Bulawayo, 090922 (IPS) – Zimbabwiska fotbollsproffs har aldrig tjänat stora pengar i den inhemska ligan. Men i takt med att den ekonomiska krisen förvärrats har situationen för spelarna blivit allt sämre samtidigt som supportrarna inte längre har råd att gå på matcherna.
Stjärnbacken Gilbert Banda, som spelat två lanskamper för Zimbabwe, bekräftar att livet som fotbollsspelare i dagens Zimbabwe är högst oglamoröst.
– Folk ser oss på planen och tror att vi lever livet. Men stjärnstatus går inte att äta. Vi har familjer att försörja, men hur ska det gå till när klubbarna inte ger oss det som krävs? Vi har inga andra inkomster.
Innan den långvariga ekonomiska krisen inleddes i Zimbabwe i slutet av 1990-talet kunde duktiga zimbabwiska fotbollsspelare förutom lönen från klubben även hoppas på stipendier från rika supportrar. Numera är det få zimbabwier som ens har råd att betala inträdet för att se sitt favoritlag spela, och landets fotbollsklubbar har liksom hela samhället i övrigt drabbats hårt av den ekonomiska härdsmältan.
– Vi spelare får helt enkelt inte tillräckligt betalt eftersom klubbarna är beroende av biljettintäkterna. Om supportrarna inte kommer till matcherna så blir vi utan lön, säger Gilbert Banda.
Landets högsta liga har infört ett lönetak för spelarna på motsvarande ungefär tusen kronor i månaden. På det tillkommer matchbonusar på ett par hundra kronor.
Zimbabwes fackliga landsorganisation, ZCTU, menar dock att professionella fotbollsspelare, precis som alla andra, har rätt till en skälig lön som det går att leva på. Och en sådan bör ligga på minst motsvarande cirka 2 500 kronor i månaden. Men enligt ZCTU tjänar vissa arbetare så lite som motsvarande dryga hundralappen i månaden, medan en lärare tjänar cirka tusen kronor i månaden i lön.
– Det finns inga pengar i detta, berättar en annan fortbollsspelare för IPS.
Han vill inte bli citerad med namn eftersom han är orolig för hur hans nuvarande klubb skulle reagera.
– Jag spelade tidigare för ett par av landets största klubbar i Harare, men det var det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Jag tvingades bo i ett ruckel, berättar spelaren.
Det har blivit allt vanligare att spelare protesterar mot situationen. För en tid sedan hotade spelarna i laget Monomotapa att utebli från matcherna i protest mot klubbledningens lönepolitik, och en annan av landets klubbar hotas av nedflyttning efter att spelarna uteblivit från matcher i protest mot obetalda löner.
Spelarna i landets högsta division har bett den fackliga landsorganisationen att agera för höjda löner och ZCTU har påpekat att spelarlönerna är alldeles för låga. Men eftersom spelarna inte formellt företräds av något fackförbund är knappast några stora förbättringar att vänta.
Klubbarnas representanter hävdar dessutom att de omöjligt klarar att höja spelarlönerna.
– Situationen för de lokala spelarna är fruktansvärd, säger den zimbabwiske fotbollsexperten Engelbert Phiri till IPS.
Phiri har liksom många andra zimbabwier flyttat till grannlandet Sydafrika.
-Vissa spelare som flyttat till den sydafrikanska ligan får löner som deras kollegor i hemlandet inte ens kan drömma om, påpekar Phiri.
Många zimbabwiska spelare vill inget hellre än att lämna landet för andra ligor.
– Jag minns en spelare från högsta ligan som sålde sina fotbollsskor för att kunna få ihop pengar till att smugglas över gränsen till Sydafrika, berättar Phiri.
Men att lyckas ta sig ut ur landet är bara det första hindret på vägen mot en lyckad karriär som utlandsproffs. Få lyckas lika bra som exempelvis Onismor Bhasera eller Benjani Mwaruwari, som numera tjänar storkovan som proffs i England.
