Stockholm, 091029 (IPS) – Världsbankens möte om en ny miljöstrategi drog ingen storpublik på biståndskonferensen i Stockholm i förra veckan. Men bankens finansiering av kolkraftprojekt är en het fråga som kommer att diskuteras intensivt i samband med att Världsbanken ska ta fram nya strategier för sitt arbete med miljö och energi. Kritiker menar att bankens investeringar i kolkraft bidrar till klimatförändringarna och låser fast utvecklingsländer vid fossila bränslen. De vill att Världsbanken istället ska satsa hårdare på förnybar energi.
– Finansieringen av kolprojekt betyder ofta att mottagarlandet binder upp sig för 40 till 50 år. Med tanke på de akuta problemen med klimatförändringar är det ett mycket stort bekymmer, säger Heike Mainhardt-Gibbs, konsult vid Bank Information Center, en amerikansk organisation som övervakar Världsbankens arbete. Katherine Sierra, Världsbankens vicepresident för hållbar utveckling, sa i Stockholm i förra veckan att banken nyligen har beslutat om en rad kriterier som måste uppfyllas för att banken ska finansiera kolkraftsprojekt. – Jag har bestämt att vi ska ta in experter utifrån innan vi inleder projekt, så att vi kan utvärdera om vi uppfyller kriterierna. På så sätt försäkrar vi oss om att vi både tillgodoser utvecklingsländernas energibehov och att vi gör det så rent som möjligt, säger Sierra.
Världsbanken anser att vissa investeringar i fossila bränslen är nödvändiga för att människor i utvecklingsländer ska få tillgång till energi.
– Vi menar att man måste arbeta både på gräsrotsnivå och på en grundnivå. På gräsrotsnivån är det lättare att genomföra projekt med förnyelsebar energi, men för de flesta större länder behöver man en grund, som kan bestå av vattenkraft, fossila bränslen eller kärnkraft. En del av energin kan komma från vind och sol, men inte allt, på grund av begränsningarna i den teknik som finns tillgänglig.
Heike Mainhardt-Gibbs håller med om att fossila bränslen ibland kan vara nödvändiga för att öka tillgången till energi, men hon menar att banken har en lång historia av att favorisera fossila bränslen på bekostnad av rena alternativ.
– Ingen vill att fattiga människor inte ska ha tillgång till energi, och i vissa fall kan det vara så att ett kolkraftverk är det enda alternativet. Men när det gäller de projekt som Världsbanken investerar i så har de inte lyckats visa varken att de är de bästa alternativen eller att de verkligen ger de fattiga tillgång till energi.
Den brittiska regeringen uppmanade nyligen Världsbanken att öka andelen energiinvesteringar som går till effektivisering och ren energi till 60 procent under de kommande tre åren. Det finns olika uppskattningar om hur stor del av Världsbankens energiinvesteringar som är rena i dag. Statistik från banken uppger 40 procent, men det råder olika uppfattningar om hur det ska mätas. Katherine Sierra efterlyser gemensamma definitioner, så att banken och dess kritiker åtminstone kan komma överens om vad de ska diskutera.
– Vi menar att båda sidor borde växa upp och komma överens om hur vi ska mäta det här, så att folk kan få veta vad det är vi gör.
Heike Mainhardt-Gibbs har utarbetat en omfattande rapport om Världsbanksgruppens investeringar i energi, och hon ser det inte bara som en fråga om att “växa upp”.
– Det handlar om vilken fråga man vill besvara. Jag ser på det med hänsyn till klimatförändringarna, vilket banken kanske inte alltid gör. Vi har haft konstruktiva diskussioner om det här, men jag tror inte att vi kommer att kunna enas inom en snar framtid, för jag vill i så hög grad som möjligt hålla banken ansvarig för de koldioxidutsläpp som dess investeringar innebär, och det är inte säkert att det ligger i deras intresse. Katherine Sierra var i Stockholm i förra veckan för att diskutera en ny miljöstrategi för Världsbanken. Strategin ska spikas under 2010, och som en del av förberedelserna håller man världsomspännande konsultationer med organisationer och andra intressenter. Vid mötet i Stockholm stod dock många stolar tomma, och de svenska miljöorganisationerna lyste med sin frånvaro. Inom miljörörelsen finns det en utbredd misstänksamhet mot Världsbanken, och vissa hävdar att konsultationerna mer är ett sätt för Världsbanken att visa upp en vacker fasad av lyhördhet än att verkligen ta till sig av åsikter och kritik.
Bland kritikerna finns det också många som menar att Världsbanken fokuserar ensidigt på ekonomisk tillväxt som det viktigaste sättet att bekämpa fattigdom, och att det oundvikligen innebär att miljöfrågorna kommer i andra hand.
– Miljöstrategin kan inte skiljas ifrån Världsbankens övergripande strategi, som utgår ifrån att ekonomisk tillväxt oundvikligen kommer att “sippra ner” till de fattiga. Grundsynen är att traditionell tillväxt, snarare än att bevara ekosystem, är det viktigaste verktyget för att bekämpa fattigdomen, och med det synsättet prioriterar man inte miljön, säger Göran Ek, klimathandläggare vid Naturskyddsföreningen. Katherine Sierra menar dock att Världsbanken har kommit långt ifrån den hållningen, och att den nuvarande miljöstrategin, från 2001, till stor del har varit framgångsrik i att låta miljöhänsyn genomsyra alla verksamhetsområden. – Jag kan lyckligtvis säga att när det gäller miljön så är Världsbanken av i dag inte samma bank som jag började arbeta på en gång i tiden. Vi har gjort ett bra jobb när det gäller att se till att våra projekt inte gör skada. Det som vi ännu inte har lyckats med är att förbättra miljön på ett betydande sätt. Det finns en känsla av att vi kan göra mer och att vi inte har gripit alla tillfällen. Konsultationerna om miljöstrategin fortsätter i Addis Abeba på fredag, medan konsultationerna om en ny energistrategi har skjutits upp tills efter klimatkonferensen i Köpenhamn i december. Heike Mainhardt-Gibbs säger att många organisationer nu förbereder sig inför konsultationerna, och hon är hoppfull om att Världsbanken ska lyssna på deras åsikter. – Jag hoppas verkligen att de tar tillvara på den här möjligheten och utformar en innovativ strategi som verkligen är banbrytande. Men hittills har vi bara sett en förstudie som ger intrycket av att det är “business as usual” som gäller. Jag har hopp om att vi kommer att få se en mer kraftfull strategi, men Världsbanken har ett stort arbete framför sig.
