London, 100611 (IPS) – Den kinesiska författaren Xinran Xues böcker är inte tillgängliga i hemlandet eftersom hon skriver om personliga tragedier och bryter mot många politiska och sociala tabun. Hennes senaste bok handlar om några av de många kinesiska kvinnor som övergett sina nyfödda flickebarn.
Xinran Xue är journalist och i slutet av 80-talet var hon anställd vid en radiokanal som sände ut statlig propaganda för att motverka de västerländska mediernas inflytande i landet. Därmed fick hon tillgång till material som landets kommunistledare inte ville skulle komma till allmän kännedom.
Genom sitt arbete som journalist fick hon också höra många av de kvinnohistorier som förs vidare från mammor till döttrar i det mansdominerade konfucianska landet.
Numera är hon en etablerad kinesisk författare som lever i Storbritannien, men Xinran Xue vill inte beskrivas som en intellektuell dissident.
IPS träffade henne i London i samband med lanseringen av hennes senaste bok, “Message from an Unknown Chinese Mother”.
IPS: I din nya bok menar du att många kinesiska familjers beslut om att döda eller överge sina döttrar beror på den traditionella konfucianska kulturen. Men vilken roll har “enbarnspolitiken” som funnits i 30 år spelat – och är inte också den skyldig till att fler än 120 000 föräldralösa barn, nästan alla flickor, har adopterats bort till olika delar av världen? Xinran Xue: Många utlänningar tror att enbarnspolitiken bär skulden, men den är bara en del av problemet. Den kinesiska landsbygdens kultur är tystlåten men handlingsinriktad. Det är mycket svårt att förstå vad som pågår under ytan.
En gång ingrep jag för att hjälpa en bondkvinna som nästan hade hållits som en sexslav av sin man och utsatts för övergrepp eftersom hon inte hade producerat någon son. Samma kväll lade kvinnans mamma råttgift i min mat. När polisen senare förhörde henne gick hon till angrepp mot mig och anklagade mig för att vara en “dum kvinna från stan” som förstört hennes dotters möjligheter att föda en arvinge. Det finns en djupt liggande tro bland Kinas bondefolk att en “duktig” kvinna måste föda en son om hon ska ha någon framtid.
IPS: Nyligen återfanns resterna efter 21 spädbarn och foster som hade dumpats i en flod utanför staden Jining i östra Kina. De statliga medierna menade att det rörde sig om ett utslag av en “förlegad vana” från förr när så många spädbarn dog att man inte hade en tanke på att begrava kropparna. Håller du med om den analysen? Xinran Xue: Definitivt inte. Jag följde rapporteringen och gjorde lite egna efterforskningar. Alla döda spädbarn bar en lapp vid sina fötter och kom från samma sjukhus i Jining. De hade dumpats antingen på grund av att de fötts missbildade, eller för att de fötts i strid mot enbarnspolitiken. I städerna i östra Kina är tillämpningen av politiken skoningslös.
IPS: Har detta experiment med familjeplanering fungerat på ett nationellt plan? Xinran Xue: Motståndet mot politiken har inte dött ut. Även om kommunistpartiet genomdrev politiken 1979, så kom ingen lagstiftning förrän 2001. Under flera års tid tillämpades enbarnspolitiken utan att ha fått stöd av parlamentet. Och tillämpningen har skiljt sig åt. På senare år har korruptionen gjort det möjligt för dem som har pengar att ta sig runt reglerna.
IPS: Det har talats mycket om den ojämna könsfördelningen och om alla dessa ungkarlar som på grund av enbarnspolitiken nu inte kan hitta en hustru. Men hur har politiken påverkat landets själ? Xinran Xue: Familjesituationen har försämrats. Dessa unga som är födda som ensambarn är bortklemade och överbeskyddade. De har inget begrepp om ansvar eller mognad och deras liv är utstakade från tidig ålder. Som ensambarn måste de samtidigt uppfylla alla familjens ambitioner och de ska vara toppelever och lära sig att vara konkurrenskraftiga. De får ingen frihet till att reflektera över saker eller vara olydiga. De är dessutom dåliga på att ta beslut och att hantera svårigheter. Jag oroas över Kinas unga befolkning.
IPS: När man läser alla dessa berättelser om sorg och död i dina böcker så undrar man hur du orkar med bördan att vara den som lagrar alla dessa muntliga berättelser? Xinran Xue: Jag var djupt deprimerad i Kina och var tvungen att emigrera. Jag har mina mardrömmar här också, men det enda sättet för mig att hantera mina känslor har varit genom att skriva ned dessa berättelser.
*IPS kan erbjuda våra prenumeranter bilder till vissa av våra artiklar. Dessa säljs separat till ett fast pris på 500 kronor. Om ni vill publicera denna bild var vänlig och mejla vår svenska redaktion på: ipsnews(a)telia.com och meddela att ni använt den.
