Santiago, 100831 (IPS) – Medan räddningsinsatserna har inletts för de gruvarbetare som är instängda 700 meter under jorden i en gruva i norra Chile kräver fackföreningarna att landets ledare tar itu med de underliggande problemen som gäller säkerheten för gruvarbetare.
En rad olyckor har inträffat i den aktuella gruvan de senaste åren. Flera gruvarbetare har mist livet och gruvan har stängts vid flera tillfällen på grund av brott mot säkerhetsföreskrifter. Bara några veckor innan det senaste gruvraset förlorade en gruvarbetare ett ben på grund av ett fallande klippblock. Men strax efter olyckan tilläts gruvan att åter öppna.
-Vi berömde regeringen när de fokuserade på att hitta våra kamrater. Nu vet vi, tack och lov, att de lever och det är dags att reagera på missförhållandena, säger Néstor Jorquera från gruvarbetarnas fackförbund Confemin, till IPS.
Confemin representerar fler än 18 000 gruvarbetare som arbetar vid små, medelstora och stora privatägda gruvor i Chile, som är världsledande på brytning av koppar.
Det var den 5 augusti som de 33 gruvarbetarna blev instängda vid ett gruvras i en guld- och koppargruva i San José, omkring 80 mil norr om huvudstaden Santiago.
Det gjordes upprepade försök att nå den plats i gruvan där arbetarna förmodades ha tagit skydd. Tillslut uppfattades ett hamrande läte nerifrån och 17 dagar efter gruvraset skickades en sond ner som förde med sig ett meddelande från gruvarbetarna som visade att alla 33 hade överlevt.
Den chilenska gruvkoncernen San Esteban som äger gruvan säger att de står på randen till konkurs och kanske inte har möjlighet att betala gruvarbetarna någon lön medan de är kvar under jord. Det beräknas att ta upp till fyra månader till dess att gruvarbetarna kan räddas.
Néstor Jorquera säger att det bästa sättet för landets politiska ledare att visa att det finns verkliga ambitioner att förbättra arbetsförhållandena i gruvorna är att de undertecknar internationella arbetsorganisationen ILO:s konvention 176 som gäller hälsa och säkerhet i gruvor.
Konventionen har undertecknats av endast 24 länder och i Latinamerika är det bara Brasilien och Peru som har skrivit under den. De länder som undertecknat konventionen förbinder sig att lagstifta för bättre säkerhet i gruvorna och att följa föreskrifter om bland annat två olika flyktvägar, vilket man inte tagit hänsyn till i gruvan i San José.
-En arbetare i en gruva utan tillräcklig säkerhet ska enligt konventionen kunna rapportera om bristerna och kunna lägga ner sitt arbete och samtidigt vara skyddad. Men skulle du göra så i vilken gruva som helst i Chile skulle du förlora arbetet, säger Jorquera.
Men ett undertecknande av ILO:s konvention har inte nämnts av president Sebastián Piñera som ett alternativ.
En kommission för arbetarskydd som ska granska landets nuvarande bestämmelser har dock inrättats. Det ska även ske kontroller av gruvorna, deras tillstånd samt säkerhetsföreskrifter, bland annat av ett expertråd.
Central Unitaria de Trabajadores, CUT, motsvarande svenska LO, och mitten-vänster-koalitionen som styrde landet från och med år 1990 och fram till i mars i år, är dock starkt kritiska till avsaknaden av representanter för arbetarna i kommittéerna.
Néstor Jorquera från gruvarbetarnas fackförbund Confemin menar också att landets arbetslagstiftning är alldeles för svag och på många sätt undergräver fackföreningarnas arbete.
Carmen Espinoza, chef för ett icke-statligt arbetsekonomiprogram, säger att de största problemen är att många anställda är mer upptagna med att behålla sina jobb än att följa säkerhetsföreskrifter och att det saknas fokus på förebyggande arbete bland företagen.
Under förra året rapporterades totalt över 190 000 arbetsplatsolyckor, inklusive 443 dödsfall, i Chile. Enligt officiell statistik är cirka 13 procent av arbetstagarna i landet medlemmar i ett fackförbund, långt under genomsnittet bland länderna inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, OECD, där Chile är nytillkommen medlem.
