinesiska konstitutionen garanterar pressfriheten, men i verkligheten är den rättigheten starkt beskuren. Journalister som avslöjar förhållanden som är pinsamma för statens representanter eller högt uppsatta affärsmän förlorar ofta sina arbeten – eller drabbas av än värre öden.
De flesta medier i Kina är statligt ägda, och undersökande journalistik är därför en ovanlig företeelse. Dessutom förbjuder myndigheterna rutinmässigt att det skrivs om vissa känsliga ämnen, och självcensuren inom nyhetsorganisationerna är omfattande.
Enligt Phelim Kine vid Human Rights Watch hårdnade kontrollen av medierna inför Peking-OS 2008, och de restriktioner som då infördes har sedan blivit kvar. Kine menar att regimen vill bibehålla det maktmonopol som man haft i över 60 års tid, och att makthavarna är fullt medvetna om att det därför är nödvändigt att kontrollera pressen.
-Regeringen försöker hela tiden hitta nya metoder för att undergräva utvecklingen av en verkligt fri press i Kina. Det är ett pågående projekt och de är bra på det, säger Kine till IPS.
Men det finns kinesiska reportrar som trots allt är beredda att bedriva granskande journalistik, och som har lyckats med sina föresatser. I juli i år utfärdade exempelvis polisen i provinsen Zhejiang en order om att gripa reportern Qiu Ziming, som i en affärstidning avslöjat den insiderhandel som pågick inom ett mäktigt lokalt företag.
Redaktionsledningen tog dock med kraftiga ordalag sin reporter i försvar, och arresteringsordern drogs tillbaka. Polisen gjorde senare något mycket ovanligt – man gick ut med en offentligt ursäkt.
Ett växande antal medborgarreportrar har även börjat använda bloggar och andra internetbaserade verktyg för att få ut ocensurerad information.
Vissa medieredaktioner som “Southern Weekend”, “Southern Metropolitan Daily”, och “Beijing News” har dessutom i högre utsträckning tillåtits rapportera om känsliga ämnen.
-Det är en inspirerande sak med journalistiken i Kina, att det finns människor som trots den hårda statliga censuren, och trots att de riskerar sina karriärer, sin lön och möjligheten att få andra arbeten – ändå är villiga att ta sig an frågor som människor med makt vill ska ligga orörda, säger Kine.
Att utmana makten i Kina kan dock vara mycket farligt.
I slutet av juli dömdes Gheyret Niyaz, uigurisk journalist och redaktör för webbsidan Uighurbiz, till 15 års fängelse – för att ha äventyrat “statens säkerhet”. Ett år tidigare hade Niyaz retat upp statsmakten då han lät sig intervjuas av utländska medier efter de våldsamheter som utspelade sig i provinsen Xinjiang.
Samma vecka som domen mot Niyaz föll dömdes även tre andra reportrar för samma påstådda brott. Reportrarna fick mellan tre och tio års fängelse.
I mars i år fick redaktören Zhang Hong sparken från Economic Observer, bara några dagar efter att ha skrivit en ledare som uppmanade till ett avskaffande av det kritiserade folkbokföringssystemet hukou.
I juni i år fick Boa Yuehang lämna sitt arbete på dagstidningen China Economic Times efter att ha avslöjat en läkemedelsskandal i provinsen Shanxi som resulterat i fyra barns död.
Men reportrar kan även drabbas av våldsamma repressalier. Nyligen misshandlades reportern Chen Xiaoying av en okänd gärningsman, i vad som tycks ha varit en hämnd för att Chen skrivit om missförhållandena på ett statligt företag. Tidigare i år misshandlades reportern Yang Jie av en stor grupp gärningsmän i samband med att han fotograferade en rivningsplats.
I juni utsattes den undersökande reportern Fang Xuanchang, som skriver för affärstidningen Caijing, för en brutal misshandel med järnrör. Detta efter att Fang skrivit flera avslöjande reportage. Reportern sade senare att det var tydligt att gärningsmännen var ute efter att döda honom. Ingen har ännu gripits för illdådet.
Reportrar utan gränser lanserade nyligen en rapport där pressfrihetsorganisationen påpekade att det inte bara är den kinesiska staten som utgör ett hot för landets journalister – utan hoten kommer även i högre utsträckning från såväl privata som statliga företag.
-Det är en allt mer oroande trend. På bara några veckors tid har vi fått kännedom om misshandelsfall, attacker, hur personer har gripits, och censureringar, säger Reportrar utan gränsers Asienchef Vincent Brossel.
Enligt Brossel har det framgått att inflytelserika företag har fått lokala poliser och myndigheter att ställa sig på deras sida, när reportrar avslöjat missförhållanden.
